planerat kejsarsnitt

Jag fick göra ett snitt i vecka 28+2 å de var nog de värsta jag varit med om. Den som satte rygg bedövningen kom åt någon närv så såg suddigt i över en halvtimme. Sen efteråt hade jag ingen känsel i rygg slutet å halva baken i över ett år. Nu har de gått snart fyra år å har fortfarande bortfall med känseln.

Jag fick planerat snitt i april förra året pga sätesbjudning. Fick inplanerat på BF, men sonen vägde bara 2720 ändå. 

Hade ont samma dag som snittet, åt alvedon första dagen men klarade mig utan sen. Var uppe på benen ett par timmar efteråt. 

Efter op fick jag ligga på uppvaket medan sonen och maken var på BB, det gjorde mig ingenting för då fick ju maken de där första värdefulla timmarna. Sen kretsade ändå allt kring mig och sonen. 

Mitt snitt var en jättefin upplevelse, var av någon anledning inte alls nervös innan och det bidrog nog mycket till min uppfattning kring det hela. Att vara påläst är väldigt bra också.

Jag blev förlöst med snitt i v 36 pga preeklamspi, och att hon aldrig skulle överleva en vaginal förlossning. 3 år senare blev jag gravid igen och bestämde mej för att om allt gick bra skulle jag föda vaginalt. Vilket åxå blev fallet och det var nog det värsta jag upplevt i hela mitt liv!! Det var långdraget och jag hade endast sovit 6-7 timmar under 4 dygn och orkade helt enkelt inte. Slutade med sugklocka efter 4 timmars krystande.

Iallafall. Jag var och träffade specialistläkaren igår ang ett planerat snitt. Då jag känner att jag inte vågar genomgå en sån förlossning igen! Men det finns en chans att hon nekar mej, då jag sa att jag kunde fortsätta förlossningen om den startade innan och jag kom in och var öppen flera cm. Hon sa tom att hon kanske tom kunde sätta upp snittet i v 42 bara för den anledningen...

Mitt snitt va en dröm! Hade inte ont alls länge efteråt och allt kändes fantastiskt.Nu vägde bara min dotter 1800gram när hon kom. så vet inte om det har betydelse eller inte.

Så nu vill jag höra era berättelser hur era planerade snitt var. Hur stor var bebisen, vilken vecka föddes h*n i, hur länge hade du ont, vart var barnet och partnern efter snittet? Va dom med er i uppvaket? som sagt, dela gärna era erfarenheter...

Planerade snitt görs i normalfallet fr.o.m. ca 1 vecka före BF, men helst så nära BF som möjligt för att minska risken för andningsstörningar.

Ang upplevelse så går det för det mesta jättebra, men man kan ju ha otur också, precis som vid vaginal förlossning. Du hade otur vid din vaginal förlossning, nästa kan lika gärna bli fantastisk. Och ett planerat snitt kan också bli traumatiskt om man har otur.

Mardrömsupplevelse med planerat kejsarsnitt:

Du kommer till sjukhuset, får ligga och vänta i flera timmar utan att ha ätit något sedan kvällen innan du får veta att p.g.a. akuta saker kommit i vägen får du åka hem igen. Nästa dag kommer du tillbaka och får komma till op, men ryggbedövningen är svår att lägga och de får sticka om flera gånger. När de öppnar dig visar det sig att du har en massa sammanväxningar efter första snittet och det tar lång tid att ta sig in, så lång tid att ryggbedövningen börjar släppa och du måste sövas. Under tiden småblöder du hela tiden, så när operationen väl är slut har du blött lite drygt en liter. Ditt barn kommer ut men det är du inte medveten om för du är sövd, det visar sig att barnet inte riktigt förstår att det kommit ut och har svårt att få igång andning och cirkulation så barnpersonal måste övervaka barnet ett tag, din man följer såklart med. När du vaknar är du således ensam med operationspersonalen, ingen har riktigt koll på hur ditt barn mår och du får åka till uppvaket i ovisshet. Där ligger du själv, en sköterska har meddelat din man att du är vaken och han kommer till dig och uppdaterar men du måste ligga kvar några timmar innan du kan träffa ditt barn. Det visar sig att din livmoder inte drar ihop sig som den ska och du fortsätter blöda. Den totala mängden blir uppemot två liter och du kommer närmsta dagarna vara trött, ha huvudvärk, bli yr när du reser dig o.s.v. Samtidigt som du har fruktansvärda smärtor i såret eftersom barnmorskor och läkare fått klämma på din mage många gånger p.g.a. blödningen. När du väl ska upp på benen visar det sig att alla försöken till ryggbedövning orsakat ett litet läckage i ryggen så att du får vidrig huvudvärk och måste åtgärda med att spruta in lite blod i insticksstället. P.g.a. allt detta blir du kvar några extra dagar på BB och hinner drabbas av en infektion, som leder till blodförgiftning och du är nära att stryka med. Du blir sängliggande, och var inte särskilt mobil innan heller p.g.a. dina övriga komplikationer och alla dessa faktorer (operation, nyförlöst, blodförlust, sängliggande) leder till att du får en blodpropp.

Är detta särskilt troligt? Nej, absolut inte. Är det helt orealistiskt? Nej, det skulle faktiskt kunna inträffa (tidigare operationer orsakar ofta sammanväxningar, det är större risk för blodpropp, blödning och infektion vid kejsarsnitt - även planerat, planerade operationer får stå tillbaka för akuta - just den delen är nog den mest realistiska, neonatal andningsstörning är vanligare vid planerade kejsarsnitt, postspinal huvudvärk är en välkänd komplikation till ryggbedövning o.s.v.). Med största sannolikhet kommer du, oavsett hur du föder, att få ett helt normalt förlopp. Men några garantier finns tyvärr aldrig när en liten bebis ska komma till världen!

har två planerade snitt i bagaget.

båda två gjordes v 38+6, äldsta dottern vägde 2510 g ( tillväxt hämmad pga att bm hade missat att jag hade hf) hennes lillasyster vägde 3345g.

jag fick upp dom på bröstet på en gång dom kommit ur, sen gick sambo och bm i väg med bebisen och torkade av och vägde osv, sen fick jag tillbaka barnet upp på bröstet medans jag blev hopsydd. dom har sen fått följa med mig på uppvaket.

dom första två dagarna behövde jag lite starkare smärtstillande ( diklofenak) dag två till fem har jag klarat mig med alvedon eller panodil, sen har jag inte behövt något smärtstillande.

har sen även gjort två akuta snitt och på det sjukhuset kunde inte sambo och barn få vara med på uppvaket, så det varierar mellan sjukhusen.

Klart allting kan hända även vid ett snitt, ett sånt skräckscenario som du beskrivit här lär ju va ofantligt liten, trots att risken finns såklart. Risken att jag ska få uppleva samma jobbiga hemska förlossning som min förra är däremot betydligt större. Det är iallafall vad jag tror.