Att våga lämna bort behandling för att försöka bli gravid
Hej på er! Har mycket funderingar och söker nu stöd härifrån. Har misstänkt endometrios och nu ska vi försöka bli gravida igen. Är otroligt rädd för smärtorna som kommer om jag nu inte blir gravid genast, vilket jag ju knappast blir. Hur har ni andra stått ut? Vi är tvungna att försöka bli gravida naturligt i minst ett år innan vi kan få hjälp, men när jag tänker att jag ska ha så ont i kanske ett år så känns det liksom lite hopplöst. Jag har ont precis hela tiden, inte bara vid mens. Förra gången tog det nästan ett år innan jag blev gravid naturligt. Skulle vilja tro att det går bättre den här gången men har svårt att tro det, faller lätt ner i hopplöshet. Dessutom har jag en stark känsla av att något inte är rätt med hormonerna nu och tror inte att jag kan bli gravid. Men det är bara min magkänsla, kan också vara rädslorna som spökar.
Hur har ni andra stått ut?
Gyn här verkar totalt ovilliga att hjälpa mig och jag har bara blivit kränkt och nertryckt varje gång jag varit dit. Helst skulle jag gå privat men har inte egentligen råd med det.
(min misstänkta endo baserar sig på att jag varit helt smärtfri under förra graviditeten, helamningsperioden och jag får lite lindring av p-piller. Inget har ändå hittats på laparoskopi. Varannan läkare jag träffar säger att jag har endo och varannan säger att jag är frisk som en nötkärna...)
