10 månaders vill nästan bara amma..

Hej,

Vårt barn som är 10 månader vill nästan bara amma...introducerade vanlig mat när han var 5,5-6 månader.
Försöker ge mat flera ggr om dan och har lagat all mat själv (ekologisk) men har även provat burkmat, att han får äta själv, att det går längre tid mellan maten (kan erbjuda ofta)..känns som vi provat allt men en dag kan han äta lite mat och fruktpuré eller plocka själv men ofta vrider han bara bort huvudet och vill inte ha. Speciellt jobbigt med vanlig mat (kött, fisk).
Det är jättejobbigt och en kamp varje dag. Jag tvingar inte honom men sitter ofta länge och väntar samt erbjuder. Jag är glad så han inte känner av att jag är stressad och har provat att distrahera med leksak, att vi äter hans mat och sen ger honom, men nej..
Kan tillägga att jag ammar flera ggr på natten men vi har inte gett napp och tutten är både mat och tröst. 

Hjälp, vad ska vi göra och kommer detta ändras? ngn som varit med om samma situation?

Vill gärna amma länge men vill ju att han ska äta vanlig mat. Hur blir det sen när min man är pappaledig eller han börjar på dagis? är också orolig att han inte får i sig tillräckligt mycket järn, gillar inte alls gröt.

Nu är saken den att mitt barn troligtvis är autistisk,

Jag märkte att erbjuda aktivt inte fungerar så bra. Jag bara gjorde iordning en tallrik med smått och gott och så satte vi oss till bords. Ingen press. Jag kände impuls att hela tiden titta för att se om han åt, men insåg att jag bara skulle låta honom vara ifred.

 Visst var det jobbigt för mig, men han var så välmående så honom gick det ingen nöd på. :D

Har varit i samma situation, sonen är idag 18 månader och äter bra! Blev jättestressad av att han inte åt, tyckte jag provade allt! Men han var helt enkelt inte redo. BVC rådde mig att sluta amma på natten, men det var inte det som var problemet (jag slutade inte). Han har hållit sin kurva, men är knappast någon tungviktare. Han ammade mestadels tills han blev 10-11 månader och började äta bra vid ca 14-15 månader.

Fortsätt erbjuda olika saker. Min son har aldrig tyckt om burkmat, gröt eller välling. Han tar inte flaska eller napp. Han blev mer intresserad när han fick vår mat, med mer smak! Kryddor och tom vitlök gick hem! Smoothies i klämpåse har också varit en räddning.

Idag är han väl fortfarande ganska kräsen, men provar mer och mer och äter jättebra av det han gillar. Dock kan vi fortfarande behöva roa honom vid matbordet, trots att det sägs att det är dumt. Vad gör man inte? Han har helt enkelt inte ro att sitta stilla och äta, men läser vi en bok samtidigt går det jättebra. Han äter själv tills han tröttnar och så hjälper vi till med det sista. Vi brukar tända ljus på bordet också, så att han har något att titta på. Sedan är det alltid trassel med maten då han är sjuk eller får tänder, men det är ju förståeligt!

Slutligen, gör det aldrig till en kamp, även om det är lättare sagt än gjort! Barn kan använda maten som ett maktmedel, eftersom det är något de kan kontrollera. Matsituationen ska vara en positiv upplevelse! Lycka till och ha tålamod!

Jag var med om samma sak. Vi matade aldrig men erbjöd plockmat och mitt barn smakade bara lite emellanåt. Han livnärde sig mestadels via amning (som för er var både tröst och mat då vi aldrig använde napp).

Jag märkte att erbjuda aktivt inte fungerar så bra. Jag bara gjorde iordning en tallrik med smått och gott och så satte vi oss till bords. Ingen press. Jag kände impuls att hela tiden titta för att se om han åt, men insåg att jag bara skulle låta honom vara ifred. Min man vill gärna truga men jag satte stopp för det också. Ville barnet inte ha så respekterade vi det. Ibland så smakade han i alla fall lite senare för han fick göra det på sina villkor. Ibland så ratade han det totalt. Han fick undersöka och pilla medan vi andra åt, och då åkte det in en bit eller två. I långsam takt, ja, men ändå. Han började äta vanlig mat, gärna mosad sådan eller med små, små bitar och var ung. 1,5 när han började äta mer "ordentligt". Visst var det jobbigt för mig, men han var så välmående så honom gick det ingen nöd på. :D

Nu är saken den att mitt barn troligtvis är autistisk, så jag misstänker att det har något med saken att göra. Men jag tänkte dela med mig ändå. Kanske hjälper det på något vis. :) Man måste ju inte vara autistisk för att ha problem med konsistenser eller smaker. Det är inte omöjligt att ditt barn har problem med textur och konsistens på mat. Kanske känns det obehagligt i munnen?

Ni som var varit med om samma situation, ni var inte oroliga att era barn skulle ha järnbrist? Om järn nu är så viktigt varför kollar BVC inte upp det, dvs om ens barn har järnbrist. Man tar inte prov på så små barn..men de får d-droppar för de behöver d-vitamin.

Ni som var varit med om samma situation, ni var inte oroliga att era barn skulle ha järnbrist? Om järn nu är så viktigt varför kollar BVC inte upp det, dvs om ens barn har järnbrist. Man tar inte prov på så små barn..men de får d-droppar för de behöver d-vitamin.