Är en tjej på 35 som aldrig har haft sex,har social fobi så är inte runt människor så ofta, men vill nu gärna ha barn, krogen e inget alternativ, är även förtidspensionerad pga av fobin,nån som kan ge råd hur jag ska gå till väga, vart jag ska börja, känner att tiden rinner ifrån mig. Tacksam för svar.
Söker du en man/partner, eller en spermiedonator?
ivf? vet inte hur det är i Sverige men i tex riga kan du få hjälp med spermadonation eller "embryo-adoption"
men hur mår du egentligen? hur skulle det fungera med förskola, föräldramöten, hobbys, kalas mm? om du blir förälder :)
Det går att inseminera sig i Danmark bland annat, men har du någon back-up så att ditt barn kan få ett normalt socialt liv. Det ingår massor av kontakter med andra människor under ett barns uppväxt. Det känns som att att vara förälder skulle vara besvärligt med så kraftig social fobi.
är du säker att du inte kommer att må dåligt av att ha barn?
då är man ALDRIG ensam.
det blir mycket prat och skratt, skrik och tårar och du ska kunna hantera detta.
du kommer att få en massa krav från dina barn, från omgivningen, från ditt eget samvete.
Men alltså..hur hade du tänkt att barnet skulle få ett bra liv då du har social fobi? Barnet kommer ju bli sjukt isolerat :( det är nog bättre att du tar tag i ditt problem innan du skaffar ett barn.
Jo jag har ett stort nätverk av familj och släkt samt vänner,jag jobbar varje dag med att pusha mig själv i sociala sammanhang, känner också att ett barn skulle bara vara positivt för min utveckling och jag skulle aldrig äventyra barnets hälsa och sociala liv, jag söker spermadonator i första hand.
Jo jag har ett stort nätverk av familj och släkt samt vänner,jag jobbar varje dag med att pusha mig själv i sociala sammanhang, känner också att ett barn skulle bara vara positivt för min utveckling och jag skulle aldrig äventyra barnets hälsa och sociala liv, jag söker spermadonator i första hand.
Håller fullständigt med att ett barn inte är nån lösning på mina problem, det har jag professionell hjälp med o jag blir bättre för varje dag,känner ändå att jag skulle inom nåt år förhoppningsvis blivit så mycket bättre att jag kan fungera ensam i samhället,o då känna att jag kan göra det rättvist för mitt barn