• Anonym (Vill inte)
    Äldre 1 Mar 09:26
    6463 visningar
    40 svar
    40
    6463

    v. 14 och vill inte göra abort =/

    Jag var på en utredning för UVI i förra veckan och fick då chockbeskedet att jag är gravid. Ringde direkt abortmottagningen eftersom ett tredje barn inte passar nu. Sen åkte jag hem och berättade för sambon. Fick tid 8 dagar senare, vi pratade inte så mycket den veckan, jag ville bara förtränga det. Jag skulle få ta första tabletten direkt vid besöket och den andra hemma.

    Väl där konstaterade läkaren att jag är i v. 14 och att det inte längre går att göra medicinsk abort. Har fått ett sent missfall förut där jag fick göra en tvåstegsabort och jag kände direkt att jag inte klarar det. En del av mig tänkte att jag tar den första tabletten på en gång för då kan jag inte ändra mig, men kuratorn avrådde mig.

    Så nu sitter jag här, går in i v. 15 i morgon, sambon vill göra abort och inte jag. Den enda motiveringen jag har är att jag inte pallar, har sett en bebis på skärmen och känner varje dag hur den rör sig där inne. Jag ser det som att jag dödar mitt barn, kan inte leva med det.

    Sambon är inte arg utan lägger fram hur han känner och är samtidigt tydlig med att han förstår att jag känner mer än vad han gör. Han skulle vänja sig vid tanken och älska barnet lika mycket som de andra två, men att det bästa i hans ögon vore abort.

    Jag förstår att man är två om beslutet, men hur gör man i det här läget?

  • Svar på tråden v. 14 och vill inte göra abort =/
  • Anonym (??!!)
    Äldre 1 Mar 09:39
    #1
    -1

    Varför använde ni inte skydd om det "inte passar?"

  • Anonym (Vill inte) Trådstartaren
    Äldre 1 Mar 09:41
    #2
    Anonym (??!!) skrev 2015-03-01 09:39:44 följande:

    Varför använde ni inte skydd om det "inte passar?"


    Vi använde skydd och detta svar är helt OT.
  • Anonym (Dålig koll)
    Äldre 1 Mar 09:42
    #3

    Vet du hur en sån sen abort går till? Du får FÖDA ut en minibebis som kan leva när hen kommer ut. Och detta för att det "inte passar" just nu!? Låter helt jävla galet. Och hur kan du ha så dålig koll att du hinner gå 14 veckor in i en graviditet utan att märka något?!

  • Äldre 1 Mar 09:42
    #3

    Behåller. Du skriver själv att din sambo skulle vänja sig med tanken och älska barnet. Gör du abort med dina känslor du nu har för barnet kommer du bara bli olycklig. I en sån här situation kan inte båda få sin önskan och sen är du ganska långt gången och har sett barnet. Din sambo finns ju där oavsett.

  • Anonym (behål­l)
    Äldre 1 Mar 09:42
    #4

    Behåll barnet om det är så du känner, allt annat löser sig och din sambo kommer älska detta barnet när hen väl är här:).....så behåll!

    Jag vet av jag pratar om, själv vart i samma sits för många år sedan....

  • Äldre 1 Mar 09:45
    #5
    Anonym (behåll) skrev 2015-03-01 09:42:38 följande:

    Behåll barnet om det är så du känner, allt annat löser sig och din sambo kommer älska detta barnet när hen väl är här:).....så behåll!

    Jag vet av jag pratar om, själv vart i samma sits för många år sedan....


    Måste det vara dålig koll? Just nu skulle jag nog själv inte ens märka det, har spiral och aldrig mens. Med mitt första barn fortsatte min regelbundna mens fram till ca vecka 20, tog enbart ett gravtest i vecka 5 för att utesluta graviditet efter vi haft oskyddat. Det är ganska lätt för endel att faktiskt få veta sent. Det är okunskap att tro att alla människor fungerar som majoriteten eller en själv.
  • Anonym (Vill inte) Trådstartaren
    Äldre 1 Mar 16:13
    #6

    Jag har haft 'mens', därav ingen misstanke om graviditet. Äter en medicin där rubbningar i cykeln är en biverkning så har inte reagerat på någon förändring. Har varit illamående runt jul och reagerade på att det höll i sig ett tag, men samtidigt har det varit väldigt mycket stress så antog att det var orsaken.

    Detta kom ju som en chock och en miljon tankar ploppade upp - jag är arbetslös (jobbar timmar) och har ett superjobb med riktigt bra lön på gång, vilket jag kommer få tacka nej till. Men har nu kommit fram till att det inte är hela världen, vi klarar oss bra och det kommer finnas fler jobb efter föräldraledigheten. Vi har inte plats i huset, barnen vi har delar redan rum. Men det får vi hitta en lösning på, det går att göra iordning fler rum nere i värsta fall, det motiverar mig iaf inte till abort.

    Jag själv har tänkt mig förbi alla 'hinder', sambon har inte fått känslor för barnet och ser enbart hindren, inte att det är ett barn som vi (jag) måste döda. Kan tänka mig att detta är som att sälja en kanariefågel för honom i dagsläget.

    Ikväll kommer jag lägga fram hur jag känner och jag hoppas på en ok reaktion. Tack för svar!

  • Anonym (Vill inte) Trådstartaren
    Äldre 1 Mar 16:14
    #7
    Anonym (behåll) skrev 2015-03-01 09:42:38 följande:

    Behåll barnet om det är så du känner, allt annat löser sig och din sambo kommer älska detta barnet när hen väl är här:).....så behåll!

    Jag vet av jag pratar om, själv vart i samma sits för många år sedan....


    Hur blev reaktionen när du valde att behålla och resten av graviditeten? Gick det bra sen?
  • Äldre 1 Mar 22:15
    #8

    Behåll er baby! Nu är den på väg och kommer bli en fantastiskt älskad familjemedlem. Sambon kommer älska den lika mycket som du bara han får vänja sig.

  • Anonym (Vill inte) Trådstartaren
    Äldre 5 Mar 22:23
    #9

    Vi har pratat ordentligt nu och han vill verkligen inte behålla. Han säger att jag inte bara kan tänka känslomässigt utan måste se det praktiska. Han menar att vi måste flytta för vi får inte plats i huset och med tanke på ekonomin måste vi då långt ut på landet för att hitta något billigt, vilket innebär att jag förstör våra två barns liv. Om vi behåller barnet skjuts våra ekonomiska planer upp och vi får inte bra ekonomi förrän han blir pensionär. Vi kommer få sitta i soffan och mögla. Fortsatte med att jag aldrig kommer komma ut på arbetsmarknaden igen utan kommer vara hemma med barnen hela livet. Det kommer tära på oss så att vi nog separerar enligt honom.

    Jag sa att jag inte ser hans hinder, dock många andra, men när det kommer till själva beslutet om abort så kan jag bara inte. Jag klarar inte av det!

    Han ser det inte som ett barn, det gör jag. Jag känner det sparka flera gånger om dagen och magen växer. Han ser det inte som att döda det, men det gör jag. Så hur gör jag?

Svar på tråden v. 14 och vill inte göra abort =/