Nu har det hänt igen

Tror du måste inse att du är allergisk mot alkohol och helt avstå från att dricka, måste vara en fruktansvärd känsla att nyktra till och inse att du inte kommer i håg något och utsätter din familj för det, så mitt råd är att du inte dricker överhuvudtaget då din kropp inte tål det, lycka till

Vad ska vi säga då? Fortsätt som vanligt, ingen fara. Eller...

Vad tycker du själv? Mår du bra av det? Börja där.

Du låter väldigt insiktsfull. Jag tror att du vet själv att detta är osunt och tyder på ett alkoholmissbruk. Rent fysiskt är det som Jah förstår det sämre att dricka som du gör, än att dricka lite ofta. Rent socialt så tror jag att detta påfrestar er relation och att din sambo mår sämre av det här än han berättar. Rent samhällsmässigt är det ju dumt att kosta samhället pengar när du lika gärna kan låta bli.

Fundera på vad du egentligen får ut av dina utekvällar och fundera på vad det kostar dig, din sambo, er relation och din självbild. Vem vill du vara?

Och passa på att sluta innan du börjat känna ett sug efter alkohol, det går fort utför.

Hade gärna hört från någon som varit/är i samma sits och hur de gick till väga, om de antingen slutade att dricka helt och om inte hur de fixade att inte överkonsumera hela tiden. Det är inte alltid så enkelt att bara sluta. Annars hade jag gjort det för 10 år sedan efter första minnesluckan.

På något sätt så är det så lätt att bara vifta bort det eftersom jag ju "aldrig dricker till vardags".. Vet inte hur många ggr jag använt det som ett rättfärdigande eller skyll efter att jag gjort bort mig.
Det sista jag vill i livet är att min sambo ska må dåligt över hur jag beter mig. Han känner oro inför utekvällar ihop det har jag förstått. Det är inte roligt att han ska känna att han behöver ha koll på mig och mitt drickande.
Jag vill gärna vara en stark social tjej som inte behöver något jäkla rusmedel för att kunna gå ut och ha kul. Men alkohol för mig är synonymt med utekvällar. Jag vet inte vem jag skulle vara, hur jag skulle vara utan att vara påverkad. Men jag förstår ju själv att det är dags att ta reda på det. Dock så tror jag varken att sambon eller andra i min omgivning faktiskt tar detta på så stort allvar som jag börjar göra nu. Det har pågått så länge att det har normaliserats men när jag tänker efter på allt som jag varit med om/gjort osv så är det inte alls normalt. Jag har dessutom ett yrke där jag måste agera respektabelt och framstå som en stabil och trygg person. Tänk om några av mina "klienter" eller vad vi ska kalla det skulle se mig snubbla omkring på väg hem från krogen som en annan artonåring.

Hur gör folk? Jag förstår inte.. För mig finns det inget stopp! Det är som att gambla, vissa dagar går det skitbra och andra åt helskotta. Jag känner verkligen inte att nu är jag full - dags att sluta dricka. Den känslan finns inte för mig, inte förrän det är för sent i alla fall... Och nu tre dagar senare så är jag fortfarande bakfull och seg i kroppen. Huvudet hänger inte riktigt med och jag har ångest. Bakisdagen var ett helvete. Jag kräktes från morgons till kväll och sov många timmar däremellan. Denna gång var dock lite mer extrem än vanligt.
Jag undrar om det finns något stöd för oss som inte är beroende på samma sätt som en vanlig alkoholist.. Jag har förstått att det jag "lider" av kallas riskbruk. Men jag har också läst om alkoholförgiftning som någon skrev häruppe. Vet inte om det är nån skillnad. Diagnosen är väl kanske inte så viktig utan snarare vad jag ska göra åt det.

Jag förstår över huvud taget inte resonemanget att alkohol skulle vara något nödvändigt på utekvällar. Är man inte sitt bästa jag utan kemiska substanser i kroppen, så kanske det är i den änden man borde börja. Personligen har jag aldrig träffat någon människa där jag känt att "Hm.. intressant person, men lite alkohol på det så..!"

Hm, jag känner faktiskt igen mig i din beskrivning. Jag var rätt mogen (medelålders) innan jag lärde mig att styra det. Om jag inte ville bli askalas, fick jag nöja mig med ett glas, inte en droppe mer. För med glas nr. 2 försvann alla goda intentioner. Brukade inte bli särskilt bakfull heller.

Du är nog beroende i någon grad och du borde kunna få hjälp.
Bruk blir till missbruk när någon upplever det som ett problem. Du upplever det som ett problem, och snart gör din sambo det kanske också.
 
Du skulle också kunna jobba med de underliggande issues du kanske har, tex att du inte kan gå ut och roa dig utan alkohol, kan ju bero på lite dåligt självförtroende. (Jag säger inte att du har dåligt självförtroende!) Du kan ju gå ut en kväll utan att dricka, men du kommer nog att gå hem tidigt. Och det är väl OK? Man är inte tråkig, man går bara hem tidigt.