• Anonym (Despe­rat)
    Äldre 2 Mar 12:12
    1649 visningar
    4 svar
    4
    1649

    Biter sig kvar i huset, jag kommer inte vidare

    Hej, har snart helt slut på krafter känner jag och behöver tips och stöd från er som kanske varit i liknande situation?

    Vi kom gemensamt fram till under julhelgerna att vi borde gå skilda vägar efter lång tid av icke fungerande relation. Sedemera har detta byts till att det är jag som är boven i dramat, jag är den som vill lämna, det är jag som är syndabocken.

    Alla medel att hitta nya boenden och "komma vidare" är upplåsta i huset. Ingen av oss kan leta nya boenden förrän huset är sålt.

    Jag vill hålla en fortsatt god relation för våra barns skull men känner att det börjar bli svårt då "mitt ex" säger att hon tänker bo kvar till hon känner sig redo, det kan dröja ett år...?!!? vem vet säger hon.

    Att sälja hus och hitta nya boenden kan vara en lång process och jag känner mig extremt stressad av situationen och vill börja ta tag i detta NU, men kommer inte framåt.

    Vet inte om jag ska forcera detta medan jag fortfarande har krafter kvar eller vilka alternativ som finns. I begreppet forcera tänker jag att boka tid hos medlare/familjerådgivare ingår.

    Någon med erfarenhet som jag vara ett stöd?

    mvh pappan

  • Svar på tråden Biter sig kvar i huset, jag kommer inte vidare
  • Äldre 2 Mar 13:03
    #1

    Gå till banken. Fråga om du kan ta over lånen. Bo kvar I huset.
    Upprätta bodelning. Ge henne pengarna som blir när du köpt ut henne ur huset.
    Bestäm ett datum när hon ska ha flyttat. TEX när skilsmässan går igenom. Flyttar hon inte då måste hon betala hyra som inneboende.

  • Anonym (xx)
    Äldre 2 Mar 13:17
    #2
    +1
    Anonym (Desperat) skrev 2015-03-02 12:12:49 följande:

    Hej, har snart helt slut på krafter känner jag och behöver tips och stöd från er som kanske varit i liknande situation?

    Vi kom gemensamt fram till under julhelgerna att vi borde gå skilda vägar efter lång tid av icke fungerande relation. Sedemera har detta byts till att det är jag som är boven i dramat, jag är den som vill lämna, det är jag som är syndabocken.

    Alla medel att hitta nya boenden och "komma vidare" är upplåsta i huset. Ingen av oss kan leta nya boenden förrän huset är sålt.

    Jag vill hålla en fortsatt god relation för våra barns skull men känner att det börjar bli svårt då "mitt ex" säger att hon tänker bo kvar till hon känner sig redo, det kan dröja ett år...?!!? vem vet säger hon.

    Att sälja hus och hitta nya boenden kan vara en lång process och jag känner mig extremt stressad av situationen och vill börja ta tag i detta NU, men kommer inte framåt.

    Vet inte om jag ska forcera detta medan jag fortfarande har krafter kvar eller vilka alternativ som finns. I begreppet forcera tänker jag att boka tid hos medlare/familjerådgivare ingår.

    Någon med erfarenhet som jag vara ett stöd?

    mvh pappan


    Om hon vill bo kvar i huset får hon väl köpa ut dig isf?

    Om hon inte har pengar att köpa ut dig och vägrar skriva under fös´rmedlingsuppdrag osv för att komma till en försäljning är det ett knivigt läge. 

    Har nyligen vart i samma senario, eller snarare min sambo. Hans ex fru vägrade, hon hade dock redan flyttat, men vägrade skiva under förmedlingsuppdraget och sa "jag kommer göra allt för att förstöra för dig". 

    Det vi då gjorde och kom överens om var att inte betala lånen. Båda står ju solidariskt på lånen, så hon skulle ju drabbas med om lånen inte betalas. Och det skulle vara värre för henne att få en betalningsanmärkning än för min sambo. Till slut om man inte betalar går ju fastigheten till exekutiv auktion och man får ju i regel betydligt sämre betalt än att sälja via mäklare. Detta gjorde min sambo även sitt ex varse om. 

    NU behövde det aldrig gå så långt! Hon tog sitt förnuft till fånga till slut och huset är nu sålt! Efter att hon förhalat en försäljning i nästan ett år! Men det var tvunget att gå så långt att hota med detta för att få till en försäljning. '

    Att gå via tingsrätten kan ta väldigt lång tid om man ska stämma den andra partern för att tvinga fram en tvångsförsäljning..... Bara att få en bodelningsman för min sambo tilldelad tog 7 månader! Så för oss var detta det bästa och snabbaste sättet att gå tillväga...även om hon inte hade tagit sitt förnuft till fånga...
  • Anonym (xx)
    Äldre 2 Mar 13:17
    #2
    Anonym (Desperat) skrev 2015-03-02 12:12:49 följande:

    Hej, har snart helt slut på krafter känner jag och behöver tips och stöd från er som kanske varit i liknande situation?

    Vi kom gemensamt fram till under julhelgerna att vi borde gå skilda vägar efter lång tid av icke fungerande relation. Sedemera har detta byts till att det är jag som är boven i dramat, jag är den som vill lämna, det är jag som är syndabocken.

    Alla medel att hitta nya boenden och "komma vidare" är upplåsta i huset. Ingen av oss kan leta nya boenden förrän huset är sålt.

    Jag vill hålla en fortsatt god relation för våra barns skull men känner att det börjar bli svårt då "mitt ex" säger att hon tänker bo kvar till hon känner sig redo, det kan dröja ett år...?!!? vem vet säger hon.

    Att sälja hus och hitta nya boenden kan vara en lång process och jag känner mig extremt stressad av situationen och vill börja ta tag i detta NU, men kommer inte framåt.

    Vet inte om jag ska forcera detta medan jag fortfarande har krafter kvar eller vilka alternativ som finns. I begreppet forcera tänker jag att boka tid hos medlare/familjerådgivare ingår.

    Någon med erfarenhet som jag vara ett stöd?

    mvh pappan


    Om hon vill bo kvar i huset får hon väl köpa ut dig isf?

    Om hon inte har pengar att köpa ut dig och vägrar skriva under fös´rmedlingsuppdrag osv för att komma till en försäljning är det ett knivigt läge. 

    Har nyligen vart i samma senario, eller snarare min sambo. Hans ex fru vägrade, hon hade dock redan flyttat, men vägrade skiva under förmedlingsuppdraget och sa "jag kommer göra allt för att förstöra för dig". 

    Det vi då gjorde och kom överens om var att inte betala lånen. Båda står ju solidariskt på lånen, så hon skulle ju drabbas med om lånen inte betalas. Och det skulle vara värre för henne att få en betalningsanmärkning än för min sambo. Till slut om man inte betalar går ju fastigheten till exekutiv auktion och man får ju i regel betydligt sämre betalt än att sälja via mäklare. Detta gjorde min sambo även sitt ex varse om. 

    NU behövde det aldrig gå så långt! Hon tog sitt förnuft till fånga till slut och huset är nu sålt! Efter att hon förhalat en försäljning i nästan ett år! Men det var tvunget att gå så långt att hota med detta för att få till en försäljning. '

    Att gå via tingsrätten kan ta väldigt lång tid om man ska stämma den andra partern för att tvinga fram en tvångsförsäljning..... Bara att få en bodelningsman för min sambo tilldelad tog 7 månader! Så för oss var detta det bästa och snabbaste sättet att gå tillväga...även om hon inte hade tagit sitt förnuft till fånga...
  • Anonym (Despe­rat) Trådstartaren
    Äldre 4 Mar 00:12
    #3

    Ingen av oss har tyvärr råd att köpa ut den andre. Jag vill till varje pris sköta detta snyggt så vi kan ha en fungerande relation resten av livet för barnens skull, och kanske även för vår skull också.... jag vet inte, skuldkänslorna över att vara den som bryter sönder familjen är nästan övermäktiga... men jag har inte gjort nåt ont, förutom insett att jag inte har några känslor kvar.

  • Anonym (Mamma­tilltv­å)
    Äldre 8 Mar 17:54
    #4

    Usch, det där låter inget vidare och väcker både gamla och alldeles färska minnen till liv... Jag kan nog säga att jag har upplevt både din sida av det hela men även din frus. För 15 år sedan tog jag initiativet till att separera med min dåvarande sambo, vi hade hus och bil och allt som hör till. Han var den som vägrade flytta och vägrade sälja huset vilket innebar att jag stod med kostnader för både min del av huslånet och hyran för en lägenhet. (Ja, jag valde att flytta ut efter en månad då jag höll på att gå sönder av hela situationen) Min ekonomi raserades totalt och var helt körd i botten när han till slut behagade sälja 1 år senare. 
    Mitt råd till dig är att INTE VARA SNÄLL! Ställ ultimatum klart och tydligt, boka tid för värdering av huset och en bodelning där hon får köpa ut dig om hon ska bo kvar. Kan hon inte köpa ut dig måste huset säljas.
    Ett annat alternativ är att ni hittar en liten hyresrätt (om ni inte bor där det är bostadsbrist förstås) Ni delar på kostnaden och bor varannan vecka med barnen i huset och varannan i lägenheten. 

    Nu 15 år senare och efter ett 11-årigt förhållande är jag istället den som BLIR lämnad (faktiskt också i julhelgen ironiskt nog) och känner sådan ilska och frustration. Jag anser att man måste försöka åtminstone att rädda förhållandet och hitta tillbaka medans han bara vill avsluta och dra ett streck över alla år, det känns som ett enormt svek. Jag gick till banken och förklarade situationen och det var inga problem att få lån med dagens låga ränta, nu har jag köpt mig en lägenhet och han får göra vad han vill med huset bara jag slipper ha mer med honom att göra. Vi har tvingats bo ihop i 3 månader snart men nu är det bara veckor kvar, det är otroligt påfrestande att bo tillsammans utan att vara ett par så jag förstår dig absolut. Jag kan dock förstå henne också, kanske vill hon innerst inne att ni försöker reda ut det och hitta tillbaka till varandra?


    Har du frågat henne?


     

Svar på tråden Biter sig kvar i huset, jag kommer inte vidare