Finns psykisk sjukdom på riktigt?

Vad vet vi? Det kanske bara är olika former av normalitet och eftersom vissa av dessa former är ovanligare än andra och stör de som tillhör majoriteten så kallar vi dessa sjuka. Kanske?

Jag tror absolut att man kan vara så psykiskt påverkad att man inte klarar av att sköta jobb osv. Men sen tror jag också att det finns en del människor som överdriver när de pratar om sitt psykiska mående för att slippa ansvar. Kanske är det därför som folk blir tveksamma till om de som är sjukskrivna faktiskt mår så dåligt som de utger sig för att göra. Sen kan jag känna en del avundsjuka mot de som sjukskriver sig för att de har psykiska problem, hade jag kunnat hade jag också gjort det, men min vardag kollapsar om jag inte gör det som förväntas av mig. Det är faktiskt inte alla förunnat att ha råd att ta hänsyn till det psykiska måendet. 

Intressant 

Jag tror att det är en stor okunskap inom detta område i allmänhet. Jag håller också med om att detta säkert kan användas som ursäkt för att slippa ta sitt ansvar i livet, likväl som jag tror att det påverkar de som lider av detta på riktigt. 

Men, om det nu är så att det inte handlar om att ifrånsäga sig sina ansvar utan att det faktiskt "är på riktigt", vad är det då som står för den snabba ökningen av psykisk ohälsa? 

 

Har vi inte kommit längre än så här??????

Det är klart att det finns en skillnad på psykiskt mående och psykiskt mående!

Vissa kan vara högfungerande, klarar av jobbet, går sen hem och sover sig igenom hela helgen. Vissa behöver stark psykofarmaka för att hålla skenet uppe.

Vissa har så stark ångest att de inte klarar sköta det mest basala, sova, äta, tvätta kläder, handla mat!

Vissa behöver samtalsterapi i många år!

Jag tror att en grund till det ökade antal människor med psykisk sjukdom är att vi människor blev otillräckliga och utbytbara. Vi har fått en otroligt svajig arbetsmarknad där en människa kan slängas på tippen och så tar man in nästa. Vi har många som känner sig otillräckliga för att de aldrig får jobb, de fr inte känna sitt värde så att säga. För alla ska ju bidra till flocken! . Sen när man har jobb: Vi förväntas vara robotar på jobbet istället för de människor vi är. Och då är det ändå de lyckliga som har och klarar jobb!

Mao, du ovan, KÄNN INGEN AVUNDSJUKA! JAG KAN GARANTERA DIG att du inte vill ha den nattsvarta ångesten, den gastkramande paniken, de självmordstankarna!

Var glad att du är frisk i stället. Det är liksom en anledning att vara avundsjuk.

Som svar på ts fråga: nej psykisk sjukdom är inget man rycker på axlarna åt, skakar av sig efter en dusch och rycker upp sig åt.

Vad exakt var det i mitt inlägg som du återknöt till i ditt inlägg?

Detta:

"min vardag kollapsar om jag inte gör det som förväntas av mig. Det är faktiskt inte alla förunnat att ha råd att ta hänsyn till det psykiska måendet."

Unket.

Visst sjutton finns det psykisk sjukdom, och att detta ifrågasätts beror till 100% på total okunskap.
Sedan beror ju ifrågasättandet i sig väl också på vilken diagnos det rör sig om- har man fått diagnosen schizofeni är man väl inte riktigt lika ifrågasatt, och risken mindre att någon anser att man ska rycka upp sig.
Det är möjligt att det finns de som verkligen kan rycka upp sig, men det tror jag bara fungerar ett tag. Sedan mår man ännu sämre än innan.

När min ångest är som värst så är det som att ha influensa. Jag är sängliggande och har så ont i kroppen att jag knappt kan resa mig från sängen blandat med att jag gråter och hyperventilerat om vart annat.