• Äldre 3 Mar 07:52
    1751 visningar
    8 svar
    8
    1751

    Min son vill inte vara hos mig

    Jag och min fru har nyss separerat. Vi har bott isär en längre tid, men jag har ändå varit hemma på helgerna så mycket jag kan. Hon bor med vår son 23 mil ifrån mig eftersom jag har mitt jobb på annan ort. Hon trivdes inte alls här när vi bodde ihop och valde att flytta hem igen.

    I helgen så berättade vi för vår son att vi inte skulle bo ihop längre. Att istället för att jag kommer ner till dem på helgerna så kommer han att få följa med mig upp hit och bo med mig varannan torsdag till söndag.

    Igår skrev min ex-fru så här till mig:

    "Du förresten... jag har velat lite fram och tillbaka om jag ska berätta det eller inte. Men det känns som att jag måste. V kom innan idag och var ledsen. Han hade suttit på sitt rum och lekt och jag var i vardagsrummet när han kom in snyftandes. Jag frågade var det var och då sa han att han inte ville åka till pappa utan mig. Ur ingenstans. Jag hade tänkt vänta tills frågorna kom så jag blev väldigt överrumplad när han blev ledsen bara sådär. Jag försökte lugna honom så gott jag kunde, men jag tror att du måste prata med honom..."

    Jag behöver verkligen råd och pepp. Jag vet inte hur jag ska tackla detta och gå vidare.


    - there is no try, only do or do not -
  • Svar på tråden Min son vill inte vara hos mig
  • Äldre 3 Mar 08:04
    #1

    Hej. Först och främst - hur gammal är din son?

    Det är nog en fullt naturlig känsla hos barnet och har nog inte med dig som pappa att göra egentligen. Men visst svider det oavsett.

    Sonen går igenom en sorgeprocess han med. Alla barns önskan är nog ändå att ha föräldrarna tillsammans.

    Ta det med ro och ha tillit till att framtiden kommer bli bra.

    Det bästa hade nog varit om ni satte er ner tillsammans med sonen och pratade med honom på ett plan som han förstår. Få honom att bli trygg i den nya konstellationen och skynda långsamt. Det blir bättre.

  • Äldre 3 Mar 08:16
    #2

    Han är fyra år.

    När vi pratade med honom i helgen så var han eld och lågor. Jag förstår att han behöver bearbeta, men det gör ont att han ratar mig även om det inte är medvetet. :/


    - there is no try, only do -
  • Äldre 3 Mar 08:26
    #3
    21gram skrev 2015-03-03 08:16:52 följande:
    Han är fyra år.

    När vi pratade med honom i helgen så var han eld och lågor. Jag förstår att han behöver bearbeta, men det gör ont att han ratar mig även om det inte är medvetet. :/
    Det är nog inte dig han ratar, utan hela situationen. Det låter som om du och sonens mamma klarar att kommunicera bra med varandra vilket är väldigt värdefullt.
    Prata med sonen om hans känslor. Ha förståelse för att han inte vill ha denna förändring, och visa honom att det är ok att känna så. Föreslå att ni ändå skall göra så här en period så får han se att det kanske blir roligt trots allt. Bekräfta honom i vad han känner och tänker, och ta det inte personligt. Tillåt honom att vara arg och ledsen, men var samtidigt trygg med att förmedla att detta kommer att bli bra för honom.
    Kanske han känner skuld att lämna mamman ensam? Där är det viktigt att han får signaler att hon kommer klara sig bra även om hon kommer sakna honom och bli glad när han kommer tillbaka.
  • Äldre 3 Mar 08:52
    #4
    21gram skrev 2015-03-03 08:16:52 följande:

    Han är fyra år.

    När vi pratade med honom i helgen så var han eld och lågor. Jag förstår att han behöver bearbeta, men det gör ont att han ratar mig även om det inte är medvetet. :/


    Det handlar ju inte om att han ratar dig - han behöver bara vänja sig vid situationen! Min fyraåring kan ju lätt bryta ihop om jag ska vara borta en kväll och hon ska vara hemma med pappa (trots att pappan och jag bor ihop). Ni får nog bara ge det tid!
  • Äldre 3 Mar 08:57
    #5
    21gram skrev 2015-03-03 08:16:52 följande:

    Han är fyra år.

    När vi pratade med honom i helgen så var han eld och lågor. Jag förstår att han behöver bearbeta, men det gör ont att han ratar mig även om det inte är medvetet. :/


    - there is no try, only do -
    Som någon annan skrev så är det väldigt bra att du och mamman har en god kommunikation och kan ta er igenom detta tillsammans.

    Och som tidigare sagt - ge det tid. Jag förstår att det gör ont, men det blir bättre.

    Sätt er ner tillsammans igen och låt honom få uttrycka sina känslor samtidigt som ni visar att detta är något bra. För det kan det vara om man tillåter det vara så.
  • Äldre 3 Mar 09:03
    #6

    Vår dotter ville inte åka till sin pappa. Grät och var arg på dumma pappa. Men jag kände att hon ska inte ha makten över detta. Börjar vi vela blir det bara galet. Så vi var bestämda att så här skulle det vara. Och när hon kände sig trygg med ramarna blev det mycket bättre. Men så upptäckte vi att om vi bytte helg blev det kaos igen och jobbigt för henne. Så vi bestämde att aldrig byta helg utan lösa det om det var något. Det tog lång tid, flera år faktiskt, men till slut började dottern tycka att det var roligt att åka till pappa. Men det var faktiskt fler anledningar att hon inte ville åka dit än bara separationen, så det behöver inte ta så lång tid för er.


    Mamma, kvinna, fru, förskollärare, genuspedagog
  • Äldre 3 Mar 09:15
    #7

    Det är ett ganska litet barn du har och han/hon känner säkert trygghet i den "vanliga situationen", att bo på ett visst ställe och där finns mamma alltid och du också fast inte lika ofta. Jag tror precis som de andra sagt att det inte är för att rata dig. Men jag kan verkligen förstå att det gör ont i dig just nu. Men om du kan låta bli att visa alltför mycket känslor för barnet är det bäst - visa dem för andra vuxna istället! Och det kanske blir tufft ett tag framöver med ett ledset barn. Jag förstår att man inte bara åker sådär långt för att stanna en stund, men om barnet inte är alls vant att vara själv med dig längre stunder(??) så tänker jag att om det skulle gå att lösa på något sätt kunde du stanna över på mammans ort och börja med att ha barnet själv där. Men det kanske är för krångligt, vad vet jag.

  • Äldre 3 Mar 22:17
    #8
    tankfull skrev 2015-03-03 09:15:06 följande:

    Det är ett ganska litet barn du har och han/hon känner säkert trygghet i den "vanliga situationen", att bo på ett visst ställe och där finns mamma alltid och du också fast inte lika ofta. Jag tror precis som de andra sagt att det inte är för att rata dig. Men jag kan verkligen förstå att det gör ont i dig just nu. Men om du kan låta bli att visa alltför mycket känslor för barnet är det bäst - visa dem för andra vuxna istället! Och det kanske blir tufft ett tag framöver med ett ledset barn. Jag förstår att man inte bara åker sådär långt för att stanna en stund, men om barnet inte är alls vant att vara själv med dig längre stunder(??) så tänker jag att om det skulle gå att lösa på något sätt kunde du stanna över på mammans ort och börja med att ha barnet själv där. Men det kanske är för krångligt, vad vet jag.


    Klokt!
Svar på tråden Min son vill inte vara hos mig