• Anonym (Posit­iva bonusm­amman)
    Äldre 3 Mar 11:55
    824 visningar
    4 svar
    4
    824

    Lite ljus i allt mörker

    Halkade in i detta forum då jag har en bonusdotter på 15 år, och även en egen dotter på snart 2 år.

    Jag skulle ljuga om jag sa att vi alltid haft det lätt och jag skulle verkligen ljuga om jag sa att jag alltid varit positiv till situationen. Jag kom in i hennes liv när jag var 21 år, omogen och hade ingen aning om hur det är att leva ihop med en man som har barn sen innan. Jag trodde på något sätt att exet automatiskt är en ragata, barnet är odrägligt och bortskämt och att jag skulle hamna i andrahand.

    Tänk vad fel jag har haft, det har dock tagit ett tag att få ordning på mina känslor och känna mig trygg i situationen. Min sambo låter mig vara med precis lika mycket som han själv, exet lämnar oss ifred (självklart har vi olika åsikter bland familjerna, konstigt vore det annars) och bonus är en fantastisk tjej (tonåring med allt vad det innebär, men urgo). Min dotter har en underbar storasyster.

    Tyckte att det behövdes lite ljus i detta forum. Det behöver inte alltid vara dåligt. Jag tror faktiskt att i många fall är det vi vuxna som krånglar till det mer än vi behöver..

  • Svar på tråden Lite ljus i allt mörker
  • nymedl­em
    Äldre 3 Mar 11:59
    #1

    Härligt! Har själv haft en fantastisk bonusfamilj där allt fungerade kanon med både barn och barnets mamma. Det går att få det kanon bra

  • Äldre 3 Mar 22:00
    #2

    Lyckos er! Jag gick in i förhållandet med en naivt positiv inställning och tvingades sedermera ändra ståndpunkt. Men då var det för sent...

  • Äldre 6 Mar 22:11
    #3
    Molly1 skrev 2015-03-03 22:00:16 följande:

    Lyckos er! Jag gick in i förhållandet med en naivt positiv inställning och tvingades sedermera ändra ståndpunkt. Men då var det för sent...


    Jag och min blivande fru fann varandra just kring synen på familj och barn (vi har var sitt). Det gav en bra grund att de värsta stötestenarna redan avhandlats. Verkar ganska vanligt här att många rusar förbi dessa frågor pga kärleken till den man(oftast iaf) man träffat, och får en obehaglig överraskning senare!!
  • Äldre 6 Mar 22:15
    #4
    Anonym (Positiva bonusmamman) skrev 2015-03-03 11:55:58 följande:

    Halkade in i detta forum då jag har en bonusdotter på 15 år, och även en egen dotter på snart 2 år.

    Jag skulle ljuga om jag sa att vi alltid haft det lätt och jag skulle verkligen ljuga om jag sa att jag alltid varit positiv till situationen. Jag kom in i hennes liv när jag var 21 år, omogen och hade ingen aning om hur det är att leva ihop med en man som har barn sen innan. Jag trodde på något sätt att exet automatiskt är en ragata, barnet är odrägligt och bortskämt och att jag skulle hamna i andrahand.

    Tänk vad fel jag har haft, det har dock tagit ett tag att få ordning på mina känslor och känna mig trygg i situationen. Min sambo låter mig vara med precis lika mycket som han själv, exet lämnar oss ifred (självklart har vi olika åsikter bland familjerna, konstigt vore det annars) och bonus är en fantastisk tjej (tonåring med allt vad det innebär, men urgo). Min dotter har en underbar storasyster.

    Tyckte att det behövdes lite ljus i detta forum. Det behöver inte alltid vara dåligt. Jag tror faktiskt att i många fall är det vi vuxna som krånglar till det mer än vi behöver..


    Jag och min 7-åriga bonusdotter har precis dansat till Let's Dance, ngt som hennes riktiga pappa inte gör... Han är självklart älskad mest av allt men känns underbart att hon känner att hon kan leva/leka ut det så entusiastiskt med mig....för att sedan leksamt läxa upp mig när jag skämtar med henne..

    Älskar min lilla bonustjej!!
Svar på tråden Lite ljus i allt mörker