• Anonym (rädisan)

    Fler med körrädsla som vill/ska ta körkort?

    Som rubriken säger... jag är själv väldigt rädd för att köra bil, rädd för att göra fel och orsaka en olycka, men känner att jag verkligen MÅSTE ta tag i detta nu och ta körkort. Har tagit två lektioner hittills och var fruktansvärt nervös! Jag tycker det är så mycket att hålla koll på, både hur man kör och sedan trafiken och alla cyklister och skyltarna. Har redan ångest över halkkörningen, jag är verkligen rädd för att tappa kontrollen över bilen (men inser så klart hur nyttigt det är med halkkörningen). Min körlärare verkar inte tycka att det är helt kört (no pun intended), men själv tvivlar jag på om jag någonsin kommer att lyckas. Finns det någon mer som jag där ute? Någon som vill följas åt och stötta varandra? Jag VILL lyckas, inte bara att ta körkort utan även att bli av med rädslan. Det vore skönt att ha någon att prata med!

  • Svar på tråden Fler med körrädsla som vill/ska ta körkort?
  • Anonym (oj)

    Är du så vansinnigt rädd är du en trafikfara, ärligt talat!

    Behöver du verkligen körkort i dagsläget? Du kanske kan vänta tills du mognat några år?

  • Zoja

    Om du är så rädd borde du inte köra. 

    Läs på om körkortsteori så att du kan det och känner dig säker på alla regler, skyltar etc innan du sätter dig i en bil igen. Så behöver du inte vara rädd för den delen i alla fall. Och börja köra på en stor parkeringsplats när det inte står så många bilar där så lär du dig hur bilen fungerar utan att behöva tänka på andra fordon.

    Halkkörningen är inget att vara orolig för, bilen glider lite i kurvorna men det är inget annat som händer.

  • Lena

    Jag var rädd innan men såg till att ligga långt före i teorin. Jag övade även momenten med en bil med automatlåda först, det underlättade mycket.

  • Anonym (Likadan)

    Hej!

    Förstår inte de svar du fått? Jag har alltid varit rädd för att köra, är det lite fortfarande ärligt, fast det gått 8 år. Jag kör jättebra, har inte m saken att göra. Jag tror bara att jag tar in alla intryck hela tiden och har lite "livlig fantasi", alltså ser saker som skulle kunna hända. Tycker mest att andra kör som galningar nu .

    Det gäller att köra mycket bara, de perioder jag gjort det blir jag lugnare.

    Kommer säkert gå bra! Lyssna på din körskollärare!

  • Anonym (hej)

    Jag kom så långt som till uppkörningen innan jag kände att jag verkligen inte klarar av att köra bil ensam i trafiken, jag är för nervös och stressad. Kanske om jag bodde i glesbygd men det gör jag inte. Men jag känner inte dig och vet inte hur lämpad du är. Lyssna på din lärare, där får du ju en bra bedömning.

  • Mamori

    Är man rädd så är man väl snarare mer försiktig än de som är övermodiga. Det är ingen fara att öva med lärare, läraren har ju egna pedaler etc i bilen och tar över om det går snett. Men man bör ta måååånga lektioner och inte köra upp innan man känner sig säker. Jag är också väldigt rädd och har tagit 7 lektioner men fick sån ångest att jag slutade gå dit. Känner nu att jag måste ta tag i detta och funderar på att börja köra med automat istället tills jag lärt mig det och blivit mer säker för jag har jättedålig koll på växlingen och kan inte tänka på allt samtidigt. Jag följs gärna åt så att jag kommer någon vart och slutar skjuta upp detta :)

  • lolz0r

    Om du är rädd för att köra bil ska du absolut inte ta körkort. Då är du en ren trafikfara.


    Det värsta jag vet är folk som kör obefogat sakta, stannar i korsningar för de är osäkra på vad de ska göra och beter sig som om det är första gången de kör bil hela tiden, överallt.


    Antingen får du bara komma över det eller så ger du fan i att köra bil.

  • Zoja
    Anonym (Likadan) skrev 2015-03-03 13:48:18 följande:

    Hej!

    Förstår inte de svar du fått? Jag har alltid varit rädd för att köra, är det lite fortfarande ärligt, fast det gått 8 år. Jag kör jättebra, har inte m saken att göra. Jag tror bara att jag tar in alla intryck hela tiden och har lite "livlig fantasi", alltså ser saker som skulle kunna hända. Tycker mest att andra kör som galningar nu .

    Det gäller att köra mycket bara, de perioder jag gjort det blir jag lugnare.

    Kommer säkert gå bra! Lyssna på din körskollärare!


    TS skriver "jag är själv väldigt rädd för att köra bil, rädd för att göra fel och orsaka en olycka, " och "Jag tycker det är så mycket att hålla koll på, både hur man kör och sedan trafiken och alla cyklister och skyltarna. Har redan ångest över halkkörningen, jag är verkligen rädd för att tappa kontrollen över bilen" 

    Är man så rädd ska man inte köra bil bland andra fordon. Det bättre att bli säker på de delar hon är rädd för innan hon kör mer. Så att hen inte blir en trafikfara för andra genom att bland annat köra överdrivet försiktigt och långsamt.
  • Anonym (Bella)

    Jag var väldigt rädd och osäker innan jag började övningsköra hemma vid 16 års ålder och den där rädslan släppte först ca 1,5 år senare. Jag tog körkort några veckor efter min 18 års dag och idag är jag inte rädd när jag kör. Det hela är ju en ny sak, någonting man aldrig gjort förut och det är klart att man kan bli osäker och rädd! Det är inte alls konstigt! Det vore snarare konstigt om man inte var osäker alls utan istället gick in med föreställningen om att man kan och vet allt med att köra bil. DÅ tycker jag att man är en fara i trafiken, för alla kan göra misstag och ingen är odödlig.

  • Zoja
    Anonym (Bella) skrev 2015-03-04 22:28:05 följande:

    Jag var väldigt rädd och osäker innan jag började övningsköra hemma vid 16 års ålder och den där rädslan släppte först ca 1,5 år senare. Jag tog körkort några veckor efter min 18 års dag och idag är jag inte rädd när jag kör. Det hela är ju en ny sak, någonting man aldrig gjort förut och det är klart att man kan bli osäker och rädd! Det är inte alls konstigt! Det vore snarare konstigt om man inte var osäker alls utan istället gick in med föreställningen om att man kan och vet allt med att köra bil. DÅ tycker jag att man är en fara i trafiken, för alla kan göra misstag och ingen är odödlig.


    Men det är skillnad på att vara nervös/osäker och att vara riktigt rädd. TS beskriver att hon är rädd för allt som har med bilkörning att göra, då ska man inte ut i trafiken direkt. 

    Att veta sina gränser och respektera de faror som finns när man kör ska man absolut göra.
  • Anonym (Jag också)

    Jag vet hur det känns. Försökte mig på att köra privat när jag var tonåring. Min mamma skrämde bara upp mig och det funkade inte alls. Sen gick det en massa år innan jag ens orkade tänka på körkort. Till sist var livet så det hängde ihop att försöka, med ekonomi och jobb osv. Jag var livrädd, verkligen, men det la sig efterhand. Min körlärare var inte ett dugg rädd och det lugnade mig också. Tog mitt körkort på första försöket. Men sen... Körde lite med mamma och min sambo, bara för skojs skull. De tyckte jag var jätteduktig, körde lugnt och fint. Ändå har den förbannade rädslan kommit tillbaka igen. Nu vågar jag inte köra alls. Börjar skaka och ha mig. Jag föreställer mig att jag kör ihjäl nån, det är min katastroftanke. Det är helt utom proportion eftersom jag aldrig var ens nära. Min plan är att ta timmar i körskola igen. Det kommer säkert vara hemskt men då kan körläraren hindra mig från att torpedera nån oskyldig. Jag VET att övning kommer få mig lugn men jag VET också att jag måste köra vidare sen. Så mitt råd är nog att du gör det, men kör med en lärare så inget riktigt galet händer, och sen kör du varje dag så det bara sitter. Klart att du kan lära dig! Fullständigt tokiga människor kör bil, visst kan vi då också! Och klart man får lov att vara rädd och komma över rädslan! Irrationell rädsla ska inte styra mitt liv, inte ditt heller!

  • Anonym (lillan)
    Hej! Jag kan bidra med mina erfarenheter. Jag tog körkort för 8 år sedan och jag hade verkligen inte en fallenhet för körning öht! Jag kunde inte köra med privat handledare och det gjorde att jag fick ta och betala för drygt 45 lektioner. Jag hade enorma svårigheter med växlingen, men när man väl lärt sig ett mönster - vilka hastigheter som kräver vilka växlar - så ordnade det sig! Man lär sig att man startar i 1:an, över i 2:an efter någon sekund, upp i 30 km/h och lägger i 3:an och därefter beror nästa växel på hastigheten som finns. Jag brukar ha en regel att köra över gupp i 2:an (lugnt och fint i en gammal bil) och då slipper jag fundera över vilka växel som är bäst! Jag hade svårt med rondeller och hålla koll på cyklister och fotgängare (övergångsställen). Det var en pärs, men jag klarade min första uppkörning men fick göra 2 teoriprov. Jag läser nu i vissa forum att vissa skriver att vissa personer helt enkelt inte KAN ta körkort, men det är nog mycket ovanligt - alla kan lära sig om man inte har någon funktionsnedsättning. Hade jag läst det när jag tog körkort hade jag trott att det kunde appliceras på mig, men det slog mig aldrig att jag inte skulle kunna klara det.

    Angående din rädsla så tycker jag inte att det bör hindra dig, skit i det skribenter ovan ha skrivit. Du får vara rädd, men du kan inte köra t ex 30 km/h på en 50-väg, inte stanna innan du svänger osvosv. Bara kör på! Rädslan avtar när man utsätter sig för det man är rädd för. Jag var rädd när jag tog lektioner, men sedan efter jag tagit mitt körkort blev jag bombsäker på min förmåga. Men därefter var jag med om en bilolycka (som passagerare) och det gjorde att jag inte vågade köra bil. Idag är jag lite smårädd när jag kör, men jag måste upp på hästen igen! Jag vet att jag kan, och det kan du med! Det är bättre att vara lite rädd, på spänn, än att köra som en dåre. 

    Hoppas du orkat läsa min text, men jag ville bara dela med mig av mina erfarenhet och mena på att det blir bättre! Även jag är idag lite rädd, men jag är ingen trafikfara, och det är det som räknas!
  • Anonym (rutinerad nu)

    Jag var nog likadan när jag började övningsköra, jag hade varit mammaledig länge och jag tänkte att det kunde springa ut barn överallt och att köra gjorde mig stressad. Det gick över efter att jag fått körkortet, flera månader efter. I början när jag hade körkort fick barnen inte prata i bilen för jag skulle koncentrera mig.

    Det tog ett par år att få körningen att sitta i ryggmärgen så att man kör utan att tänka på det. 

Svar på tråden Fler med körrädsla som vill/ska ta körkort?