• Anonym (Koks Vraket)

    Kan kokain göra en självmordsbenägen?

    Hejsan! Jag är en tjej på 20 år. 

    För ett tag sedan började jag med kokain. Har aldrig känt mig fast eller nere på grund av det. Dock tog det bara någon gång i veckan för att orka kliva upp till viktiga saker och kunna vara mer öppen och social. På senaste tiden har jag tagit några linor varje dag ...Tycker bättre om det än tjack eftersom ruset inte varar lika länge, man kan sova på det och jag har inte fått några hårda avtändningar. 

    I förrgår var första dagen utan kokain, weed eller tjack på väldigt länge. Mestadels för att jag inte har råd och mina kontakter är inte alltid tillgängliga. Massor med skit hände den dagen. Kanske blir hemlös, kommer inte tjäna några pengar från och med nu, Arbetsförmedlingen fuckar sig och har fått en väldigt jobbig svampinfektion. Har blivit väldigt mycket mer distant från människor så känner mig väldigt övergiven.

    Senare hade mitt haff (pojkvän) glömt att logga ut på Facebook..Dum som jag är peeakade jag lite på hans konversation med hans ex som han påstår att det inte är något med. Inte blev jag speciellt lycklig när jag fick reda på vad de skrivit om. 

    Jag började må väldigt dåligt...inte bara av det. Utan livet kändes helt meningslöst som att enda utvägen är att ta mitt liv...Jag tvekade inte ens den gången och tog fram en skalpell. Först skar jag inte så allvarligt...Jag blev arg på mig själv för att jag är så mesig...tog i allt vad jag hade på handleden och lyckades göra ett väldigt stort sår....jag hade lyckats göra ett jack i senorna vid handleden. Jag blev panikslagen och föll ihop...Jag försökte övertala mig själv att skära mig igen I det stora såret....för att jag förhoppningsvis hade kunnat begå självmord då. Men jag kunde inte röra mig....Jag bara grät över hur mitt liv var och att jag var för ''feg'' för att genomföra det här.

    Efter jag tagit hand om såret drog jag en liten lina för att må bättre. Blev genast gladare och kändes som det jag gjort inte var någon big deal...kunde liksom skratta åt mig själv och säga whatever.
    Ringde mitt haff också och frågade om det han skrivit med sitt ex...Han undvek att svara och vi pratade inte så mycket mer. Eftersom ruset avtog och jag lovat mig själv att inte slösa på det när jag bara sitter hemma så började jag må dåligt igen.

    Såret har stängt ihop sig en hel del nu...Men det är fortfarande öppet och blöder till och från. kan inte röra handen på samma sätt som innan och har inte så stor känsel i handen öht.

    Är det verkligen kokainet och det plötsliga stoppet som gjort mig så deprimerad eller är det bara så jag är? Har självskadat till och från innan jag höll på med droger men aldrig så att jag velat dö på samma sätt. Är rätt deprimerad i vanliga fall men det känns så extremt just nu. Har gråtit 2 senaste dagarna som nykter och funderat på en massa olika sätt att ta mitt liv. Men känslan jag hade när jag skar mig såpass äcklar mig på något sätt så jag avstår än så länge. Ser fortfarande ingen mening med livet. Sover för det mesta bort dagarna och vill inte prata med någon. Stör mig på alla som försöker kontakta mig. 

    Råd är varmt välkomna men helst inget elakt eller drygt.

    Är det såhär ett kokainberoende ser ut?

    Hur länge är man döds deprimerad utan kokainet om man fastnat i ett beroende? 

    Är Heroin värre?

    Kom gärna med egna historier om era beroenden på tyngre droger.
  • Svar på tråden Kan kokain göra en självmordsbenägen?
  • psyklivet

    Viss depression kan inträffa när kokainet går ur kroppen, dock så är inte just det "vanliga" kokainet värst här.
    Utan det finns varianter och mellan den fria formen och den fasta formen av alkaloiden från kokabladen.
    Där jag hört en drog man kalla paco, som är produkt i tillverkningen.
    Som har en extrem depression som slår in, när det slutar verkar.

    Svårt att jämföra olika drogers verkan när man slutar.
    Det är helt enkelt för många och olika parametrar som gäller mellan en drog och annan.

  • malvax

    Det du upplever är en helt vanlig AT. Kokain, liksom alla centralstimulerande medel, påverkar signalsubstanser i hjärnan. Dysforin du upplever nu är priset du får betala för euforin du upplever när du är påtänd. Du har skapat en obalans som din kropp och hjärna nu försöker återställa. What goes up must come down, helt enkelt.

    Jag tycker själv att praktisk info om vad som sker i kroppen och varför den reagerar så här gör det lättare att härda ut. Kanske är det samma för dig? Om inte annat är det bra att läsa på om man ska pyssla med droger. Ju mindre man vet och förstår kring drogen och dess processer, desto farligare och mer ansvarslöst tenderar bruket att bli, i min erfarenhet. Respektera dig själv, din hälsa och framför allt substansen så blir upplevelsen mycket trevligare!

    I korta drag kan man säga att nej, du är inte deprimerad MEN de fysiska efterverkningarna av cs-bruk är på hormonnivå i princip desamma som vid en depression. Intag av cs-droger stimulerar nämligen frisättningen och hämmar återupptaget av signalsubstanser och hormoner och det är detta som skapar obalans. Samma obalans som man har sett hos människor med bl.a. depression. Vid långvarig och förhöjd stimulans blir dina receptorer mer resistenta mot hormonet vilket gör att en onaturligt hög nivå av det berörda hormonet krävs för att du ska känna dig normal. Det är detta som är tolerans och det är därför du nu upplever dysfori. Din vanliga hormonproduktion är inte tillräcklig eftersom dina receptorer är vana vid en högre halt.

    Nedstämdheten bottnar i de hormoner som berörs. Dessa är bl.a. kortisol och oxytocin. Även s.k. katekolaminer påverkas i väldigt hög utsträckning, och till dessa hör bl.a. dopamin, noradrenalin och adrenalin. Alla påverkar vakenhet, lust, motivation, njutning, uppmärksamhet etc. Höga halter av dessa gör oss skärpta och får oss att må bra medan det motsatta gäller vid låga halter. Brist på en eller flera av dessa hormon/signalsubstanser är STARKT relaterat till psykiska besvär såsom ångest, depression, ptsd, dissociation, aggression (mot sig själv och andra) och i princip alla andra pissiga psykiska besvär du kan tänka dig.

    Det suger, men är priset man får betala. Det kommer gå över. Kroppen strävar alltid efter balans och kommer reglera det på egen hand, men räkna med att det tar lite tid. För min del, som också kör några linor/dag bara för att få det där lilla extra drivet brukar dödsångesten släppa efter ett par-tre dagar och efter en vecka är man på banan men fortfarande lite nedstämd och omotiverad. Sedan blir det bättre och bättre för varje dag.

    Det är en tung, tråkig och ASjobbig period. Man ser sig omkring och allt är fult, men kom ihåg att det inte är "på riktigt". Det är bara härda ut. Ät ordentligt och näringsrikt. SOV och försök motionera lite även om du inte vill. Sitt inte ensam med dina tankar om du märker att de blir svarta. Ring någon eller skicka ett pm. Distrahera och sysselsätt dig. Alla dessa aktiviteter hjälper kroppen på traven för att hamna i balans igen. Du är snart dig själv igen. Jag lovar.

    Ledsen om det blev långt, är lite i gasen själv för tillfället. Hoppas det kan vara till lite hjälp i alla fall!

Svar på tråden Kan kokain göra en självmordsbenägen?