Kvinnor, dags att förklara varför ni sällan kan vara raka och ärliga!
Genomgående för de flesta kvinnor jag lärt känna i mitt liv är att de, när de är besvikna, arga eller ledsna, inte har förmågan att säga rakt ut var skon klämmer eller vad som är fel, om de känner att man sårat, lurat eller svikit dem osv
Många återkommer till att kommunikation är väldigt viktigt i ett förhållande. Men kvinnor verkar överlag vara sämst på det.
Hur ska vi män kunna veta vad eller hur vi gjort fel och hur ska vi kunna bättra oss om vi inte får veta VAD vi gjort (eller inte gjort), och när ni istället för att ta bladet från munnen och lägga korten på bordet går omkring och surar, är tystlåtna och fåordiga och tillochmed hämndlystna. Känns det inte skönare att bara vara öppen och rak och få ut skiten istället för att bara gå och hålla det inom sig, vilket ju gör att man bara mår sämre? Varför fungerar många kvinnor på det här sättet och vad är den personliga vinsten med ett sådant beteende? Förklara gärna.