• Anonym (Tappa­de humöre­t)
    Äldre 4 Mar 12:17
    20595 visningar
    69 svar
    69
    20595

    Sambo vill lämna mig för att jag ställde till en scen

    Jag är gravid i 8 månaden och sambon och jag hade tid hos BM igår. Innan dess hade vi ett litet tjafs. Hormonstinn som jag är blev jag ledsen över en skitsak som han sagt. Och sökte bekräftelse hos honom. Han blev istället uppretad och sa att han inte bryr sig om mig och mina känslor är larviga.

    Och där var bråket igång. Vi bråkade i bilen och var arga på varandra när vi kom fram.

    Han satte sig inte brevid mig i väntrummet och visade klart och tydligt att han var sur på mig. Jag tog illa vid mig och satte mig brevid honom. Han fräser åt mig vad gör du.

    Jag blir irriterad och frågar honom varför han måste hålla på så när vi ska in till barnmorskan. Han säger nåt i stil med att han skiter i mina känslor. Jag fortsätter att ifrågasätta hans beteende. Då reser han sig upp och går.

    Jag blir bestört och försöker stoppa honom. Han lyssnar inte. Jag ställer till en scen där jag gråter, tar tag i hans arm och ber honom att inte gå. Han är orubblig. En barnmorska kommer fram och pratar med oss. Han ska bara gå. Jag känner, det är inte läge att han bara går. Så jag ställer mig mellan dörren och honom, medan vi pratar med BM.

    Det slutar med att han följer med in till BM och vi gör vårt besök på förlossningen.

    Nu vill han lämna mig för att jag ställde till en scen. Jag har skämt ut honom.

    Input tack...

  • Svar på tråden Sambo vill lämna mig för att jag ställde till en scen
  • Anonym (Oi)
    Äldre 4 Mar 12:22
    #1

    Input: är ni 5 år gamla eller? Ska ni bete er sådär framför ert barn också sen?

  • Anonym (C)
    Äldre 4 Mar 12:28
    #2

    Gud så pinsamt! Hur gamla är ni? Låter som att ni har ett ganska dysfunktionellt förhållningssätt till varandra...

  • Äldre 4 Mar 12:28
    #3

    Nu läser jag bara om din sida av saken och kan självklart inte ge en komplett bedömning om er situation, men av det lilla jag läser här är min första tanke att lite mer stöd och förståelse från partnern skulle sitta bättre :( han verkar trött på drama, eller? Har ni haft mycket drama? Och om det är så, hur är relationen annars? Att känns något pga mycket drama känns ändå lite väl drastiskt.. Är en relation bra så är den värd att kämpa för.. Upplever han sig överkörd av dig? Lyssnar du på honom, respekterar du honom, möter du honom i relationen? Ni ska ju ha barn nu, då borde man ha en väldigt bra anledning att görs slut, annars jobbar man för att förbättra relationen.. Upplever han att du bryr dig om hans behov och hur han mår, är du intresserad av att prata om hans intressen och hans liv, inte bara det som handlar om dig? Alla de här frågorna ställer jag för det kan vara tankeställare.. Jag vet ju uppenbarligen inget om er så jag anklagar självklart ingen!!:) men det kan vara frågor som sätter igång tankar som kan hjälpa dig eller er att förstå vad som möjligen EGENTLIGEN ligger bakom att han så lätt ger upp relationen.. Hoppas ni löser det här!! Önskar er verkligen det!

  • Anonym (Tappa­de humöre­t) Trådstartaren
    Äldre 4 Mar 12:29
    #4

    Jo vi är nog 5 år gamla. Jag vet att hela situationen var omogen. Jag tar på mig det. Han är så låst vid att jag gjorde fel. Jag är låst vid att vi betedde oss IDIOTISKT. För att vara tydlig med låsningen i problemet.


    Anonym (Oi) skrev 2015-03-04 12:22:51 följande:

    Input: är ni 5 år gamla eller? Ska ni bete er sådär framför ert barn också sen?


  • Anonym (Tappa­de humöre­t) Trådstartaren
    Äldre 4 Mar 12:41
    #5

    Det som är fel i vår relation ryms nog inte i den där frågeställningen. Han upplever vår relation som bra, när vi inte är oense om något. Det är när vi är osams som det går åt skogen. Då säger han saker som att han vill lämna mig, att vi har det så dåligt etc. Jag vet att han är trött på mitt humör. Det är dramatiskt. Men han har ett humör också. Han tycker tex det är helt okej att säga elaka saker när man är arg. Det tycker inte jag. Jag blir ledsen och arg. Det tycker han inte är okej.

    Jag försöker kommunicera. Försöker få honom förstå att han också gör fel. Men det bara rinner av honom och han pekar på att det är jag som har problemet.


    CissiJissi skrev 2015-03-04 12:28:45 följande:

    Nu läser jag bara om din sida av saken och kan självklart inte ge en komplett bedömning om er situation, men av det lilla jag läser här är min första tanke att lite mer stöd och förståelse från partnern skulle sitta bättre :( han verkar trött på drama, eller? Har ni haft mycket drama? Och om det är så, hur är relationen annars? Att känns något pga mycket drama känns ändå lite väl drastiskt.. Är en relation bra så är den värd att kämpa för.. Upplever han sig överkörd av dig? Lyssnar du på honom, respekterar du honom, möter du honom i relationen? Ni ska ju ha barn nu, då borde man ha en väldigt bra anledning att görs slut, annars jobbar man för att förbättra relationen.. Upplever han att du bryr dig om hans behov och hur han mår, är du intresserad av att prata om hans intressen och hans liv, inte bara det som handlar om dig? Alla de här frågorna ställer jag för det kan vara tankeställare.. Jag vet ju uppenbarligen inget om er så jag anklagar självklart ingen!!:) men det kan vara frågor som sätter igång tankar som kan hjälpa dig eller er att förstå vad som möjligen EGENTLIGEN ligger bakom att han så lätt ger upp relationen.. Hoppas ni löser det här!! Önskar er verkligen det!


  • Äldre 4 Mar 12:43
    #6

    Min syn, ni vet vad som gick fel och varför. Min fråga: Vad gör ni båda aktivt för att inte återupprepa misstaget?

    Hormonstinn kommer du ju även att vara som nyförlöst och ammandes...

    Att vara hormonstinn är ju ändå ingen ursäkt för att bete sig som ett arsel...

  • Äldre 4 Mar 12:51
    #7

    En definition på idioti är att först misslyckas och sen om och om igen använda samma metod för att lösa problemt.

    Du gör precis det som triggar honom när ni bråkar. Tränger dig på och vill pratat. Testa att backa ett steg nästa gång och låt honom vara ifred en stund till han har lugnat ner sig.

  • Äldre 4 Mar 13:01
    #8

    När man bråkar är det nog klokt att backa lite ja, lyssna på den andre och inte göra så mycket mer än så.. När allt är lugnt igen och allt är bra, DÅ kan man på ett respektfullt sätt ta upp saker man tycker båda behöver jobba på eller den andre.. Jag är själv dramatisk och kan vara väldigt jobbig när jag bråkar, men att ställa till en sån scen inför andra kan vara otroligt sårande och förnedrande.. Jag vet du har insett att det var fel, men har du fullt ut förstått hur det får honom att må? Hur pinsamt det var för honom, hur tungt det är att bli trampad på så, att inte få välja själv att lämna scenen, utan rvingas stanna? Jag skulle få ångest och känna mig kvävd.. Hände det mer än en gång, vore det ett mönster, då skulle jag känna mig så förminskad och kränkt att jag nog inte skulle stå ut med det..

  • sextio­talist
    Äldre 4 Mar 13:16
    #9

    Jag hänger på de som säger att du skulle ha backat i den situationen, nu menar jag inte att han gjorde rätt, men i du kan i varje fall vara den som försöker göra det rätta.
    Det har ju inte fungerat med din strategi tidigare, så ändra strategi när ni blir oense, börja han skrika elakheter så gå därifrån och säg att ni kan prata när han har lugnat ned sig.

  • Äldre 4 Mar 13:20
    #10

    Well, han beter sig som ett svin som upprepat hotar med att lämna dig så fort han är arg eller ni är osams. Det hade jag aldrig accepterat, han hade åkt ut med huvudet före till slut.

    MEN - hur fasen beter du dig själv? Vill någon ha space och vara ifred när dom är upprörda så GER MAN DOM DET. Det är fruktansvärt uppretande med någon som klänger på en, söker närhet och jagar efter en när man bara vill vara ensam och lugna ner sig. Så jag förstår att han ville gå därifrån, och då beter du dig ännu värre och ställer dig ivägen och lipar som en femåring? Hade du bara låtit honom sitta för sig själv så hade han garanterat följt med dig in utan problem sen, det brukar inte behövas så värst lång stund ensam för att man ska tagga ner. Du förvärrade helt klart situationen något enormt.

    Och detta eviga skyllande på hormonerna.. Suck! När jag var gravid så visst rusade hormonerna, men det gav mig inte rätten att bete mig som ett praktarsle eller en småunge och sen bara komma undan med det, som många här på familjeliv verkar tro.

    Ni verkar vara ett väldigt dysfunktionellt par. Bra tänkt att föröka er.

Svar på tråden Sambo vill lämna mig för att jag ställde till en scen