"livskris", hjälp mig!
Hej!
Jag är 22 år gammal och pluggar 2 terminen på förskoleutbildningen i en medelstorstad (även min hemstad). Känner inte alls att jag hör hemma, vantrivs i klassen (ej klickat med någon) går i skolan 2 dagar i veckan.. så har väldigt mycket dötid, stundvis funderar jag även på om det är vad jag vill jobba med. Har ungefär 3-4 kompisar som jag umgås med någorlunda regelbundet på fritiden, men en av dessa kompis relationer är egentligen inte så hälsosam och jag har aktivt funderat på att säga upp/minska drastiskt på den relationen (det som hindrar mig är att jag då får ännu mindre socialt umgänge).
Det tog slut med mitt ex för cirka 4 månader sedan och om han fortfarande hade funnits kvar i mitt liv hade jag antagligen inte tänkt i dessa banor, men nu känner jag att jag måste ha en förändring. För några veckor sen var jag på besök hos en kompis i en annan medelstor stad, och jag kände direkt att jag måste förändra mitt liv, helst nu. Frågan är hur? Och det är här ni på familjeliv kommer in! Mina alternativ är ungefär dessa (ni får jätte gärna komma med egna alternativ!)
Byta till den andra staden som jag var på besök i - Där verkar studentlivet vara mycket bättre (har tidigare funderat lite på att flytta till denna staden). Träffa nytt folk.. börja om. Det som skrämmer mig är att jag då skulle hoppa in i en gammal klass, tänk om jag inte klickar med dem heller? I den staden känner jag dessutom ingen (förutom hon jag var och hälsade på) så jag är helt utelämnad så att säga. Här går även tankarna (tänk om jag inte får en lika fin lägenhet som jag har nu... tänk om jag inte alls tycker om att bo i den staden?? kan man då byta tillbaka IGEN?)
Flytta utomlands och jobba som au pair - Har tidigare funderat på detta men blev aldrig av och nu känner jag plötsligt för det igen. Min tanke är då att ta ett studieuppehåll och åka iväg till hösten.. bo där och bara ha det gött (förhoppningsvis). Fördelarna med detta är då att jag kommer iväg och får lite betänketid på vad jag egentligen vill med mitt liv, får bo utomlands etc. Nackdelen är att jag tidigare bott utomlands och då längtade jag hem till Sverige en hel del, dessutom har jag hört många skräck historier om au pair familjer.
Har lägenhet (som jag älskar och helst vill ha kvar) och katt (har redan en kattvakt isåfall, om det skulle bli au pair dvs). Så dessa två saker måste lösas med! Blir snart tokig på mina egna funderingar, det enda jag känner är att jag måste ha en förändring på mitt liv, nu! Vet inte ens om det är en förändring jag helt behöver, om jag bara träffade en kille hade jag kanske vart lycklig?
