Hur släpper man taget?

HAN är inte bra nog för DIG! 

En människa som trampar ner en annan är inte en bra människa.  Det är ju HAN som gjort bort sig och visat exakt hur han behandlar andra människor.   Han påstod att han älskade dig och behandlade dig som skit ....  nej det är inte kärlek. 

Var arg om du vill - men var det av rätt anledning.  

HAN är inte värd en bra tjej - dvs DU ! 

Jag inser att han är ett svin och att jag borde vara tacksam att det är slut. Men det känns som ytterligare förnedring att det va han som gjorde slut, och att jag fortsatt hänga efter honom även efter det trots att han inte ville ha med mig att göra. Nu gör jag inte det mer, men jag är så förstörd på insidan. Och han tror att han var världens bästa kille som jag inte kan leva utan. Jag står inte ut med känslan. Och jag hatar att det ska vara så här svårt för mig, utan att han behöver ta ansvar för sitt beteende. Men visst... jag ansvarade för mitt hjärta och lät honom trampa på det. Så till viss del får jag ju skylla mig själv.

Jag känner så igen mig i vad du skriver. Jag tror mitt förhållande var rätt likt ert. Jag har låtit sorgeprocessen få ta sin tid. Ska tillägga att jag inte levt så hälsosamt sedan det tog slut. Jag som alltid haft ett ganska krasst minne, har blivit förvånad över hur mycket jag faktiskt minns. Och varje bra som dåligt minne har lockat fram tårar och sorg på nytt. Jag har märkt av hur analysen blir allt mer klar kring varför det inte fungerade, vad jag och han kunde ha gjort annorlunda, varför han tappade känslorna etc. Nu när minnena och analysen känns färdig så kan jag ändå glädjas över det som var bra, lära mig av det som var dåligt och jag har nu äntligen landat i mina tankar och kan börja fungera som vanligt igen. Det har tagit 11,5 månad att komma dit jag är nu. Jag känner någonstans en viss lättnad och tacksamhet att förhållandet är avslutat. Nu vet jag bättre vad jag vill ha i ett förhållande och därav bättre chans att välja en bra partner

För att komma över måste du sörja, honom för att ni varit nära, oavsett hur han behandlat dig måste du sörja att du förlorat honom. Oavsett hur han varit har han varit din livskamrat, så sörj. I en separation sörjer man allt man hade, hem ,intressen, semester, minnen, det som nu inte blir av. Du ska sörja detta.
Sedan har du kämpat för honom, er och hoppas på att han ska bli en bättre person. Du fick inget för den kampen, det gör en trött och energilös. Dt kommer vara jobbigt, själv trodde jag fler gånger att psykakuten skulle behöva uppsökas. Men det blev bättre för att jag tillät mig själv att vara ledsen, att ha en dipp. Började i samtal på vårdcentralen.
Vi har barn så jag var tvungen att ha viss kontakt.

Men det var inte förens jag minskade på den kontakten som mina känslor avtog.

En dag kommer du över honom, när du minst anar det möter du en ny man att bli kär i. Välj bättre nästa gång. Ska jag själv försöka göra.

På sikt får du ett bättre liv utan honom.

Samma historia för mig med :,(

Snälla säg till mig att jag kommer gå vidare, behöver verkligen höra det!!

Det kommer du helt säkert att göra, upp med hakan!

Ja jag önskar verkligen att jag klarar mig å finner balansen i mig å mitt liv igen!

Skuld, oro, ångest, rädlsa, värdelös, etc.. D d tungt att bära omkring på :/

Jag har tagit många fighter å rest mig upp från många nedslag så nu e d samma styrka jag strävar efter!

Rädd att jag är ärrad för all framtid å aldrig vågar eller får möjligheten att leva i ett förhållande..

En sak e säker, jag har lånat ut mig själv alldeles för mycket.. Inte tänkt på mitt bästa om något skulle ske.. Oansvarigt av mig att inte tagit ansvar för min egna trygghet!

Känner mig så djupt sårad å sviken att jag stannat å trott på allt han lovade..:,(

Där måste man för sjutton lyssna på sig själv å tänka på vad man riskerar om man litar till fullo å lägger sitt liv i någon annans händer.

Men en dag så får jag förhoppningsvis leva som jag önskar, och vägen dit blir att jobba med mig själv å bygga upp min egna trygghet.

Vill inte tänka att d vore bättre att bara släppa greppet å dö..

Men usch va tufft det är nu :,(