• Äldre 6 Mar 23:33
    1779 visningar
    7 svar
    7
    1779

    Svårt att glädjas med kollega...

    3 relativt tidiga missfall under 2014, nu på utredning, eller efter diverse mindre bra handläggning mest "satt på vänt" eftersom "det ändå inte var någon brådska". Nä, inte för läkaren kanske, men för MIG räknas faktiskt varje månad... Har ännu inte fått "klartecken" efter senaste nederlaget.

    För en dryg månad sedan berättade en kollega att hon är gravid, vilket vi på jobbet misstänkt en tid. Det blev ganska detaljerat om kissnödighet, illamående och en massa annat som jag kände igen mig väldigt väl i - men sa såklart inget. Hon hade valt att vänta rätt länge med att berätta och det visade sig att vi hade varit nästan exakt i fas, det skulle bara ha skiljt två veckor mellan våra beräknade nedkomster. Nu blev det ju inte så dessvärre. 

    Hon är världens snällaste och vet ju inget om mina problem, det gör ingen på jobbet. Jag tänkte först att jag skulle berättat för henne för att hon skulle hålla igen lite med rapporteringen men det har inte blivit av och nu känns det som om det är för sent. Hon skulle känna sig så dum om hon visste att hon har gjort mig väldigt obekväm så det känns taskigt att lägga det på henne. Det börjar dock bli rätt jobbigt nu, hon har fått lite mage, kan inte utföra vissa moment på jobbet osv - det är alltså väldigt konkret att hon är gravid. Och hon pratar väldigt mycket mer än genomsnittet om vartenda litet symtom, vilket jag i alla andra fall bara hade tyckt var gulligt. Faktum är att jag paradoxalt nog innan mina egna barnplaner ofta har varit nyfiken på gravida men inte riktigt vågat fråga så mycket. 

    Ja, det där med missfall alltså, ska man berätta mer om det rent generellt? Om man väl gör det så involverar man ju automatiskt rätt många i något som faktiskt är rätt så privat... Kanske blir det bara ännu jobbigare när "alla" säger att de "förstår precis hur det känns" fast de inte har en j-a aning? Hur har ni andra med upprepade missfall gjort? Alla mina har varit såpass tidiga att ingen utom vi själva vetat om graviditeterna förrän de var över s a s. 


    Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Så gör något!
  • Svar på tråden Svårt att glädjas med kollega...
  • Anonym (***)
    Äldre 7 Mar 00:58
    #1

    Vill du ha förståelse så får du berätta, annars vet ju inte folk.

  • Äldre 7 Mar 12:49
    #2

    Det begriper jag väl! Min fråga var snarare om de som berättat har varit nöjda med det beslutet? Dvs om fördelarna överväger eller om man tycker det är jobbigt att förklara osv. Borde ju finnas en hel del här som haft samma funderingar

    Jag anklagar absolut inte kollegan för att vara okänslig! Jag vet dock inte om jag vill dela denna "livskris light" (som det är vissa dagar) med hela arbetsplatsen. Med risk för att någon undslipper sig något till en kund osv...


    Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Så gör något!
  • Äldre 7 Mar 13:01
    #3

    Jag har haft två mf och flera kollegor vet om detta. Även chefen vet om det ena missfallet eftersom jag var sjuk en knapp vecka.

    Jätteskönt att ha några att bolla med eller bara älta någon gång ibland. Och också ha någon att berätta för hur ledsen man blev när en annan kollega kom före mig i att få barn igen.

  • Äldre 7 Mar 16:00
    #4

    Tack Solros för svar! Jag har kommit allt närmare beslut om att berätta på jobbet, tror att det kanske blir lite färre kommentarer som anspelar på att man kanske borde ta tag i det där med att skaffa barn då... Även om jag egentligen inte tycker att såna kommentarer är okej, oavsett hur fertil personen som får dem är!


    Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Så gör något!
  • LFF
    Äldre 10 Mar 16:03
    #5

    Jag tillhör kategorin "Jag pratar om mina missfall och hatar att det är så tabu". På ett eller annat vis så har frågan alltid kommit efter ett tag på nåt ställe man jobbat om man har barn eller inte och då har jag bara sagt "Nej, jag har två misslyckade graviditeter bakom mig". Hösten -13 fick vi tvillingar och de brukar jag säga är "Barnen vi inte fick tidigare".

    Man mår vansinnigt mycket bättre (eller, JAG gör) av att prata om det hela. På samma vis vill jag berätta för hela världen när jag fått plus, just för att kunna prata om det på ett annat vis om det skulle gå åt skogen.

  • Äldre 10 Mar 22:46
    #6

    Tack LFF!

    Ja det är nog olika hur öppet man vill prata om det, precis som med allt annat. Generellt så spricker ju de troll som kommer ut i solen så det borde det vara det bästa, om man bara "vågar". 

    Jag har mycket kontakt med kunder i jobbet varav de flesta är återkommande och så långt som att berätta för dem vill jag nog inte gå. Även om det hade varit skönt att slippa kommentarerna om att det är "hög tid" att sätta igång att reproducera sig...

    Stort grattis till tvillingarna Glad


    Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Så gör något!
  • LFF
    Äldre 13 Mar 09:58
    #7
    Cowgirl skrev 2015-03-10 22:46:09 följande:

    Tack LFF!

    Ja det är nog olika hur öppet man vill prata om det, precis som med allt annat. Generellt så spricker ju de troll som kommer ut i solen så det borde det vara det bästa, om man bara "vågar". 

    Jag har mycket kontakt med kunder i jobbet varav de flesta är återkommande och så långt som att berätta för dem vill jag nog inte gå. Även om det hade varit skönt att slippa kommentarerna om att det är "hög tid" att sätta igång att reproducera sig...

    Stort grattis till tvillingarna Glad


    Nej, kunder kan man ju lämna utanför även om de kommer med plumpa kommentarer, men kollegor är jag definitivt öppen med. Om man inte vill höra även de jobbiga svaren ska man ge faan i att ställa frågan.
Svar på tråden Svårt att glädjas med kollega...