Separera eller inte?

Åh jag vet inte men följer gärna tråden! Har tappat alla aattraktionskänslor sen ett par år tillbaka men tycker mycket om honom som vän och har enorma skuldkänslor över de dagliga tankarna på att såra honom om jag säget att jag vill skiljas (plus att han ställt upp så mycket för mig genom åren). Han hoppas ju ... Sen är der säkert lite rädsla också för att bli själv för evigt o h för att förlora honom ur mitt liv (vi har ändå varit ihop i snart 15 år).

(Inga barn.)

Nä det är inte lätt det här med relationer. :( hoppas nån annan är klokare än jag

Hej. Vet inte om mitt råd är så bra men jag tänker att när en liten bebis kommer så får man fullt upp med henne/honom ovh det blir att man kanske glömmer bort varandra väldigt lätt. Gör något tillsammans bara du och han. Själv har jag och min man 2 småbarn och varit tillsammans i 9 år nu. Jag har också tänkt den tanken någon gång att leva själv men ångrat mig lika fort. De tankarna har oftast kommit när jag varit deprimerad. Tänk på dig sjölv och vad som är bäst för din dotter. Mår inte du bra i relationen med pappan så kommer dottern märka det och kanske påverka henne också. Prata med din sambo och hör vad han vill/tänker osv. Lycka till!

Ja det är ju så att relationen förändras när man får barn. Tyvärr var väl inte relationen på topp innan heller, vilket gör det svårare.. Jag har dock blundat för våra problem, för att jag så gärna ville ha familj och ett tryggt liv. Men nu får jag panik när vi ska planera för framtiden. Och då är väl något fel..? Man ska ju vilja köpa hus, åka på semester etc.. :(

1) Gå till en parterapeut.

2) Er dotter kommer inte att må bra att växa upp med föräldrar som inte gillar varandra heller. Bättre två kärleksfulla föräldrar på var sitt håll än två bittra föräldrar tillsammans.

3) Been there ...

Är i exakt samma situation. Så jobbigt och man vet varken in eller ut. Har bokat tid hos en familjeteraupet nu och ska gå dit själv första gången för att se om jag kan bli något klokare. Helst skulle man vilja älska sin man gränslöst men nu gör jag inte det. Men ändå så svårt att bryta upp.

Det måste ju inte vara helt fel eftersom ni skaffade barn så måste det ju finnas något som gör att ni tycker om varandra. Jag och min man är oens väldigt ofta mest på helgerna när vi tillbringar mycket tid tillsammans och kan ha en väldigt rå chargång emot varandra men någonstans vet vi att vi älskar varandra. Du och din sambo måste kanske sätta er ner och prata och reda ut visa saker kanske kommer allt bli perfekt men inget kommer ju hända så länge du inte tar upp "problemet" för det är inte säkert din sambo känner likadant. Lycka till och hoppas ni kommer på en lösning som ni kan jobba med tillsammans kanske hittar kärlekens låga igen vilket jag hoppas.