abort? 4:e barnet..

Jag skulle nog valt abort med hjärnan. Två så täta små som det skulle bli och dessutom fyra barn, det kräver mycket. Men hur jag skulle göra med hjärtat vet jag inte, har tre själv som är ungefär lika gamla som dina...

Ja men jag tror mkt också är att vår sista skulle varit tvilling, men vi förlorade tvillingen. Ett tag var vi väldigt inställda på det, att ha två små o deras samspel. Det var därför vi nu ville så tätt. Men just nu känner jag mig helt slut.

Illamående och trötthet går ju över. Är ni inställda på två små samtidigt så kommer du säkert att ångra dig om du gör abort.

Hej. Jag sitter i precis samma sits med precis samma tankar. Vill bara gråta. Vi ville verkligen ha ett syskon tätt inpå vårt tredje barn, jag blev gravid i januari när hon var 9 månader men fick missfall. Efter det bestämde vi att vi var nöjda med våra tre barn och jag började äta p-piller. Men alla gravidsymtom blev starkare och mensen uteblev så jag sökte på Gyn och det visar sig att jag är gravid nu i vecka 6. Vi har dragit igång husbygge och planerade in en resa till september. Jag bestämde tid för konsultation till att äntligen operera bort min överskottshud på magen och känner verkligen inte att jag vill eller kan behålla detta barn. Vår förra föddes prematur och jag tror som du att det var någon slags impuls att planera förra graviditeten för att få göra en ny felfri graviditet. Men mitt hjärta säger ändå att jag inte kan ta bort detta lilla växande liv. Förlåt att jag skriver så mycket, hoppas ni finner en lösning. Jag känner mig så vilse :(

Vårt yngsta föddes också prematurt!! Även vår lilla pojke som gått bort född prematur. Och två fullgågna. Att vi valde att skaffa denna fjärde.. Det var som ett infall att allt skulle bli bättre. Men just nu känner jag mig utbränd, vill inte vara gravid igen..

Men samtidigt kan ju inte ta bort!!! Usch! Fan! Mår du också illa o är trött?

Vet dom varför du födde prematurt två gånger? Är jätte rädd att gå igenom en sån resa igen. Och rädd att mina andra barn ska bli lidande. Men tänker precis som du, jag kan inte ta bort något som jag vet kommer bli älskat av oss alla från första stund. Min man vill inte ens tänka på abort, han är säker på att detta blir bra. Medans jag oroar mig för allt, vad jobbet ska säga om jag inte kommer tillbaka på ännu minst ett år, vad omgivningen ska säga, vad som händer om moderkakan lossnar igen och jag är för långt ifrån sjukhuset. Det är mycket risker och jag vågar inte ens tänka på vad vi kan bli tvugna att gå igenom. Lider med er och förlusten av er lilla bebis, för oss gick det ju bra, men det var kritiskt många gånger. Jag mår illa och vill bara sova hela dagarna just nu, sova och gråta :(

Ja första gången havandeskapsförgiftning v 25 o andra gången pga att det varit tvillingar och moderkakan inte räckte längre än till v 29. Jag är liksom lite trött att vara hemma, vill jobba och vara "mig själv". 4 barn!! Det är mkt. Min man har lovat att vara hemma från att lilla barnet är 6 mån och han har lovat att sterilisera sig sen..;) men usch.. Barn ska ju vara efterlängtade..

Vi har också pratat om att han ska sterilisera sig. Jag började med p-piller direkt efter missfallet men ändå så blev jag gravid, nu fick jag visserligen höra att man bör skydda sig första månaden med p-piller men det visste jag inte innan. Jag är också färdig med att vara hemma känner jag. Och vi är en familj som reser mycket, allt kommer bli så mycket omständligare, men man löser det säkert. Vi har en stor bil, vi bygger just nu ett stort hus så vi har plats för fyra barn. Det är mer min egen energi och ork jag är orolig över. Jag är så rädd att inte klara ut detta och om något går fel igen, att man brakar ihop. Min moderkaka lossnade i vecka 32, så vår minsta tjej är förlöst med ett urakut snitt, jag förlorade mängder med blod och hon höll på att inte överleva eftersom hela livmodern fylldes med blod. Jag tror att vi både klarar detta och att vi sen när väl bebisarna är här kommer vara jätte glada att vi fortsatte graviditeten, men just nu känns det som om hela livet förändras, som att fyra barn är ett enormt steg jämfört med tre

Ja det är ett stort steg! Jag är 31 år och har knappt jobbat sammanhängande mer än ett år i taget. Hur gammal e du? Vi gillar också att resa men har inte ens testat med tre än. Vi har ett stort hus o ekonomin är ok.. Försöker intala mig att min 6-åring o 4-åring snart är stora o inte alls besvärliga..

Jag är 29 och barnen är 7, 5 och snart 1 år. Jag försöker också tänka att stora barnen snart är större men har insett att det är mycket mer aktiviteter och sånt som tar upp vardagen nu när dom blir större, visserligen så tycker vi att det är jätte skoj och med tre barn fungerar det bra, med fyra blir det även där lite mer pussel. Känner du också att man lätt spårar in för mycket på det negativa? Känns som min lista med nackdelar är flera mil lång och fördelarna är betydligt kortare. Stackars barn så vill jag inte känna inför detta :( vilken vecka är du i nu?

Jag gjorde en abort för många år sedan men då var jag för liten för att ta hand om ett barn själv då jag precis hade börjat på gymnasiet. Vissa dagar när man ser sina vänner och omgivning i samma ålder skaffa barn eller gå med deras små så känner man ibland att man gjorde fel beslut eftersom jag också vill ha en familj. Men när jag ser mig kring deras ekonomi så känner jag mig vuxen nog att jag iallafall har ett fast jobb, bostadsrätt, bil och mc kort samt min älskade hund och häst. 
Jag vill inte vara som de i min omgivning och bo i en hyresrätt och köpa begagnade kläder till mitt första barn. Barnen ska ha en stabil och trygg miljö att växa upp i.
Om man inte känner sig helt 100 att orka med ett barn så är det ett bra alternativ att göra en abort och du som redan har barn sedan tidigare behöver inte känna någon oror att inte kunna få barn senare i livet för om det inte skulle fungera så har du redan dina tre små hjärtan 

Otroligt, ungefär samma läge här med 3 barn varav den yngsta är inte ens ett år. Vi har inte planerat detta och jag känner verkligen lättnad när jag tänker mig ett år som icke gravid, med allt det innebär. Jag vill ägna mig åt de barn vi har. Eventuellt kan vi ha en sladdis om ngt år. Jag tycker också abort är jobbigt och jag har gjort en medicinskt abort tidigare (som gick bra, inga konstigheter). Håller tummarna för oss alla att allt blir bra i slutändan!

Jag hade liknande känslor sist jag var gravid (i våras), det var min tredje gång och barn nr 2 var svårt sjuk när hon föddes.. Nu mår hon bra, men hade ändå en längtan efter att få uppleva allt med ett friskt barn..

Blev gravid och ja, jag gick in i väggen. Aldrig haft så ont eller varit så rädd. Fick massa starka mediciner och det slutade med abort.. Som jag trots det ångrat så många gånger..

Nu är jag gravid igen och den här gången känns allt perfekt och rätt. Inte alls den där ångesten jag hade i våras.

Jag kom precis ifrån Gyn och min läkare där är så fantastisk, hon pushar säger att dom följer denna graviditet och att det kommer gå bra, men jag är panikslagen. Så rädd för precis allt denna gång :(

[quote=75053207][quote-nick]Anonym (Samma sits) skrev 2015-03-23 14:32:48 följande:[/quote-nick]Jag kom precis ifrån Gyn och min läkare där är så fantastisk, hon pushar säger att dom följer denna graviditet och att det kommer gå bra, men jag är panikslagen. Så rädd för precis allt denna gång :([/quote

Vilken tur! För min del slutade det med att läkaren inte såg något, grav test neg (hemma var det positivt) - samma em började jag blöda. Kan det röra sig om missfall tro?? Hursomhelst- lättad - håller tummarna för er!

Det kan säker varit en graviditet. Jag kan verkligen inte komma fram till något alls, jag grubblar och grubblar och vet varken ut eller in. Jag önskar någon kunde berätta vad som blir bäst för oss, det enda jag kan tänka är att en abort är den enkla vägen, men frågan är om jag kommer kunna leva med det beslutet. Jag skäms över att ha hamnat i denna situation.

Vilket beslut har ni tagit? Vi behåller detta barn o min man ska ta över föräldraledighet efter 4 månader.

Vi har bestämt oss för att behålla nu också, efter mycket grubblande så tror vi att detta kan bli riktigt bra, jag ska också få gå tillbaka till jobbet efter några månader iallafall på 50% det känns bra nu vårt beslut :)