• Anonym (Grini­g)
    Äldre 22 Mar 10:35
    18801 visningar
    167 svar
    167
    18801

    Varför blir bara män man själv är helt ointresserad av förtjust i en och tvärtom?

    Vet inte vad jag vill med tråden, spy lite kanske och diskutera fenomenet.

    Har iallafall varit singel ett bra tag, dejtar en kille just för tillfället. Tycker väldigt mycket om honom och han gillar nog mig med men det är verkligen bergodalbana hit och dit. Ibland känns det jättebra och ibland känns det som att han bara playar mig. Känner mig osäker. Inte första gången det är så.

    Men då kommer vi till det andra, har en killkompis som är väldigt snäll och trevlig. Vi är bara vänner och det är jag väldigt tydlig med, håller honom på ett armslångt avstånd så inga missuppfattade signaler sänds ut. Igår ringde han mig och han var inte på fyllan ska tilläggas, där bedyrade han sin kärlek och sa att han måste få träffa mig idag och diskutera detta. Nu till saken, jag blev enormt irriterad. Sa att visst, mår han bättre av det så absolut....men jag är inte intresserad på det sättet.

    Det är inte första gången sånt här händer och det irriterar mig bara mer och mer. Är man dömd till att bara bli intresserad av killar som inte vill ha en och få beundrare som man själv inte vill ha?

    Är det bara jag som drabbas av detta fenomen? Varför är det såhär och hur upplever ni andra singlar det?

  • Svar på tråden Varför blir bara män man själv är helt ointresserad av förtjust i en och tvärtom?
  • Anonym (aniar­a)
    Äldre 22 Mar 10:45
    #1

    Välkommen i klubben! Det här är väl helt naturligt. Du är inte heller intresserad av vissa personer, eller hur, samma fenomen fast tvärt om.

    Jag har 2 beundrare som jag inte är intresserad av vilket jag tydligt talat om. Den ena säger att han älskar mig men jag tolkar det bara som att han behöver någon som tar hand om honom, och den andra vill ha sex. Ingen av dem kommer att få mig utan får nöja sig med att ha mig som vän.

  • Anonym (Grini­g) Trådstartaren
    Äldre 22 Mar 10:50
    #2
    Anonym (aniara) skrev 2015-03-22 10:45:49 följande:

    Välkommen i klubben! Det här är väl helt naturligt. Du är inte heller intresserad av vissa personer, eller hur, samma fenomen fast tvärt om.

    Jag har 2 beundrare som jag inte är intresserad av vilket jag tydligt talat om. Den ena säger att han älskar mig men jag tolkar det bara som att han behöver någon som tar hand om honom, och den andra vill ha sex. Ingen av dem kommer att få mig utan får nöja sig med att ha mig som vän.


    Ja men då är vi i liknande situationer då, har det likadant med två. Och visst vet man att folk har all rätt i att gilla vem dom vill, precis som folk har rätt till att inte gilla en själv. Men i längden, fy va irriterande det är. Kan inte Amors pilar slå till på rätt ställen någon gång?

    Nästan mer provocerande att ens ha beundrare man själv inte vill ha än att inte ha några alls, iallafall känner jag så nu. Vet inte, har blivit lite trött på skiten bara...skönt att ventilera lite.
  • Anonym (aniar­a)
    Äldre 22 Mar 10:59
    #3
    Anonym (Grinig) skrev 2015-03-22 10:50:25 följande:
    Ja men då är vi i liknande situationer då, har det likadant med två. Och visst vet man att folk har all rätt i att gilla vem dom vill, precis som folk har rätt till att inte gilla en själv. Men i längden, fy va irriterande det är. Kan inte Amors pilar slå till på rätt ställen någon gång? smile2.gif

    Nästan mer provocerande att ens ha beundrare man själv inte vill ha än att inte ha några alls, iallafall känner jag så nu. Vet inte, har blivit lite trött på skiten bara...skönt att ventilera lite.
    Visst är det jobbigt att avvisa någon, men har man inga känslor så har man inte. Jag måste säga att jag känner mig jagad för att de vill ha någonting av mig som jag inte kan ge. Varför måste jag försvara mig, är det så svårt att acceptera mitt nej?  

    Självklart att Amor kommer att träffa dig, förr eller senare.
  • Anonym (Grini­g) Trådstartaren
    Äldre 22 Mar 11:05
    #4
    Anonym (aniara) skrev 2015-03-22 10:59:41 följande:

    Visst är det jobbigt att avvisa någon, men har man inga känslor så har man inte. Jag måste säga att jag känner mig jagad för att de vill ha någonting av mig som jag inte kan ge. Varför måste jag försvara mig, är det så svårt att acceptera mitt nej?  

    Självklart att Amor kommer att träffa dig, förr eller senare.


    Håller med, det är en väldigt enträgen uppvaktning. Har ändå lite svårt att förstå det, om jag är förtjust i någon så backar jag direkt om jag märker att det inte är besvarat. Inte blir jag ännu mer på? Men det känner jag att dessa killar blir, är det en manligt drag att bli så eller?
  • Anonym (aggi)
    Äldre 22 Mar 11:09
    #5

    Känner igen mig. Blev deprimerad efter ett tag och trodde att jag fick nöja mig, men sedan träffade jag honom med stort H och allt blev helt plötsligt så enkelt och så rätt.

  • Serpus
    Äldre 22 Mar 11:12
    #6

    Det har inte slagit dig att det kanske är för att du har för höga krav ? Du vill ha nån som är mer intressant än dig själv och de som egentligen ligger mer i nivå med dig tycker du inte duger.

  • Anonym (Grini­g) Trådstartaren
    Äldre 22 Mar 11:12
    #7
    Anonym (aggi) skrev 2015-03-22 11:09:35 följande:

    Känner igen mig. Blev deprimerad efter ett tag och trodde att jag fick nöja mig, men sedan träffade jag honom med stort H och allt blev helt plötsligt så enkelt och så rätt.


    Kul att höra o det ger en annan hopp.
  • Schnaa
    Äldre 22 Mar 11:16
    #8
    Anonym (Grinig) skrev 2015-03-22 10:35:57 följande:

    Vet inte vad jag vill med tråden, spy lite kanske och diskutera fenomenet.

    Har iallafall varit singel ett bra tag, dejtar en kille just för tillfället. Tycker väldigt mycket om honom och han gillar nog mig med men det är verkligen bergodalbana hit och dit. Ibland känns det jättebra och ibland känns det som att han bara playar mig. Känner mig osäker. Inte första gången det är så.

    Men då kommer vi till det andra, har en killkompis som är väldigt snäll och trevlig. Vi är bara vänner och det är jag väldigt tydlig med, håller honom på ett armslångt avstånd så inga missuppfattade signaler sänds ut. Igår ringde han mig och han var inte på fyllan ska tilläggas, där bedyrade han sin kärlek och sa att han måste få träffa mig idag och diskutera detta. Nu till saken, jag blev enormt irriterad. Sa att visst, mår han bättre av det så absolut....men jag är inte intresserad på det sättet.

    Det är inte första gången sånt här händer och det irriterar mig bara mer och mer. Är man dömd till att bara bli intresserad av killar som inte vill ha en och få beundrare som man själv inte vill ha?

    Är det bara jag som drabbas av detta fenomen? Varför är det såhär och hur upplever ni andra singlar det?


    Nej, jag känner inte igen mig. Om jag inte varit intresserad av en beundrare så har det alltid funnits en god anledning till det.

    Är han snäll och trevlig när du måste hålla honom på en armlängds avstånd? Är det snällt och trevligt att han ringer och säger att ni måste ses och diskutera hans intresse för dig? Varför är det märkligt att du inte är intresserad av honom?

    Angående den andra killen, vad gör du när han verkar ointresserad av dig? Backar du? Är det uttalat att ni dejtar?
  • Anonym (Grini­g) Trådstartaren
    Äldre 22 Mar 11:21
    #9
    Serpus skrev 2015-03-22 11:12:06 följande:

    Det har inte slagit dig att det kanske är för att du har för höga krav ? Du vill ha nån som är mer intressant än dig själv och de som egentligen ligger mer i nivå med dig tycker du inte duger.


    Visst ligger problemet hos mig, jag tror att jag är lite blyg i grund och botten. Kan bli lite självmedveten när jag träffar män jag blir intresserad av. Bland killkompisar eller män jag inte gillar blir jag väl mer mig själv och då trollbinder man dom på ett annat sätt.

    Men det är inte så att jag jagar snyggingar och ser ut som shrek själv, om det är det du är inne på och bryr mig inte om mäns yttre. Har väl ett fördelaktigt yttre, det är jag medveten om men det är så enormt sekundärt i dejtingvärlden. Men tyvärr så tror jag att det är pga det som män jag är ointresserad av jagar mig.
  • Anonym (Grini­g) Trådstartaren
    Äldre 22 Mar 11:26
    #10
    Schnaa skrev 2015-03-22 11:16:36 följande:

    Nej, jag känner inte igen mig. Om jag inte varit intresserad av en beundrare så har det alltid funnits en god anledning till det.

    Är han snäll och trevlig när du måste hålla honom på en armlängds avstånd? Är det snällt och trevligt att han ringer och säger att ni måste ses och diskutera hans intresse för dig? Varför är det märkligt att du inte är intresserad av honom?

    Angående den andra killen, vad gör du när han verkar ointresserad av dig? Backar du? Är det uttalat att ni dejtar?


    Jag vet inte, jag tycker att det är förjävligt att jag ens ska behöva förklara mitt ointresse än en gång. Ingen som har gjort det för mig tidigare, antagligen måste han lida av hybris eller nåt.

    Ja vi dejtar, där är det nog mer att jag är problemet egentligen. Är så rädd för att bli sårad, och vet jag att han kan göra det så blir jag lite försiktig. Så jag säger inte att det inte är mig det handlar om egentligen. Hade bara önskat att det kunde vara lite enklare ibland.
Svar på tråden Varför blir bara män man själv är helt ointresserad av förtjust i en och tvärtom?