Jag är rädd för min man

Det är jobbigt. Att leva såhär. Är rädd att han ska bli arg, att han ska kliva över gränsen och slå mig eller döda mig.

När vi bråkar och han är frustrerad och intr haft tillräckligt med sex, då blir han aggressiv. Han vill skrämma mig, säger att han ska slå in mitt pannben, att han kommer bryta min arm eller att han vill att jag dör. Jag blir vettskrämd. Jag gråter och han spärrar upp ögonen och ser galen ut. Han har bara slagit mig en gång, och då skrek jag så högt att han blev rädd att någon skulle höra.

Jag är rädd att der ska gå från hot, svordomar och skrik till att han en dag kommer göra det.

Jag skulle skrivit "lämna honom" men det är inte så enkelt.

Vad kan jag göra i stunden, när jag är rädd? Jag känner mig så ensam. Finns det någon där ute som kan prata med mig?

Det ÄR inte så lätt att lämna, jag har varit i samma situation.
Hoten eskalerade till verklighet och han misshandlade mig mycket grovt, mitt liv kunde lika gärna tagit slut.
Han våldtog mig och misshandlade mig i flera år innan jag lyckades lämna.

Det måste hända något eller så måste man"vakna", svårt att förklara.

Jag vill vara anonym tyvärr... annars kunde jag nog givit ts en del råd privat.

Så hemskt att du ska känna dig rädd för din man, måste vara fruktansvärt att inte veta hur du ska gå till väga i denna situation!

Spontant känner man: lämna honom bara!!!

Men som du och många andra skriver så är det kanske inte så lätt att lämna någon bara sådär.. Jag har aldrig varit i en liknande situation men jag kan bara försöka föreställa mig hur det ska vara..

Hur känner du? Vill du lämna honom? Är du redo att lämna honom?

Skulle du kunna kontakta någon anhörig/vän för att förklara läget så att du har någonstans att ta vägen? Förbered dig, packa nödvändiga saker så du slipper stanna kvar hos honom efter att du lämnat honom. Sen får man ta hjälp av andra när allt annat ska ordnas upp.. Inget som är enkelt förstår jag men han verkar inte behandla dig på ett snällt och värdigt sätt.. Han är inte värd dig

Vill bara tillägga att jag vet hur det känns precis då när man är sådär rädd och känner sig så otroligt ensam, det är en hemsk känsla, det gör så ont. Ibland har jag kännt att jag inte velat leva längre. Det känns som att man förtjänar att ha det sådär. Du är inte ensam, om det är någon tröst.