Förälskad i mitt barns lärare...

Intressant tråd men jag har inget bra svar. Varför lägga sin energi på det om du ändå inte vill ha något mer än så?

Ja, visst är det intressant. Nej det finns väl kanske inga bra svar? Undrar nog mest om man känner av om en attraktion är ömsesidig?

Grejen är att jag inte medvetet lägger ner oändligt med energi på det. Men känslan/lusten finns ju där och stör mig eller vad man ska säga. Det här är inget jag valt. Och det stör verkligen mina tankar ibland då jag helst av allt vill slita av hens kläder och känna våra nakna kroppar mot varandras, om jag lät känslorna få styra då vill säga!

Eller, ja slita av var kanske att ta i. Klä av varsamt är nog mer min grej hehe Men poängen här är ju att personen attraherar, gör mig nyfiken och får mig att vilja gå längre än man troligtvis borde!

Förstår att det är en knepig situation, är i en liknande själv, där det egentligen anses som en aning opassande. Känslor går inte alltid att styra över.
En lärare och ett barns förälder är egentligen inget konstigt tycker jag. Hur ofta träffas ni? Hur är hen när ni ses? Har du känt så under en längre tid? Jag tror att attraktion av det slag som du beskriver alltid är ömsesidigt. Brukar kunna avslöjas på ögonen och kroppsspråket. Man bara känner det helt enkelt .
Med tanke på situationen och där ni båda är relativt uthängda så kan det vara svårt att ta steget till handling. Du och ditt barn är beroende av att ha en bra relation till läraren, så förstår ju att du inte vill göra något förhastat. Men istället för att slita av hen kläderna, kunde du flirta diskret? Bara för att se om hen verkar intresserad tillbaka.

Det är nog inte särskilt lämpligt att ens flirta med sitt barns lärare. Det bästa är nog att försöka komma över känslorna. Annars kan det bli intressekonflikter för läraren i förhållande till eleven.

Vi träffas allt ifrån 2 till 6 ggr i veckan! Både i skolan och utanför. Hen är både proffesionell och samtidigt personlig. Glad, ler nästan alltid. Bjuder ofta på sig själv. Söker kontakt med mig! Även ögonkontakt, blickar och leenden. Jag har kännt så här en längre tid nu, egentligen redan sen förra hösten men det har liksom växt fram mer och mer. Vi är båda väldigt bra på att skilja arbete från annat känns det som. När det behövs är allt på en proffesionell nivå annars mer avslappnat. Men det finns absolut något där, det är jag helt säker på Men vi jobbar båda hårt på att inte "riva våra murar".

Roligt att höra att det finns fler i liknande situationer. Hur är det opassande för dig passande eller opassande? Vill höra mer.

För mig är det opassande därför att vi arbetar i samma byggnad och brukar ses någon eller några gånger i veckan, ibland "råkar" vi bara stöta på varandra och ibland ses vi i samband med möten. Hen är alltid snäll, glad och hjälpsam på alla sätt och vis :) Känslorna blir bara starkare och på grund av det är jag mer nervös nu när vi ses vilket inte gör situationen enklare. Skulle vilja våga vara mer flirtig men det är svårt och jag är osäker på hens intresse. Det är frustrerande att inte våga göra någonting annat än att vara allmänt trevlig eftersom att omständigheterna är som de är och det är mycket som står på spel. Vi har också båda familjer och det här är inte heller något som jag har valt. Jag har tyvärr inget "frikort" åt något håll! ;) Trodde nog att känslan skulle försvinna med tiden men så verkar inte vara fallet.....

Verkar ändå som att det går bra för dig, om ni även ses privat? :)

Hur har det gått för dig? Jag har råkat ut för samma sak. Mitt barn började förskoleklass i höstas. Redan innan skolstart hade jag ett enskilt samtal med läraren och kände redan då ett wow.... Vi möttes en hel del innan sommarlovet då syskon går på skolan. Vi har dessutom en sak gemensamt med två av våra barn, en specifik egenskap kan man säga som gör att vi är med i en speciell grupp på fb. Sen har vi stött ihop på sommarlovet och läraren har alltid varit lika go och glad. Nu sen skolstart så har vi mejlat flera mejl i veckan om saker som rör mitt barn samt haft två samtal på tu man hand där läraren varit personlig o privat men samtidigt väldigt professionell. Det finns något väldigt speciellt men jag vet inte vad. Jag får alltid en pillemarisk blick, en liten vass kommentar eller ett stort leende varje gång vi ses och det gör vi varje morgon. Jag känner att förälskelsen växer mot min vilja och tycker det hela är svårt att hantera på ett bra sät. Tänkte höra hur det gått för dig och vad du gjort eller inte gjort. Och ja likt du är vi två av samma kön...... Läraren gift, jag singel. Suck m