Vad vill han?! dejtakuten! desperat!! :(((

Såhär är det: Jag har dejtat en kille i fyra veckor nu och som jag har blivit väldigt förälskad i. Vi har gjort allt möjligt: olika aktiviteter (bio, konsert, krogen, promenader etc), sovit över, haft sex osv men han är oerhört komplicerad, hemmavid är han fantastisk: tittar djupt i ögonen, smeker kärleksfullt och vill vara nära mest hela tiden. Så fort vi lämnar den privata sfären är det som att han försvinner, jag får inte ens ta på honom, då stelnar han till direkt. Han har berättat att han tycker det är obekvämt och att han är ovan, osäker och nervös (aldrig haft förhållande, aldrig visat intimitet öppet etc). Dessutom pratar han  i termer av "vill aldrig ha barn,  vill aldrig bli fast på ett ställe, vill aldrig ta lån etc". Oerhört rotlös mao. Härromdagen när vi satt på spårvagnen påväg till bion tog han försiktigt min hand och senare på kvällen frågade han om jag frös och höll om mig. När vi skiljdes åt den kvällen som var den senaste vi såg kramade han mig inte ens utan vinkade bara och sa "hejdå vi hörs!". Han svarar på sms men väldigt "opersonligt", absolut inget flörtigt eller något som indikerar på att han tycker om mig, dessutom dröjer det 2-4h mellan varje svar. Han frågar aldrig om vi ska ses eller tar initiativet till något, det är bara jag, däremot berömer han mig alltid för mina förslag på aktiviteter. Dessutom är han sjukt osäker och nästan övernaturligt konflikträdd. Ena dagen är han liksom perfekt, fin, öppen och nära (berättade bland annat att han blev sårad när han såg att jag hade kvar min dejtingprofil på match) medan andra dagen distanserad, likgiltig och opersonlig. Smsar till mig som att jag vore en kompis bara.

I höstas blev jag dumpad från absolut ingenstans (4 års förhållande) och det tog oerhört hårt på mig varvid jag nu är livrädd att bli refuserad igen. Det var inte första gången jag blev lämnad heller. Jag är 29 år.

Så nu till mina frågor? vad tror ni han vill? hur ska jag hantera det här? just nu kan jag varken sova, äta eller jobba för att jag känner mig så känslosam, nere och förvirrad över den röriga situationen. vågar ju inte konfrontera honom i rädsla över att skrämma bort honom med tanke på att han är så jävla rädd för allt. Finns det något knep för att veta vad han vill utan att behöva ställa frågan rakt ut?

Bryter ihop. snälla hjälp.