Förstår ni hur jag tänker? Vad göra? (LÅNGT!)

Hej! Hur ska jag få min pojkvän, killen som jag älskar mest av allt att förstå hur jäkla mycket han sårar mig när han ALDRIG prioriterar mig, vårt förhållande och min "familj"?

Jag var ensamstående med en kille på 3,5 år när jag träffade honom. Mitt liv var mitt jobb och min son. Så träffade jag honom för snart 1,5 årssedan.. Jag jobbar varannan helg, vilket gör att vi ses aldrig "hela dagar" på helgen ensamma. Den ända gången vi kan ses hela dagarna är när min son är hemma, vilket är varje dag förutom varannan helg då han är hos sin farmor. Min sambo som jag nu vart tillsammans med i ett år jobbar skift. Tyvärr så dumt planerat att han jobbar kväll när jag jobbar dag och tvärtom. Vilket gör att vi möjligtvis hinner heja i dörren på varandra om vi har tur.

Problemet är nu då att jag gör mycket för att klämma in "oss" i mitt schema. Alltså jobbar jag helg 7-18 fre-sön så känner jag att även om jag är helt slut när jag kommer hem så försöker jag ändå vara vaken och umgås med honom. Jag försöker hitta tid! 4 helger i rad nu har jag kompat ut mitt jobb tidigare för att få mer tid till honom samt skaffat barnvakt förra lördagen. Men han verkar inte vilja umgås.

Han har alltid fullt upp på helgerna och skulle jag föreslå ex. Åka till ett lekland med mig och sonen så låter det jätte bra på torsdagen och på samma dag kan någon av gans vänner ringa och fråga om han vill hitta på något så säger han ALDRIG "nej, vi ska göra det här" utan snarare ja visst! Ska bara prata med chefen. I lördags då jag fixat barnvakt för att vi skulle få tid för varandra så börjar kvällen jätte bra! Vi käkar, har trevligt och även sex. Direkt efter vi haft sex ringer han en vän och frågar typ vad han gör. Sen säger han bara: H kommer hit om en liten stund. Jaha? Så nu har vi haft sex för första gången på 2 månader och direkt efter så är vår myskväll slut? Inget mee filmmys eller så..

Jag kände mig uttnyttjad och sa till honom allt jag kände att vi är ingen hög prio för honom. Utan allt annat kommer före.. Han bad om ursäkt och var jätte ledsen och han "skulle bättra sig", han sa att han vill ju vara med oss. Han älskar mig mest av allt.

Men samma idag. Igår frågade HAN om inte vi kunde mysa, se en film, käka mat och umgås. Visst tänkte jag och var skitglad över att HAN tog initiativet! Jag fixade så hag kunde kompa ut och in i morgon med kort varsel, just för att få mer tid. Men likförbannat ringde han vid 15 då jag slutade och skulle precis åka och handla och frågade om inte han kunde få gå ut med rn polare ovh dricka öl..

Då sa jag inget. För jag känner att vi alla har prioriteringar. Det handlar om att göra det man helst vill göra. Och uppenbarligen vill han inte umgås med mig i första hand utan sina polare.. Och då tänker jag inte sätta käppar i hjulet för honom. Men han borde väl ändå förstå hur jag känner nör jag sagt det flertalet gånger? Jag blir skitledsen och om han någongåbg lyssnat och förstått vad jag sagt borde han veta det. För det har jag saft antal gånger..

Vad ska jag göra? Jag har försökt allt men känns som om det inte finns något ner att göra.. Vad säger ni? I