• Äldre 28 Mar 15:09
    2816 visningar
    17 svar
    17
    2816

    Bonusmamma som inte vet om hon vill mer

    Står inför ett vägval i livet. Vet inte riktigt hur jag ska gå vidare


     


    I början av förhållandet så pluggade jag, hade 2 timmar enkel resa vilket innebar att jag åkte 6.30 och kom hem 18.00. Nu åker jag 6.15 och kommer hem 17.00


    Sambon hade ett jobb där han reste månd-tors, alt jobbade 7-16. Nu åker han hemifrån 5.45 och kommer hem igen 16.45 samt ett kvällsjobb 3 dagar i veckan 4 månader om året.


    Pojkens mamma jobbar på sjukhus och har oregelbundna tider med önskeschema.


     


    Min sambo och jag hade träffats en gång när jag träffade pojken. Efter att vi varit tillsammans 4 veckor och han har haft pojken 2 av dessa så kommer 5.e veckan och sambon måste resa iväg med sitt jobb. Jag hade träffat pojken en handfull gånger och vi blev ensamma en hel vecka.


     


    Hösten fortsätter. Pojken kastas hit och dit mellan mamma och pappa. En natt där. 2 nätter där osv osv. Jag har börjat plugga igen och missar otaliga föreläsningar för pojken egentligen ska vara hos mamma men hon måste jobba, sambon måste jobba och vi kan inte ringa till vårt dagis med några timmars förvarning.

    Jag säger upp min lägenhet och flyttar in i samma lägenhet som sambon och pojken bor i under våren. Och mamman hon strular med tider hit och dit, och det är fortfarande jag som får ta hand om pojken eftersom hans pappa jobbar borta varannan vecka, när pojken egentligen ska vara hos sin mamma. Detta innebär att jag missar fler föreläsningar för att kunna hinna passa tider som dagis är öppet.

    Det närmar sig sommaren och det bestäms att pojken ska bo permanent hos oss eftersom vi bor i den kommun han ska gå i skola i. Och träffa sin mamma alla helger utom var tredje helg.

    Så strulet som varat knappt ett år fortsätter över sommaren, jag hade en veckas semester och hon skulle ha pojken 3 dagar den veckan så sambon och jag kunde få tid tillsammans men 3 veckor innan så ändrar hon sig. Vi får låna svärföräldrarnas husvagn och vara där med pojken den veckan.

    Så kommer hösten, jag har fått mitt drömjobb, som dessutom har förståelse för att jag har kurser jag missat och måste gå om för allt strul. Men kommer det bli bättre när pojken bor hos oss permanent?

    Sambon sa att han har sagt att han inte kan resa så mycket som han har gjort för att han har pojken jämt. Lyckligtvis så har företaget han jobbar på inte så mycket resjobb denna höst.

    Hösten rullar på med att jag jobbar heltid, pluggar in det jag har missat och försöker sköta ett hem. Sambon jobbar dagtid och sedan på sitt kvällsjobb vilket gör att jag har pojken. Så här rullar livet på i ett helt år, pojken är mestadels hos oss, mamman har honom väldigt olika och det är familjerätten osv osv. Sambons dagtidsjobb får massa arbeten som kräver resor, så jag tar hand om pojken, gör allt som det innebär att egentligen vara ensamstående förälder.

    Hösten löper på som vanligt. Mellan v 33 och v 50 är sambon hemma 3 veckor, resten reser han och pojkens mamma säger bara att hon inte kan ta pojken för hon har ett jobb att sköta. Detta innebär ju då vidare att jag har pojken.


     


    Efter en diskussion hemma med sambon kommer det fram att han inte hade berättat på sitt jobb att pojken bodde permanent hos oss, utan han hade bara tagit för givet att jag skulle ta det ansvaret jag har tagit. Slutar med att jag tvingar sambon att byta jobb.


     


    Nu står jag här, och vet inte vad jag vill.


     


    Saker att ta i beaktning:


    Min sambo är väldigt krävande, allt ska vara perfekt i hemmet, alla kläder ska strykas, det ska skina och var rent, men han hjälper inte till.


    Pojkens mamma och jag kom i ett gräl, sambon tar hennes parti och skäller ut mig .- INANN han ens hade frågat mig om vad saken gällde.


    Varje ledig stund han har är han hos sina föräldrar på deras gård, för han har alltid gjort så blir svaret när jag ifrågasätter.


    Vid ett tillfälle frågade jag hans mormor i förbi-farten något om att hon alltid lagar maten när det är kalas- hon tar detta som att jag inte gillar henne, sambon kommer hem totalt rasande och skäller ut mig,  i stället för att fråga mig hövligt vad det handlar om.


    När jag slutar min utbildning och ska ha fest hemma är det viktigt att svärföräldrarnas gräsmatta klipps just den dagen, vilket innebär att jag inte får någon hjälp hemma men sambon ska ändå bestämma hur det ska göras och vad som ska göras.


    De gånger som jag inte har kunnat ta hand om pojken har han ringt och skällt ut mig för att jag aldrig ställer upp och hjälper honom.


    Min svärmor var barnvakt en dag i höstas och när jag kommer hem på kvällen säger hon till mig- Det kommer bli synd om pojken om ni skaffar bar. Och ? Du förstör pojkens liv för du är ute på så mycket aktiviteter.


    Väldigt ofta så skäller min sambo på mig för att maten inte är klar, kläderna är inte tvättade, jag svarar inte i telefon precis när han vill.


     


    Vi har gått 6 månader hos familjerådgivare och min sambo säger så bra saker när vi är där, men kan inte genomföra dom när vi här hemma ? familjerådgivarna kan inte hjälpa oss så länge inte han använder de verktyg som han har fått.


     


    Detta är vad jag känner:


    -Jag tror att jag älskar min sambo


    -Jag älskar det där lilla barnet som jag tar tagit hand om och slitit för.


    -När jag ser min sambo, hur han behandlar sin son, vet jag inte om jag vill att pappan till mina barn ska vara så,


    -Jag känner mig inte som att vi är likvärdiga i förhållandet.


    -Jag är 29 år och har inte så stort umgänge, vill väldigt gärna ha barn och det känns som att tiden rinner i väg.

  • Svar på tråden Bonusmamma som inte vet om hon vill mer
  • seriös­använd­are
    Äldre 28 Mar 15:31
    #1

    Men varför finner du dig i detta? Varför har du låtit någon annans barn gå ut över både din utbildning och din karriär? Det är ju helt sjukt!

    Bioföräldrarna utnyttjar dig. DE har ansvar för sitt barn. Inte du! Om deras tider inte funkar får DE ändra dem. Vad skulle de göra om du inte fanns?

    Detta har gått väldigt snett från början. Hur blev det så?

    Visst kan bonusvuxna hjälpa till, men bara om de själva vill! Fattar du inte att det är något fel på en pappa som lämnar sin son hos en ny partner i en hel vecka?


    Om du alltid är seriös, lever du bara ditt liv till hälften.
  • Anonym (suck)
    Äldre 28 Mar 15:33
    #2

    Sådana här trådar gör mig vansinnig. Skyll dig själv, hur kom du ens på tanken att ställa upp på allt detta? 

    Flytta och bygg upp ditt eget liv. Eller bo kvar och fortsätt vara någons slav och hushållerska. Valet är ditt...

  • Äldre 28 Mar 15:36
    #3

    Lämna. Bygg upp ditt eget liv. Du kommer att hitta en man som antingen inte har egna barn eller en som har egna barn och tar hand om dem också. Din nuvarande kommer inte att ändra på sig, varför skulle han? När han struntar i sitt barn finns ju du där och backar upp, samma med mamman.

    Det är så att jag tycker att du ska ringa soc och orosanmäla om barnet ska bli kastat omkring som en leksak på detta vis mellan mamman och pappan.

  • Anonym (??)
    Äldre 28 Mar 15:50
    #4

    Vad och hur gjorde din sambo och hans ex innan du kom in i bilden?

  • Äldre 28 Mar 16:28
    #5

    Innan vi träffades, hade de ett fungerande system med varannan vecka, och han reste inte de veckor som han hade pojken. När vi hade träffats i ett par månader så tog det slut mellan pojkens mamma och hennes dåvarande sambo och eftersom hon jobbar på sjukhus så hade hon ingen barnomsorg kvällstid och då säger min sambo att han ska fixa det åt henne.

    Att jag har ställt upp på det var för att jag levde i en tro att det kommer att bli bättre, en fälla jag tror att fler har gått i. Och när man ser en liten då 5 år gammal pojke som gråter för att ingen vill ha honom och alla tycker att han är i vägen, då kände jag att det ska han inte behöva ta utan jag försöker säga till honom varje dag att han är det finaste i vår famij.

    Detta har jag funderat på länge hur jag ska göra, och nu har jag varit utan "familjen" i snart 2 veckor och det är dags för mig att åka hem igen. Vet inte om jag vill.

    Det jag mest ville få bekräftat är att jag är inte totalt galen om jag lämnar honom, killen som alla tycker är så perfekt och ställer upp och hjälper till jämt.

  • Iam
    Äldre 28 Mar 21:21
    #6

    Fråga dig själv vad du får ut av ert förhållande. På vilket sätt berikar det ditt liv? Är du lycklig?

    Fråga sen dig själv hur livet kunde se ut om du levde med en man som respekterar dig och älskar dig med sund kärlek istället för krävande ägarrätt.

    Om du lämnar idag kan du om ett par år ha en egen familj med egna barn tillsammans med en man som uppskattar dig och älskar dig på riktigt.

  • Äldre 29 Mar 00:16
    #7

    Lämna! Det kommer inye bli bättre. Möjligen tycker jag ni ska bli särbos tills vidare och så träffar du din pojkvän med eller utan hans barn. Ställ inte upp på det där.

  • Äldre 29 Mar 00:22
    #8

    Tragiskt, jag tycker att du borde lämna men känner så för den lilla pojken som blir kvar..

  • seriös­använd­are
    Äldre 29 Mar 08:02
    #9

    TS bör kanske göra en orosanmälan till Soc innan hon lämnar.


    Om du alltid är seriös, lever du bara ditt liv till hälften.
  • Äldre 29 Mar 08:29
    #10

    Du har tid på dig att hitta en bättre man och få egna barn, din ålder är fortfarande till din fördel. Livet du beskriver låter slitsamt och jobbigt, du utnyttjas och körs över. Nej, satsa på ditt eget liv, det är du värd.

  • Äldre 29 Mar 08:39
    #11
    +1

    Du verkar ha ett gott hjärta och vara en toppenfin bonusmamma iaf. En eloge till dig.

  • Anonym (MM)
    Äldre 29 Mar 09:38
    #12
    Åsan skrev 2015-03-29 08:39:53 följande:

    Du verkar ha ett gott hjärta och vara en toppenfin bonusmamma iaf. En eloge till dig.


    Javisst är TS det. Jag har också varit det. Vad får man tillbaka för det? Inte ett skit! Så varför vara bonusmamma? Jag är inte det mera och aldrig mera i livet säger jag. TS - lämna! Det finns något mer som väntar på dig och vad är det där för kärlek? Du blir ju utnyttjad.
  • Anonym (stick­)
    Äldre 29 Mar 10:56
    #13

    1. Du är inte galen nej. 2. Anmäl till soc dessa värdelösa föräldrar så pojken får ett värdigt liv. 3. Dumpa idioten och gå vidare.

  • Äldre 29 Mar 14:31
    #14

    nexta asap plus orosanmälan

  • Äldre 29 Mar 14:45
    #15
    Anonym (stick) skrev 2015-03-29 10:56:19 följande:

    1. Du är inte galen nej. 2. Anmäl till soc dessa värdelösa föräldrar så pojken får ett värdigt liv. 3. Dumpa idioten och gå vidare.


  • Äldre 29 Mar 14:56
    #16
    +1

    Tycker du har varit fruktansvärt snäll mot pojkens mamma och pappa. Det är inte på långa vägar ditt ansvar att ta hand om pojken när de jobbar. Krisar det sig får de lösa det mellan dem. DU ska inte behöva ta ledigt och missa kurser för DERAS barn. Det är ju helt sjukt!

    Om du vill vara kvar med killen så sätt ner foten omgående. Det är hans barn och han får missa sitt jobb om det inte finns dagis. Du ska inte missa ditt jobb för hans barn. Okej om du ställer upp när du är ledig, det är en helt annan femma, men annars är det hans problem.


    Vera 130923 | Läs tinastandar.blogg.se
  • Anonym (pojke­n)
    Äldre 30 Mar 09:02
    #17

    Först och främst vill jag säga att jag förstår helt och hållet att du inte vill stanna, och tycker du resonerar sunt som inte vill ha denna man som pappa till dina egna barn.

    Men 9 av 10 som så lättvindigt skriver "men lämna då!" som om det är det lättaste i världen verkar ha missat något, och det är att medan du tror att du "kanske" älskar mannen så skriver du "jag älskar det där lilla barnet som jag tar tagit hand om och slitit för". Just konsekvenserna av att bara lämna rakt av, utan någon förklaring till denna lilla pojke som du älskar men garanterat inte kommer ha någon fortsatt kontakt med, hade fått mig att tveka. Han förlorar den enda som verkligen brytt sig om honom.

    Om jag var i din situation hade jag agerat lite mer långsiktigt. Om du vet att du vill lämna mannen så arbeta dig ur situationen. Ta successivt mindre ansvar för pojken och framför allt, säg ifrån när mannen kräver saker ifrån dig men själv inte hjälper till. Vad är du rädd för? Att han ska bli arg? Vad har du att förlora? Under tiden så kan du prata med pojken och förklara att oavsett vad som händer (om du stannar ihop med pappan) så älskar du honom.

    Jag är fullt medveten om att TS inte har något egentligt ansvar för pojken alls, men jag menar att JAG inte hade fixat att vara ännu en i raden av närstående till pojken - för det är du ju även om du inte har något juridiskt ansvar eller blodsband - som sviker. Speciellt inte rakt av sådär. Han kommer ju tro att han är helt oälskad.

Svar på tråden Bonusmamma som inte vet om hon vill mer