Vi har ett litet dilemma här hemma, jag vill gärna att vår dotter ska döpas medan min sambo absolut inte vill och tycker vi ska ha namngivning istället. Han har gått ur svenska kyrkan oxh är väldigt anti.
Jag själv är inte direkt troende men tycker dopet tillhör som en fin tradition och är en fin ceremoni. Så nu Står ord och vilja mot varandra.
Hjälp mig gärna med för- pch nackdelar och tips på hur vi kan lösa detta på bästa vis
Jag tycker att barn ska få välja sin religion själva.
Att tvinga in ett barn i en religions ceremonier för att man själv gillar traditionen är liksom lite ego och fult, i min mening.
Namnge barnet i en icke-religiös ceremoni - OM ungen blir kristen så kan den blir döpt då, av eget val.
Dopet är ett heligt sakrament inom den kristna tron. Är ni inte troende kristna ska ni naturligtvis inte döpa ert barn. En fin ceremoni kan ni ha ändå.
Jag kan förstå din sambo. Om man inte är religiös så kan det kännas väldigt främmande och märkligt att utöva en kristen ceremoni.
Ni kanske kan strunta i både dop och namngivning och bara ha en vanlig fest/släkträff istället?
Jag är själv både döpt och konfirmerad. Och kan väl köpa hans argument lite, men på något sätt tycker jag ändå dopet tillhör. Är de så att vår lilla tjej inte vill vara med i kyrkan sen så får hon absolut gå ur. Däremot tänker jag om hon viöl konfirmera sig så känns de som att de är skönt om hon är döpt sen innan och slipper att eventuellt skämmas för att hon måste döpas i samband med konfirmationen.
Jag har själv aldrig varit på bågon namngivning så vet inte hur de funkar rent praktiskt, någon som har erfarenhet av det?
Vill gärna att vår lilla tjej ska ha dopkläning på sig oavsett va de nu blir för ceremoni. Den har gått i släkten i flera generationer och alla som haft den har sitt namn in broderat, även min far hade den när han döptes
Jag är själv både döpt och konfirmerad. Och kan väl köpa hans argument lite, men på något sätt tycker jag ändå dopet tillhör. Är de så att vår lilla tjej inte vill vara med i kyrkan sen så får hon absolut gå ur. Däremot tänker jag om hon viöl konfirmera sig så känns de som att de är skönt om hon är döpt sen innan och slipper att eventuellt skämmas för att hon måste döpas i samband med konfirmationen.
Jag har själv aldrig varit på bågon namngivning så vet inte hur de funkar rent praktiskt, någon som har erfarenhet av det?
Vill gärna att vår lilla tjej ska ha dopkläning på sig oavsett va de nu blir för ceremoni. Den har gått i släkten i flera generationer och alla som haft den har sitt namn in broderat, även min far hade den när han döptes
Jag är döpt, men "på den tiden" var det väl vanligare än nu även om vi pratar tidigt 90-tal men saker förändras ju. Ingen av mina föräldrar är kristna. Av de tre par som jag känner som har fått barn det senaste året så har två par valt namngivning och ett dop. De som valde dop gjorde det framför allt för "det kan vara bra att ha överstökat". Barnet blir ju medlem i svenska kyrkan direkt vilket väl är ett krav (inte säker) om man någon gång vill konfirmera sig eller gifta sig i kyrkan. Annars måste man väl döpas senare. Så även om man inte är kristen själv så kan det ha fördelar att ha det gjort för barnets skull. Jag är som sagt själv döpt men känner mig inte tvingad att leva som en kristen för det. Men självklart har det fördelar med namngivning med, speciellt om man som jag, känner sig illa till mods i kyrkan, haha. Är man inte troende och mest vill ge barnet ett namn räcker namngivning bra. Så fördelar med dop- lite tradition, man blir medlem i kyrkan vilket kan ha fördelar även om man inte är kristen. Nackdelar- är man själv inte troende kan det upplevas väldigt påfrestande att någon döper ens barn i "Guds namn". Vad som är bäst för ert barn är omöjligt för oss att säga :). Lycka till!
Det stämmer att du måste vara döpt för att kunna konfirmera dig (eftersom det är en konfirmation av dopet) men för att gifta dig i Svenska kyrkan behöver du varken vara döpt eller konfirmerad, det räcker att en av parterna är medlem.
Om barnet växer upp i ett icke-religiöst hem, vad är det som säger att hon kommer vilja konfirmera sig eller gifta sig i Svenska kyrkan? Om det är för hennes skull är det väl bäst att ni helgarderar och gör henne till medlem i alla religiösa samfund såsom Pingst kyran, Jehovas Vittnen, Islam m.m (om det nu hade varit möjligt) OM hon nu växer upp och vill ingå äktenskap enligt Islamsk sed tex.
Dopklänningen kan hon väl bära även vid en icke-religiös ceremoni.
Är ni inte troende så finns det ingen mening med dop.
Om ni ändå inte är troende så finns väl ingen poäng med dop?
Nån form av välkomstcermoni för barnet (motsvarande dop om det är traditionen du uppskattar) kan man ju ha ändå.
Dopklänninhen kan ju barnet ha även om det är en icke-religiös ceremoni. Hur ceremonin ser ut bestämmer ni ju själva, det är ju det som är bra. Ni kan ha det mer formellt om ni vill eller mer som en vanlig släktträff om ni vill det.
Förslag att ni börjar med en ceremoni, tex att någon håller ett tal och välkomnar barnet till familjen/världen, någon läser en väl val dikt pch ni sjunger några sånger till barnet. Mamma eller pappa kan stå framme bredvid den som talar/läser med barnet i släktdräkten i famnen. Avsluta med något inslag som tex plantera ett vårdträd.
Och sen har ni bjudning med mat och så precis som man brukar ha på dop.