• Anonym (?)
    Äldre 29 Mar 15:37
    3577 visningar
    55 svar
    55
    3577

    Vad är det bästa för barnet, egentligen?

    Mamman och pappan bodde 40 mil ifrån varann. Mamman flyttade närmare pappan när barnet var 2,5 år gammalt. Numera bor mamman och pappan cirka 2 biltimmar från varann.

    Barnet är 4,5 år. Hittills har umgängena skett väldigt sporadiskt (pga pappans prioriteringar), i staden där mamman och barnet bor.

    Nu vill pappan att barnet ska vara hos honom under umgängestillfällena. Mamman skulle också tycka att det var bra, förutsatt att umgängena sker efter schema (varannan helg - så att det inte dröjer sju veckor, eller mer, mellan umgängestillfällena, utan att man håller det till varannan helg).

    Kruxet i det hela är dock att barnet verkligen trivs med att ha umgängena hemma i sin stad. Barnet vägrar följa med pappan hem och det hela blir väldigt kaotiskt och ångestladdat.

    Umgängena är ju till för barnet. Det är barnet som har rätt till båda sina föräldrar, således borde väl umgängena ske på barnets villkor (dvs träffa pappa under dagtid, men sova hemma i sin säng hos mamma). Eller?

    Om det hela är för barnets bästa, så borde man väl inte tvinga iväg ett gråtande, skrikande barn mot dennes vilja. Eller?

    Hur gör man egentligen? Vad är rätt? Vad är fel? För vems skull är _egentligen_ dessa umgängen?

    Är barnet för litet än? Kommer det att ge med sig ju äldre barnet blir?

    Många frågor. Någon som har svaren?

  • Svar på tråden Vad är det bästa för barnet, egentligen?
  • Anonym (?) Trådstartaren
    Äldre 29 Mar 16:02
    #1

    Ingen som vet, som har något svar?

    Någon som bara har en personlig åsikt i frågan?

  • Anonym (?) Trådstartaren
    Äldre 29 Mar 16:37
    #2

    Fler än 80 personer som har läst, men ingen har skrivit något.

    Är det något i min text som är otydlig, så hojta till så försöker jag förklara bättre. :)

  • Anonym (?) Trådstartaren
    Äldre 29 Mar 16:39
    #3

    Även om du inte har några "korrekta" svar (om det öht finns några sådana i denna fråga?), så skulle jag bli oerhört tacksam för enbart en personlig kommentar - hur just du ser på det hela och hur just du hade valt att göra om du var i samma sits.

  • Anonym (Anna)
    Äldre 29 Mar 16:59
    #4
    +1

    Min första tanke är att barnet borde få chansen att känna sig tillräckligt trygg med pappan innan det blir övernattning så långt ifrån hemmet. Hur man löser det smidigast vet jag inte. Kanske pappan kan spendera en semestervecka eller två i barnets hemstad så de kan umgås varje dag under lite längre tid.

    Umgänget är ju till för barnet, men samtidigt är det nog svårt för en 4-åring att förstå vad det skulle innebära i längden om hen skulle välja bort umgänge.

    Bara några tankar från en som har noll erfarenhet av dessa frågor.

  • Anonym (?) Trådstartaren
    Äldre 29 Mar 19:44
    #5
    Anonym (Anna) skrev 2015-03-29 16:59:07 följande:

    Min första tanke är att barnet borde få chansen att känna sig tillräckligt trygg med pappan innan det blir övernattning så långt ifrån hemmet. Hur man löser det smidigast vet jag inte. Kanske pappan kan spendera en semestervecka eller två i barnets hemstad så de kan umgås varje dag under lite längre tid.

    Umgänget är ju till för barnet, men samtidigt är det nog svårt för en 4-åring att förstå vad det skulle innebära i längden om hen skulle välja bort umgänge.

    Bara några tankar från en som har noll erfarenhet av dessa frågor.


    Tack så jättemycket för ditt svar!

    Saken är den att jag har föreslagit ett lite "skonsammare" tillvägagångssätt, genom att låta barnet sova med pappan i den lokal som pappan själv sover i då han är här på umgänge. Den lokalen ligger bara några minuter från vår bostad. Dock vill inte pappan detta, av två skäl; dels för att han inte vill gå och lägga sig klockan sju (som barnet gör), men också då han menar på att barnet inte ska kunna ha möjligheten att komma hem till mig om barnet blir tröstlöst på kvällen eller under natten.

    Barnet älskar sin pappa väldigt, väldigt mycket! Barnet skulle bli enormt ledsen om umgängena upphörde helt. Dock anser inte jag det vara rätt att ställa ett ultimatum på ett litet barn; antingen följer du med pappa hem på umgänge, eller så slutar pappa att umgås med dig. Det är alldeles för brutalt.

    Allt barnet vill är att få träffa sin pappa så ofta som möjligt, och detta i barnets hemmiljö. Jag anser att vi, för barnets skull, bör fortsätta med umgänget så som det ser ut idag (med enda skillnad att det från nu måste bli lite bättre kontinuitet). Jag tror att bara barnet får bli lite äldre och mogna till sig lite, så kommer umgänge och övernattning hemma hos pappan inte vara några som helst problem. - Det ska var kul och framförallt frivilligt att åka till pappa. Barnet ska inte behöva bli tvingad, - gråta och skrika. Det hela ska ju vara roligt. Det är ju för barnets skull och det är barnets bästa som ska ligga i fokus. - Att inifrån bilen sitta och skrika, bankandes på rutan, för att barnet vill ut ur bilen - det kan knappast vara för barnets bästa. Det kan väl ingen människa påstå?
  • Äldre 29 Mar 20:18
    #6

    Jag är inte alls insatt, men kan man inte boka samarbetsavtal via familjerätten.

    Det verkar helt rimligt att umgänget ska vara regelbundet enl överenskommelse och att det ska få ske i barnets takt. Det är ju inte konstigt att barnet inte vill åka till pappan om umgänget är så oregelbundet.

  • Pescet­arian
    Äldre 29 Mar 20:28
    #7

    Det verkar som att pappan har svårt att se till ert barns bästa, utan istället ser det som en slags maktkamp mellan honom och dig. Kan det stämma?

    Eller så är han bara väldigt egoistisk (så låter det iaf när du skriver att han inte har nån lust att gå och lägga sig tidigt tillsammans med barnet).

    Vad är det för andra prioriteringar han gjort? Vilken normal förälder låter det gå flera veckor mellan umgängestillfällena? Och vilken normal förälder tvingar med sig sitt barn mot barnets vilja!? Och (förlåt nu, men) vilken normal förälder står och ser på när barnet åker iväg i det tillståndet!?

    Jag tycker att ni ska vara lyhörda och lyssna på barnet!

    Innerst inne tror jag ärligt talat inte att något barn mår bra av att ha två hem, två sängar, osv, osv, osv. Att tvingas byta hem ideligen. Fruktansvärt! - De flesta vuxna skulle nog inte heller vilja ha det så, så varför tvingar man sitt barn att ha det så!?

    Nä, lyssna på barnet! Pappan får ställa upp och ha umgänget med ert barn i barnets hemmiljö. Inget snack om saken. Ser han inte det självklara i det, så är han nog inte mycket till pappa. Fast han verkar ju inte vara någon särskilt bra pappa om han låter det gå månader innan han träffar sitt barn. Vad kan vara viktigare?

    Ni borde ta kontakt med Familjerätten.

  • Äldre 30 Mar 04:22
    #8
    Anonym (?) skrev 2015-03-29 19:44:57 följande:
    Saken är den att jag har föreslagit ett lite "skonsammare" tillvägagångssätt, genom att låta barnet sova med pappan i den lokal som pappan själv sover i då han är här på umgänge. Den lokalen ligger bara några minuter från vår bostad. Dock vill inte pappan detta, av två skäl; dels för att han inte vill gå och lägga sig klockan sju (som barnet gör), men också då han menar på att barnet inte ska kunna ha möjligheten att komma hem till mig om barnet blir tröstlöst på kvällen eller under natten.
    Och varfor måste barnet lägga sig 7? Varfor kan inte barnet bara få slockna i soffan då han nu gor det? Skulle kanske ta bort lite av barnets 'ovilja' om den nu existerar och gora det mer roligt.
  • Äldre 30 Mar 04:24
    #9
    Pescetarian skrev 2015-03-29 20:28:15 följande:

    Innerst inne tror jag ärligt talat inte att något barn mår bra av att ha två hem, två sängar, osv, osv, osv. Att tvingas byta hem ideligen. Fruktansvärt! - De flesta vuxna skulle nog inte heller vilja ha det så, så varför tvingar man sitt barn att ha det så!?


    Hos oss har vi haft det så i flera år, då vi åker till "sommarstugan" de flesta helger. Inget vare sig barnet eller vuxna lider av, tvärtom.
  • Anonym (?) Trådstartaren
    Äldre 30 Mar 07:55
    #10
    Tow2Mater skrev 2015-03-30 04:22:08 följande:

    Och varfor måste barnet lägga sig 7? Varfor kan inte barnet bara få slockna i soffan då han nu gor det? Skulle kanske ta bort lite av barnets 'ovilja' om den nu existerar och gora det mer roligt.


    Barnet är som sagt 4,5 år och är trött vid den tiden. - Trött på kvällen och pigg på morgonen, så varför bryta ett vinnande koncept?

    Förstår inte alls varför barnet ska ändra sin dygnsrytm för pappans skull!? Det låter ju helt absurt!
Svar på tråden Vad är det bästa för barnet, egentligen?