Du är sjutton och hon femton. Ni är båda unga och hon verkar inte må bra, eller snarare; hon mår inte bra. Finns ingen som mår bra som har självskadebeteende, oavsett orsaken till beteendet (finns flera orsaker till att personer skadar sig själva). Om hon behöver hjälp med sitt mående/självskadande, ska hon inte vända sig till dig utan till en kurator på skolan, sina föräldrar eller kanske bup. Du ska vara hennes partner, ingenting annat..
Jag vet att det kan låta hårt och att du vill finnas där för henne, men tro mig, du kommer själv dras ner om du försöker "rädda" henne. Jag vet, för jag har själv varit den där femtonåriga tjejen med självskadebeteende som ville bli räddad av någon. Jag trodde att någon utifrån skulle ta bort allt som gjorde så ont på insidan, men så fungerar det inte. Jag blev tillsammans med en kille och det varade några år, men killen hamnade tillslut i en depression och det mycket på grund av att han gjorde allt för mig och att han var allt, lyssnade på allt och försökte rädda mig..
Det var aldrig min mening att han skulle må dåligt och det var givetvis inte vad han trodde skulle ske, men så blev det.
Jag säger inte att det kommer bli detsamma för dig, men var noga med att du är partner och inte hennes psykolog, läkare, förälder eller kurator. Det är viktigt att ha distans, vilket inte innebär att man inte kan finnas som stöd. Men man ska inte försöka ta över den andras smärta eller rädda den.. Du måste se till dig själv först, för hur vi än vrider och vänder på allt - står vi alltid oss själva närmast.