psyk

Det ser ut som en vanlig sjukhusavdelning fast dörren ut är låst, så personal öppnar.

Jag har varit inlagt en kortare tid. Det fanns en lång korridor med sovrum, ett allrum och ett kök/matrum. Man delade rum två och två. Det fanns även några samtalsrum för samtal med sköterska/läkare. Under tiden jag var där verkade ingen märka av mig. Jag sov mest, missade måltiderna men var inte hungrig och ingen sa åt mig att äta eller gå upp. En tjej som hade anorexia hade matschema, de andra fick göra som de ville. De flesta höll sig på sina rum och läste eller nåt.

Men va?!?! Fanns dom inte där för dig något? Vet inte va du va inne för, men ja kommer behöva allt stöd ja kan få. Men om man skulle va ledsen eller behöver prata, finns dom där då så man kan prata eller måste man ha en bokad tid? eller va...

Finns en dokumentär i två delar som du hittar på Youtube. Sluten avdelning heter den.

tack :) då ska ja kolla där..

Jag vet inte riktigt hur det funkar, men jag har vänner som har varit inlagda som har fått samtal när de har behövt och sådär. Tyvärr funkade det inte när jag var där, sköterskorna satt i allrummet och tittade på tv, och det var bara precis innan jag blev utskriven som jag faktiskt berättade för någon vårdpersonal där varför jag ens var där. Var ska du bli inlagd? Kan tänka mig att det varierar mellan olika ställen.

okej. förstår. det är nog väldigt olika på vart man är. Borås blir det. Vart låg du inne?

Väldigt likt mina upplevelser. Man sover, äter och har tråkigt. Avdelningsdörren är låst så man kan inte gå ut, piller regelbundna tider, mat som ställs fram, sovdags senast 22. Men jag tror nog att det finns bättre avdelningar och mer personal, mitt sjukhus har dåligt rykte. Visst fanns det jättefina skötare men de hade ju aldrig tid att prata.

Gissar att mycket beror på vilken diagnos du har också och hur gammal du är. Hoppas det går bra för dig och att du mår bättre snart.

Dock har den som lagt upp dom nya i HD format skrivit fel del 1 är del 2 och del 2 är del 1....

Ja, jag kom in ganska akut från medicinakuten där jag var inlagd innan. Ingen utom läkaren som skrev in mig på kvällen (och som jag aldrig träffade) visste varför jag var där ens eftersom ingen tog sig tid att prata med mig. Det var bara efter att jag krävt att bli utskriven och en sköterska såg hur upprörd jag var som hon pratade med mig. Synd att hon inte hade jobbat där tidigare för hon verkade verkligen bry sig.Jag var i Uppsala.

Min man låg nyligen inne i Säter och det är som ett vanligt sjukhus, han delade rum med en person, fick mat och medicin på regelbundna tider, fick gå ut i Max en halvtimme åt gången och fick prata med psykolog en gång på den vecka han låg inne. Han lade pussel såg på tv och läste.

Jag har varit inskriven tre gånger i två olika landsting. Varje gång har det sett ut såhär: jag har kommit till en punkt där jag inte kan/bryr mig om att ta hand om mig själv.

Jag har gått till psykakuten, väntat i deras väntrum mellan 2-6 timmar innan jag får prata med läkare. Jag har alltid fått träffa en sjuksköterska innan jag fått träffa läkaren, det går fortare. Sjuksköterskan har kallat mig, vi har gått undan till ett undersökningsrum, där har sjuksköterskan tagit blodtryck, bett mig peka på min näsa, följa hennes finger och sånt. En av sköterskorna sa att det var för att bedöma hur pass typ psykotisk jag är. Om jag har rätt uppfattning om ens var min kropp börjar och slutar. När jag varit köar hos sjuksköterskan har jag fått vänta i väntrummet igen. Läkarna jag pratat med sedan frågat varför jag söker hjälp, hur det gått med sömn och mat. Om jag har tankar på att skada mig själv eller ta mitt liv. Varför jag vill bli inlagd. En gång i Malmö när det var brist på vårdplatser rådgjorde läkaren med sin överläkare innan de tog beslutet att lägga in mig.

När man fått klartecken att man ska bli inlagd kan det ta någon timma till tills de har löst rumsituationen. Jag har fått lämna ifrån mig tändare, vassa saker som pincett och så, halsduk, telefonladdare och andra saker man skulle kunna skada sig med. Jag har fått ett armband med mitt namn och personnummer och sedan har jag fått komma upp på avdelningen. Där har jag visats till ett rum med två sängar där den ena blir min. Det ser ut som en vanlig sjukhussal, en säng, ett nattduksbord, en garderob, ett handfat och så en toalett man kan stänga om sig på. Sköterskan som visat mig in på rummet har sen sagt att hon är min kontaktperson där, att jag naturligtvis får prata med alla vårdare men att jag har "en egen" också. Mat serveras fyra gånger om dagen, har man specialkost får man säga det. Frukost, lunch, middag och kvällsmat. Dagen efter min inskrivning har jag haft inskrivningssamtal med läkare. Där går man noggrannare igenom ens sjukdomshistorik (om sådan finns), vad man äter för mediciner, läkaren kan då vilja justera medicinerna, höja eller ändra eller lägga till. Läkaren säger på ett ungefär hur länge man kan vänta sig vara inlagd eller så säger hen bara att det är svårt att bedöma och att man får avvakta. På avdelningen går personal med medicinvagn fem gånger om dagen och delar medicin till de som ska ha. Vägrar man ta sin medicin måste man prata med läkaren igen. Jag var alltid frivilligt inlagd och under min senaste vistelse var mitt förtroende för den stressade och överbelastade personalen obefintlig och jag ville skriva ut mig. Det fick jag inte, jag fick valet att antingen ta lugnande och fundera mer på saken eller så skulle läkaren sätta mig som tvångsinlagd. Dörrarna ut är låsta. Läkaren kan bevilja dig permission, den kan se olika ut, en halvtimme om dagen, en dag eller en natt till exempel. Du kan be om att få kontakt med kurator som kommer till avdelningen och pratar. Ofta är skötarna riktigt snälla och fina men deras arbetsbörda är för tung så det blir inte så kvalitativt stöd ändå alla gånger. Vill man duscha får man be skötare låsa upp duschrummet, vill man tvätta kläder går det att boka avdelningens tvättstuga. Besökstider till anhöriga finns. Du kan själv välja om du vill ge vårdarna rätt att bekräfta att du är där utifall att någon ringer, ger du inte din tillåtelse till det har de sekretess och får inte berätta för någon att du ligger inne..

Börjar jobba nu, fråga mer om du undrar mer!

Jag har varit inlagd ca 15 gånger de senaste fyra åren, under långa perioder.

Som många andra skrivit är dörren ut låst. Maten kommer från köket på sjukhuset, man får inte ha vilka tillhörigheter man vill då de låser in sådant man själv eller andra kan komma att skada sig med, det är ett litet fönster i dörrarna in till patientrummet så att personalen kan ha uppsikt över vad som pågår i rummet utan att behöva öppna själva dörren.

Sedan ser allt likadant ut dag ut och dag in. Frukost, lunch, middag, kvällsmat. Mediciner, ev utgång med personal eller själv beroende på vad man fått beviljat av läkaren, besök men mest av allt så tittas det väldigt mycket på tv eftersom det annars inte finns så mycket att göra..

Detta är exakt hur jag upplevt det också.