min son är "som i en bubbla" i skolan men inte alls så hemma
Var på utvecklingssamtal i veckan för min son som går i första klass.
Han går i en relativt liten och lugn klass (18st) och tre fröknar som jag tycker är superbra och empatiska.
Vid samtalet tyckte jag att sonen betedde sig underligt. Han verkade inte lyssna, flackade med blicken, tittade sig runt i klassrummet och det verkade som om att han inte lyssnade. Som att samtalet var mellan mig och fröken. Han skulle bara sitta med och vänta ungefär. Frågade om han lyssnade och han sa jadå. Detta beteende kände jag som sagt inte igen.
Fröken har en gång mejlat mig om att när han får problem med en uppgift i skolan att han blir så arg att han slutar prata, sätter sig i ett hörn och blir okontaktbar. Denna gång höll det i sig säkert en timme eller mer. Hon har inte hört av sig mer så jag trodde att detta var en speciell händelse, men enligt henne får han ofta sådana "utbrott" fast inte lika jobbiga som då hon kontaktade mig. Detta berättade hon då sonen fick gå ut en stund. Enligt henne är han som han var vid samtalet nästan hela tiden i skolan "som i en egen bubbla". Uppmärksammade att han satt och pillade med händerna och fingrarna och detta kan han sitta med då han är sådär. Även i matsalen kan han bli så, sitta och pilla med händerna och bli okontaktbar. Vet att han tycker att det är väldigt stojigt i matsalen.
Blir så förvånad då han inte alls är så här hemma! Visst kan han vara disträ och vid maten får jag påminna om att äta upp. Han funderar på annat och sitter och pratar om annat allt utom mat. Mat har alltid varit ett litet problem. Även då jag ber honom klä på sig sätter han på sig ett plagg och så fastnar han och gör annat. Känt mig lite tjatig men känner då jag har tre barn sedan förut att barn är ju lite sådär.
Han kan bli väldigt arg hemma. Ofta vet jag inte vad det beror på. Kan komma plötsligt eller att han vaknar på ett uruselt humör och det kan vara svårt att bryta. Han vill oftast inte berätta varför han blev så arg efteråt. Har väl trott att detta är något han gör hemma då han känner sig trygg, men nu vet jag att han kan vara så här i skolan med.
Han klarar sig bra i skolarbetet och har kompisar. Däremot säger han nu att på sista tiden känner han sig mer ensam då de flesta han leker med spelar fotboll på rasterna. Han känner att han inte är lika duktig som de och resonerar som så att då vill han inte vara med för att han vill vara lika bra som de. (han ska börja på fotboll nu och det ser han fram emot). Säger till honom att fotboll bara är en lek och att man ska ha kul. Ingen tävling.
Vet att han blir stressad av höga ljud om vi tex bowlar, går på lekland eller om småbarn är runtomkring (de skriker och gapar tycker han). Kanske går han in i sin bubbla för att hantera det?
Har såklart tagit kontakt med skolsyster och vi går vidare med detta men
skriver detta för att höra om någon känner igen sig?
Känns som om fröken tycker att han är autistisk eller liknande och jag tycker att jag borde ha reflekterat över detta någon gång. Kan man vara så olika hemma och i skolan?
)