allting bara snurrar

Jag genomgick ett KS för ca en månad sedan på grund av förlossningsrädsla. Rädslan fick jag pga min första förlossning, då jag födde vaginalt. Jag fick ett möte med en aurorabarnmorska men tyckte snarare att det förvärrade saken då hon pressade mig och var väldigt oempatisk. Bad om tid hos en läkare, och av henne blev jag lovad ett snitt om jag gick hos en psykolog resten av graviditeten och gav det en chans att "omvändas". Blev, som väntat, inte "omvänd" och i vecka 37 fick jag mitt snitt beviljat av samma läkare, som hon lovat.

Snittet gick bra men det tog mycket längre tid att återhämta sig och man har ju väldigt ont efteråt i ca en vecka (detta är ju också individuellt). En vaginal förlossning är ju också individuell hur ont de gör. Jag hade väldigt, väldigt ont men har två vänner som inte hade så värst ont alls. En har ondarevid mens. Vet inte riktigt vad du vill veta, men har du några frågor är det bara att PM:a mig :) Lycka till hur du än beslutar att göra.

Tack för ditt svar!
Hjälpte det att äta värktabletter efteråt eller kändes det som att det inte hjälpte? Gjorde det konstant ont eller kom det när du böjde dig,kliva upp ur sängen osv?  hur upplevde du ryggmärgsbedövningen? Och hur många dygn fick du stanna kvar på sjukhuset efter snittet?
Förlåt att jag bombarderar dig med frågor, men det är så värdefullt att få skriva med någon som just gått igenom detta!

Hej. Ser att det var ett tag sen du skrev, men tänkte iallafall dela med mig av mina upplevelser. Jag har fött två barn vaginalt och ett med akut kejsarsnitt. Jag trodde innan att kejsarsnitt var en enkel och relativt smärtfri väg att få ett barn på. Min första förlossning var långdragen och jobbig med långt värkarbete, men efter var jag endast lite öm i baken, min andra förlossning var en dröm, det tog fem timmar från första värk och gjorde inte så ont att jag behövde smärtstillande. Mitt kejsarsnitt gick relativt lugnt till för att vara akut, men jag blev undersökt innan och fick även kateter insatt, vet inte om det alltid sätts kateter eller om det bara görs ibland. Men efter snittet hade jag smärtor som var tusen gånger värre än mina värsta smärtor under mina vaginala förlossningar, det tog mig veckor att kunna sätta mig upp i sängen och högsta dosen morfin hjälpte inte mig, efter mina vaginala förlossningar behövde jag endast en alvedon det första dygnet för eftervärkarna. Nu upplever alla snitt olika och även smärtan efter, men om jag fick välja så skulle jag aldrig frivilligt utsätta mig för smärtan ett snitt bidrar till igen. Att föda vaginalt är inte bara smärta, det är även kraft och en häftig upplevelse. Vad du än väljer som kommer du inte ifrån smärtan, och om det blir snitt så hoppas jag att du får en bättre efterupplevelse än jag fick! Lycka till :)