Social Fobi

Jag är lika dan. Skitjobbigt. Det har blivit bättre med åren men det handlar mer om att jag blir bättre på att ta mig an en "roll" där jag spelar mer självsäker än vad jag är.

Något som hjälpt mig väldigt mycket är att snabbt (ibland lite tafatt eller bordust) berätta att jag har social fobi så om jag går och är tyst eller verkar dryg så vet folk varför. Det öppnar ofta upp till vidare samtal och förståelse. Ofta fungerar jag om folk börjar prata med mig. Däremot fungerar det inte alls om jag ska vara den som driver.

Ex där det inte fungerar alls: min dotter fyllde år i mars och vi ska hyra en lokal för kalaset. Jag har fortfarande inte ringt eftersom att jag dels har telefonskräck och dels hatar att ringa / gå till ställen som jag inte haft kontakt med förut. Dvs något okänt.

Kul att du svarade:) Ja visst är det jobbigt att känna som man gör och att det går upp å ner.Jag önskar det kunde finnas en balans så man ibland kunde känna sig avslappnad utan att behöva oroa sig för allt.Ibland när jag trotsar rädslan och att jag ignonerar hjärnspökerna så känns det lite bättre.Jag tar på mig en roll jag med ibland och spelar nog mer självsäker än vad jag är men det tar mycket energi av en att göra det.Ja det okända skrämmer en för det skapar osäkerhet och då är det lät att lägga svansen mellan benen och fly så att säga.Hur länge har du haft Social Fobi och vet du orsaken till varför du har det?

Jag tror jag alltid haft det och att det bara eskalerat av som en ond cirkel. Jag uppfattades som blyg och tillbakadragen, blev då ett "lätt" offer att mobba och så blev osäkerheten värre osv.

Ja det är lätt att bli överkörd och bli mobbad osv när andra ser att man är osäker och blyg och att man drar sig undan.En del idioter mår ju bra av att trycka ner och kränka andra för att då mår dom själva bra och det är förjävligt tycker jag det är tur att man inte är sån person.Har du blivit mobbad när du var yngre eller nu idags läget?