"Avbryta/neka" amning och snuttande -anknytning?

Har du testat bärsjal? Då kan hon vara nära samtdigt som du har händerna fria.

Känner igen mig i allt du skriver. Det är jättejobbigt att känna att man gör allt man kan och ändå är det något som är fel. Jag har väl inget annat att komma med än att det verkar vanligt, den här typen av beteende, och att det går över. Det känns kanske inte så nu, men jag lovar att det blir bättre. Så länge du finns där hos ditt barn så kommer ingen anknytning att skadas iaf. 

Båda mina barn har betett sig som ditt i åldern 2-4 månader ungefär. Med första gick amningen bättre och bättre, med den andra började jag ge ersättning vid 5 månader ist för min kropp och mitt psyke pallade inte med. 

Kämpa på!

Jag har haft det liknande med båda mina, har ingen lösning men tycker att du verkar kämpa på bra! Själv tycker jag det kan fungera bäst att låta dem maratonäta, men att pausa en liten stund, typ en kvart när de börjar hacka och gråta, och bära istället. Då brukar mjölken hinna fram till nästa matning och de är nöjdare. Får också ont i axlarna ibland, brukar du liggamma? Jag gör det på nätterna, men även dagtid i tevesoffan ibland när axlarna eller jag är trötta.

Jag förstår inte varför man "maratonammar"?

Ok att det kanske behövs vid öknings perioder men annars begriper jag inte? Har barnet ett snutt behov så kanske det är läge att testa napp? Ge närhet i sjal eller i famnen? Känner ni er inte låsta att inte kunna göra barnet nöjd/trösta annat än med bröstet?

OBS detta är ingen kritik, jag bara är nyfiken och undrar...

Helammar själv mitt första barn och hen får äta i 30 min. Sedan tar jag bort bröstet för då vet jag att hen är mätt. Oftast är det lite svagt gnäll knappt 30 sekunder men sedan är hen glad och nöjd. Äter var 2,5-4 timme gjort sedan start. Givetvis ammar jag mera om hen är hungrig, men snuttandet i timtal har jag aldrig förstått mig på?

Vill tillägga att min bebis inte tar napp och aldrig haft kolik eller ont i magen.. 4 månader gammal nu..

Vissa av oss är lite mer svårsugna. Jag producerar tillräckligt med mjölk (har helammat tre barn), men mina bebisar får kämpa lite för att få i sig den. Och det tog lång tid - timmar av amning varje dag. Å andra sidan hade jag aldrig problem med läckande bröst eller mjölkstockning.

Till Ts: kan du amma i sjal eller bärsele? Det friar upp dig en hel del. Kan en kvällspromenad hjälpa dottern ta en paus och lugna ner sig? Ett bad? En dans?

Ja, alltså nu sitter ju folk inte och ammar i timtal för att man tycker det är kul direkt utan för att barnet gallskriker när det tas från bröstet och tröstas bara av bröstet. Ganska enkelt. Har man ett barn som "gnäller svagt i 30 sekunder" så finns det ingen anledning att ge bröstet igen. Eller hur?

Men en bebis orkar inte äta aktivt hur länge som helst? Den blir ju trött och då blir det snuttande..

15 min på varje bröst ska räcka vid varje amningstillfälle om det inte är ökningsperiod. Bättre att vänta en stund och mata igen isf.

Hade en period med långsam utdrivningsreflex i början men använde en nässpray som BVC skrev ut på recept under en månads tid och efter det hade bebis lärt sig äta och suga tag kraftigare så då tyckte jag inte att den behövdes längre...

Ja, du, berätta det för bebisen du! Jag har själv haft en snuttbebis och med ditt resonemang borde jag ha ammat i 15 minuter, tagit bort barnet och gått omkring med honom missnöjd och ibland storskrikandes en stund för att sedan amma 15 min igen etc och sedan hålla på såhär hela dagen lång vecka efter vecka. Ställd inför det scenariot så lovar jag dig att man hellre sitter kvar och låter bebisen snutta även om det också är väldigt tungt i längden. Så var glad att ditt barn nöjde sig med en kvarts ammande åt gången - det är verkligen inte alla som gör det.

Vi är alla olika! Tänk på hur många barn som orkar suga på napp. Det går rätt så bra även för dem som "måste" amma från dem med långsammare produktion även om det är lite tidskrävande. Jag lärde mig att vara aktiv även när barnen ammade. Kunde leka med deras syskon och tom skotta snö. 

Nu menade jag 15 min per bröst och amningstillfälle dvs 30 min..

Men menar bara att tycker man det är jobbigt så får man hitta andra vägar till tröst/närhet.. Viktigt att pappa/partner ska kunna ge närhet och tröst också.. Men tycker man att det funkar kan man givetvis fortsätta.. Men ts efterfrågade ju andra sätt.. Och det kan liksom ts beskriver bli mer ont i magen av konstant småätande och bebis vill då amma mer = ond cirkel

Delade bara med mig av mina erfarenheter..

Och jag svarade bara dig för att du tidigare skrev att du var nyfiken . Ingen kritik någonstans. Alla hittar vi sätt som funkar för oss och våra bebisar och hoppas ts hittar en bra balans för sin familj.

Tack för svar! Jag har bärsjal, men den funkar bara i bland. Amma i den går inge vidare, har extremstora bröst och jag måste antingen hålla i ett bröst eller använda amningskudde. Min bebis är rätt tung också. Napp funkade i början vid några tillfällen, men nu kan hon inte hålla kvar den eller så vill hon inte ha. Ska prova med en rund modell och se om det går.

Någon frågade varför jag maratonammar, och det är ju det som är problemet.. Jag kan inte låta bli att göra det eftersom det blir galna skrik eller missnöje. Och när jag avbryter då jag tycker hon ätit klart kan det i bland bara dröja en kvart och sen är hon missnöjd igen. I dag tex har jag lyckats få i mig frukost och ett äpple på förmiddagen, resten av tiden har vi spenderat i sängen med tutte och gos. (Varit vaken sen före sju). Och ändå har hon blivit förbannad för att tutten antingen inte åker fram tillräckligt snabbt, eller för att det inte finns mer eller för att mjölken inte flödar. Pappan har funnits med och gosat. Nu somnade hon lite motvilligt och gnällande medan hon ligger på mig. Mat finns det, hon går upp väldigt mycket i vikt. Kanske rentav mer än normalt.

Jag har ju dragit ut på amningen i bland och avbrutit när hon ätit länge, vet inte om det gjort att hon blivit ännu mer otålig? När hon varit lugn och börjat smacka på händerna kan hon sen bli hysterisk när bröstet åker fram i fall hon inte får tag på det med en gång.

Längtar tills vi kan börja med gröt eller liknande. ;)

Jag känner igen beteendet du beskriver, alla mina 3 bebisar var varit så fram till 2 månader ungefär. Nu tredje gången avbryter jag genom att lirka in mitt lillfinger i barnet mungipa, då släpper han taget. ibland är han nöjd. ibland blir han skitsur. 

jag gör detta typ 5-10 min efter att mjölken runnit till andra gången. vilket brukar bli typ efter 15 min beroende på hur aktivt han suger, då kommer den feta mjölken. Den första söta tunnare mjölken är törstsläckande men för mycket av den kan ge magknip, därav är det bra att amma "klart" på varje bröst innan man byter.

om bebisen inte känns nöjd på ena bröstet brukar jag ge andra också men ite direkt efter utan jag byter blöja emellan, fixar sånt jag behöver typ något att dricka, går på toa. Om han skriker under tiden får det vara så, jag tror inte att anknytningen tar skada men vad vet jag.

:)

Känner så igen mig! Min bebis sitter också klistrad vid bröstet om dagarna. Nu har jag köpt en bärsjal som jag hoppas ska underlätta då jag har en 2,5 åring att underhålla också. Napp vill han inte heller ta fast han är snuttig. Tror inte heller att det gör någon skillnad med att ge flaska då det är närhet han vill ha... Bara att kämpa på!

Vad menas med att mjölken rinner till en andra gång? Slog mig just att jag kanske ammar fel!?

Blir lite hipp som happ, i bland får hon suga tills hon börjar tappa tålamodet, i bland tills hon somnar. I bland tills bröstet verkar tomt. Sen erbjuder jag andra bröstet. -Sen det första igen om hon inte somnat.

Kruxet är väl att hon kan bli nöjd snabbt i bland och somnar, sen visar det sig att hon inte alls var mätt(?). En del av tuttbehovet är närhet också, men hon kan hulka i sig en halvtimme efter jag trott hon är nöjd.

Börjar undra om hon inte "får" den feta mjölken, hur vet man det? Vet inte heller om hon suger effektivt. Otålig blir hon i alla fall ofta, och intensiv. Det stönas, muttras och morras(!) under amning och hon kan veva/slåss med armarna. Rund som en köttbulle är hon, så egentligen borde hon ju vara mätt och glad.

Jadu.. Väntar ju mitt första barn så har ingen egen erfarenhet. Men just nu läser jag boken "the baby whisperer". Hon pratar mkt om bebisars behov och signaler, bland annat behov av rutiner.

Nuförtiden rekommenderas ju fri amning, men som du förklarar det så verkar ju barnet inte nöjt trots att du gör allt du kan för att möta barnets behov. Kanske signalerar barnet annat än hunger ? Att som i boken ha en mer strukturerad rutin är ju inte helt "inne" att rekommendera.

Men jag tänker mig att bebisen aldrig blir helt mätt och aldrig helt utvilad och frustrerad för att ni inte förstår vad den vill... Så mitt tips är väl att läsa boken och se om det finns något du tycker verkar vettigt :)

Min bebis, snart två och en halv månad, är exakt likadan.  Han är tredje barnet och de andra har varit likadana, förutom att tvåan började ta nappen vid två månaders ålder. Då snuttade han på den istället för mig.

Viktkurvan har gått spikrakt upp på dem allihop. Bebisen jag har nu väger nästan 8 kg! Hade han inte vägt så mycket hade jag nog trott att jag hade för lite mjölk, för när han börjar fäkta och skrika vid bröstet är det ju lätt att tro det. Men förmodligen är det magknip, trötthet eller något annat. Man får acceptera att man inte alltid vet vad det är som gör dem ledsna. Deras små kroppar har inte vant sig vid mat och allt annat som hör livet till, så det klart att det känns obehagligt ibland. 

Som jag ser det har du ingenting att oroa dig för. Jag tycker du beskriver en helt normal bebis med en omhändertagande mamma. Bättre kan det inte bli! Lite skrikande ingår i bebislivet. 

Ibland när jag har känt mig frustrerad över att vara levande napp har det hjälpt att tänka att jag faktiskt får betalt för detta från F-kassan. Föräldrapenningen är ju till för att jag ska vara med barnet, inte fixa och dona med allt annat som jag gärna oxå skulle vilja hinna med... 

Nu den tredje gången jag ammar ett bar känner jag när det rinner till, jag kan inte förklara rent akademiskt men det liksom spänner till i båda brösten en sekund, sen ser och hör jag hur bebisen strax efter får massor av mjölk, liksom sväljer djupare, typ klunkar istället för att snutta ;)