Vad är det med bebisar och sociala medier?

Ingen tvingar dig att titta. Ställ in så du ser dessa personers statusuppdateringar då? Hur svårt ska det vara??

För mig var det tvärtom. Jag var jätteaktiv på FB innan jag blev gravid. Sedan avtog det, men jag var fortfarande inne då och då i början av graviditeten. Men sedan la jag ner FB helt. När barnet kom så la jag upp några få bilder i början, - första bilderna kom upp flera, flera veckor efter det att barnet var fött. Därefter stängde jag ner hela FB. Jag tog bort allt på min sida, tog bort alla vänner, alla appar, alla sidor, sedan stängde jag ner sidan. Detta var för cirka 3,5 år sedan.

Jag hade SÅ mycket tid plötsligt. Sedan, för någon månad sedan, gick jag med här. Då försvann den där extratiden igen. Skit också!

Ska lägga ner detta snart också. Det ger mig inget. Här sitter jag och berättar om hur jag gjorde - för vilt främmande människor. Varför? Helt ärligt! Meningslöst tidsfördriv!

Trådarna här är samma visa hela tiden. Några tycker si, andra tycker så. Jahapp. Okej, intressant. Eller inte.

De är stolta över det finaste de gjort och kan inte få nog att visa :) Jag gjorde så mycket förr med första barnet men har slutat lägga ut bilder. Väldigt sällan numera. Jag bryr mig inte om när folk lägger ut varje dag..

Ja katter eller bebisar eller gravidmage, det är Fb i ett nötskal. Jag är /var lika vidrig jag på den tiden jag var aktiv på Fb, la ut bilder på mina katter, skrev statusuppdateringar om mina katter.

Det finns ett värmländskt ordspråk: "Dän en tycker öm vill en gärne tale öm". Och så är det nog, varav hjärtat är fullt talar ju munnen. Jämför bara med alla nyförälskade människor, deras samtalsämnen är också rätt enahanda

Hur är det med läsförståelsen? Ts undrar VARFÖR folk gör på ett visst sätt, inte hur man låter bli att se det.

Sorgligt och beklämmande att höra någon som har en bebis själv, fråga vad som är så himla speciellt med en bebis. Dina kompisars beteende är bra mycket mer normal. Självklart tycker man att ens egen bebis är en helt magisk skapelse och man vill berätta för hela världen om miraklet. Man är så uppfylld av kärlek och känslor och häpnad att man svämmar över. Det är helt sunt. Din inställning, där du undrar över vad som är så himla speciellt låter mer som nån känslomässig problematik. Anknytningsstörning?

Jag avslutade FB i takt med att jag fick fullt upp i livet - fullt upp med mitt barn. Jag tar bilder, filmar, spelar in när barnet sjunger, osv, men jag visar inte upp det för allt och alla. Jag skickar lite bilder då och då till släktingar, via sms eller mail. Ibland visar jag även nån söt film för nån kompis, irl.

Jag älskar mitt barn över allt annat, men jag har inte tid med FB och annat trams. Egentligen har jag inte ens tid att sitta här, men just nu leker barnet så då passade jag på.

Men jag ska som sagt slopa FL också. Det tar alldleles för mycket tid och energi.

Jag gör inte det, men då beror det på att jag inte vill att bilder på mina barn ska finnas på internet emot deras vilja. Hade inte velat att mina föräldrar berättat allt om mig på fb eller någon annanstans från mina småbarnsår för alla att se (om det hade funnits under den tiden jag växte upp). Då uppskattar jag mycket mer att de har bilder, videor och texter som jag själv kan välja att läsa.

Barn idag, kommer att bojkotta sajter likt FB i framtiden.

Skämtar du? Anknytningsstörning? Nog trodde jag att internet var en stor del av våra liv men inte så stor att man är tvungen att lägga upp bilder dagligen på sitt barn för annars har man känslomässig problematik.

Nu handlar mitt inlägg främst om TS fråga om vad som var så speciellt med bebisar. Att lägga ut bilder på fejan å dylikt är givetvis bara ett symptom på alla starka känslor man känner för sitt mirakel vilket kan ta sig uttryck på många olika sätt. TS förundran över varför folk tycker sina bebisar är så fantastiska är det som ger anledning till oro.

Det är väl inte särskilt svårt att räkna ut man vill visa det man tycker mest om?

Sedan tror jag att många lägger ut bilder "bara för att" - för att "alla andra" lagt ut på magarna, kläderna, rummen, vagnarna, osv.

Lite samma som att "alla" lägger ut bilder på vad de har ätit.

Det TS skrev lyder "Vad är det för speciellt när man för bebis att man måste visa hela omvärlden dagligen?"

Jag tolkar inte det som att hon inte förstår det speciella med att fått en bebis. Fortsättningen på meningen visar ju att det hon inte förstår är behovet att visa det på sociala medier i den utsträckning som många gör.

Jag tycker det är en relevant och intressant fråga. Kul att läsa svar från folk med olika synsätt.

Känns dömande av dig att betrakta det ena beteendet som normalt, men att se TS ifrågasättande som tecken på anknytningsstörning. Anknytning mäts inte i vilken grad man visar upp, skryter om eller delar med sig om varje utvecklingssteg som ens barn tar.

Även om det förstås är ok att välja FB som forum att visa sin stolthet på, så finns ingen anledning att oroa sig för att folk låter bli. Själv kommer jag låta bli delvis av respekt för nära vänner som är äldre och ofrivilligt barnlösa.

Säkert, men informationen kommer alltid finnas på servrar.

"Storebror ser dig". Georg Orwell, "1984".