Igår frågade jag rakt ut. Tänkte att det är bättre att veta och få en eventuell smäll direkt än att gå runt och få ångest över att inte veta. Han är så gullig, han sa att han verkligen gillar mig, att det är så kul att prata med mig, och vi bestämde en helg att ses tillsammans i Köpenhamn nu i vår (vi bor så långt ifrån varandra att vi nästan aldrig kan ses spontant). Dessutom håller han och hans företag på med ett stort uppköp av ett annat bolag just nu som snart är klart, så för tillfället är han på jobbet jämt, har snackat ibland på kvällarna vid 23 och då är han fortfarande kvar där...han säger att han ser fram emot att allt ska bli klart så han får mer tid med mig! Han säger att tidsbristen tillsammans med det faktum att det var så länge sen han dejtade en ny tjej gör att han inte riktigt vet hur man gör eller vad som förväntas....
Jag vet inte vad jag ska känna, tro eller tänka. Det känns ärligt som han menar det, att han vill ses och verkligen ser fram emot det. Samtidigt finns det en luttrad sida av mig som tänker att han bara skyller på jobbet, att han sitter och chattar med andra tjejer när han är uppe sent på kvällarna och säger att han jobbar, att han bara leker med mig... Men jag känner på hela hans sätt att vara när vi ses att han verkligen tycker om mig...en av hans och en av mina vänner har sagt exakt samma sak!
Jag vet att jag ältar detta, att världen är full av fina killar/män. Men jag tror att jag har lyckats bli kär i just den här nu...vet inte riktigt vad jag ska ta mig till....har svårt att fokusera på jobbet, att tänka på något annat än honom, helt galet. Försöker undvika att höra av mig för ofta, inte mer än max varannan, var tredje dag, men det är inte lätt vill jag lova.
Jag vet ärligt inte riktigt vad jag ska ta mig till nu...försöka fokusera på annat...går sådär...