Kan han förlåta min otrohet?

Ni är bara 19 och förmodligen skulle inte ert förhållande hålla livet ut ändå. Det var bäst att det skedde nu och inte senare. Nu kan ni båda gå vidare med era liv och förhoppningsvis har ni båda lärt er en läxa.

Vissa människor har närmare till att förlåta än andra, vilken sort din pojkvän är, är det ju omöjligt för folk som inte känner honom att ens spekulera i. Personligen är jag inte den förlåtande typen och hade inte kunnat släppa det så länge jag var kvar i förhållandet.

Smart killkompis du har. Först hånglar han upp dig sedan lurar han dig att berätta för pojkvännen. Big mistake, om du hållit tyst hade inget hänt. Nu hoppas han på att bli ihop med dig när pojkvännen gjort slut.

Men det är inte kört. Avvakta, håll låg profil och visa hur mycket du ångrar dig. Ibland läker tiden sår och ni låg faktiskt inte med varann. Kanske lugnar han ner sig och inser att lite hångel med fel person inte är jordens undergång.

Just nu tror jag inte att du kan göra något mer.
Han behöver nog smälta det hela först så låt han få tid. Om han har frågor svara på dem rakt och ärligt. Det och att verkligen visa att du ångrar dig.

Men givetvis kan det innebära slutet på ert förhållande, det får du ha i åtanke.

Efter Tecums inlägg var jag tvungen att läsa om trådstarten.
Uppfattade det som att det var din egen ide att berätta.

Din kompis kanske hoppas på det Tecum skriver men jag håller inte med om att berättandet i sig är misstag. Tycker att det är bättre att framföra sånt här själv istället för att ha hemligheter för sin partner.

Killkompisen känner sig jättedålig och jag vet att han ångrar sig så jag tror inte hans plan var att bryta upp det mellan mig och min pojkvän för att sedan stjäla mig för sig själv. Jag är glad att jag berättade även om det kan ha förstört vårt förhållande. Skulle inte kunna leva med mig själv om jag höll en sån lögn från honom och han förtjänade att veta. Känns fel att han inte får välja själv om han vill förlåta eller inte.

Jag tänker avvakta som du säger men hur mycket tid ska jag ge innan jag själv tar kontakt? En vecka? Två veckor? En månad?

Om jag varit din pojkvän skulle jag förvänta mig att du hörde av dig inom en vecka. Om du väntar för länge kan han tro att du gått vidare. Bäst är om han hör av sig själv, då vet du att han bryr sig och funderar.

Bra att du känner att det var rätt att berätta. Då slipper du ångra det också. Lycka till!

Vet inte om han förlåter dig men ändå bra att du berättade. Gillar inte otrohet, men att ljuga/hålla tyst om det efteråt är riktigt uselt.

Det som skett har skett och går inte göra ogjort. Det som jag tycker är viktiga:

Du älskar din pojkvän
Du vågar stå för ditt misstag
Din kompis säger att han är kär i dig, indirekt så vill han ha dig som flickvän
Han övertygar dig att berätta för din kille,
Han finns för dig om du behöver stöd

Jag tror inte du ska ha kontakt med din kompis på ett tag, det försämrar förutsättning för att få ihop det med din kille. Jag tror att du rätt snart, de närmsta dagarna eller redan i dag, ska ta kontakt med din kille för det är ditt drag nu! Visa din kärlek till honom!

Lycka till!

Bortsett från att hamna i säng med en annan OM du älskar din pojkvän OCH lovat honom trohet, så tycker jag du betett dig så rakt och redigt som det går. Istället för att ta fega, lätta vägen har du stått för det du gjort, berättat och ger därmed honom möjlighet att ta ställning till hur han vill ha det.

Vissa kan hävda att det är bättre att hålla tyst om det bara var ett snedsteg och en verkligen älskar den "trolovade". Problemet är väl ofta att otrohet är ett tecken på att något annat är fel i relationen. Att varken berätta eller ta tag i dessa eventuella relationsproblem tycker jag är fel.
Blir du ständigt tänd på andra, betyder det kanske att du inte älskar din pojkvän längre. Isåfall är det enda ansvarsfulla att göra slut.

Låt honom knulla 2 av dina kompisar medan du tvingas sitta i rummet intill och lyssna

TS här

Jag träffade honom idag och berättade resten av historien. Han var väldigt arg och frågade gång på gång "varför ska jag förlåta dig? Ge mig en bra anledning", till vilket jag inte hade ett bra svar. Han var också övertygad om att jag inte älskade honom och att jag inte var villig att kämpa, vilket jag tänker visa honom att jag är! Förvånande nog var han mer arg över att jag berättade än vad jag gjorde. Han såg det som att jag ville känna mig stolt och "leka moralpolis" när det bästa för vårt förhållande (enligt honom) hade varit att inte säga något alls.

Vi pratade i timmar och jag grät hela tiden men han höll sig rätt lugn. han var arg i början och skrek men lugnade ner sig tills han knappt visade några känslor alls, såg lite glans i ögonen som en början till tårar men det var allt. Han hade berättat för sina vänner och i slutet sa han att det var enda anledningen till att han inte gav mig en ny chans, pga skammen han skulle känna om han tog tillbaka mig (att de skulle tycka att han var en idiot som gick tillbaka till tjejen som var otrogen). Sedan sa han att han aldrig kunde tänka sig ett känslomässigt förhållande med mig och var bara intresserad av att behålla det fysiska om något. Han sa att han inte trodde att han älskade mig längre. Då sa jag "säg då att du inte älskar mig" på vilket han svarade "det kan jag inte".

Tillslut, efter flera timmar, kom vi överens om att fortsätta träffas (fast i smyg) och officiellt har vi gjort slut. Han sa att vi skulle börja om som två personer som umgås och har sex men inget mer. Detta för att se om vi kan gå vidare, om han utvecklar känslor på nytt (för nu kände han ingenting sa han) och ifall han kan förlåta mig. han ville också se om jag menade det jag sa med att kämpa för honom. Jag vill ha mer än så men just nu tänker jag "hellre det än ingenting". Så har jag också hopp om att jag kan få honom att förstå hur mycket jag älskar honom och hur mycket han älskar mig. Det här är min sista chans.

Innan vi sa hejdå försökte jag kyssa honom men som förväntat blev jag nekad. Jag såg därför ner i marken och höll om honom hårt. Då gav han mig en puss i pannan och ör bara en halv sekund kändes allt bra igen. Jag vet inte vad han menade med pussen, han hade undvikit att röra mig hela tiden vi pratade och när jag kramade honom stod han bara still med händerna åt sidan.

Tack för alla svar, ni har hjälp mig, jag läser alla. Nu håller jag bara fast vid det lilla hoppet att kanske finns det en chans. Även om det tar tid.

Jag var med om något liknande, men sambo kysste o hånglade med en annan kille. Men trots hon säger att de inte haft sex så kan jag inte lita på det till 100% Jag har jättesvårt att komma över det. Hoppas din kille har lättare att trycka bort dessa tankar, för glömmer gör man ALDRIG. Att vara otrogen är inget som bara händer utan det är ett val man gör. Lider som fan för din kille....

Otroheten är ju ändå ett faktum... oavsett om inget hände "mellan benen"...
Ni kunde lika gärna ha kört fullt ut... tror definitivt att både viljan och lusten fanns där.. annars hade Ni inte tagit det så lång som Ni gjorde...
Inte bara relationen med din kille som har blivit förstörd.. jag skulle vilja säga att även din "kompisrelation" med den andre killen har blivit förstörd.. Hur ska ni kunna fortsätta att "bara vara vänner" efter det där... inte en chans..
Bara inse att allt är förstört.. som någon skrev inledningsvis.. Ni är fortfarande väldigt unga.. livet går vidare.. kanske har detta fått dig att inse vad konsekvenser av liknande dumheter kan leda till i framtiden.
Din "kille" kommer inte att komma över detta svek.. garanterar att det färdigt där.. sorry..

Till skillnad från moralpoliserna ovan tror jag att ni har en chans. Felet är att ni är så unga och din kille är omogen och osäker då han bryr sig mer om sina vänners tyckande än vad han själv känner. Vänner som antagligen bara vill vara kaxiga men som kanske hade gjort helt annorlunda om de själva varit i samma situation. Det är lätt att döma när man står vid sidan och det är typiskt för osäkra personer att se otrohet som något oförlåtligt.

Så fortsätt träffas och se tiden an. Men om ni blir ihop igen så låt honom inte utnyttja det som hänt på så sätt att han drar upp det jämt och kommer med anklagelser så fort som han är på dåligt humör.

Sedan måste du rannsaka dig själv, varför gjorde du det du gjorde? Ni hånglade ju både på kvällen och på morgonen efter.  Har du rätt känslor för din kille eller är du bara kär i kärleken?

Det du skriver om att inte låta honom dra upp det jämt är intressant. Jag tror att det inte går att undvika.
Hon har tabbat sig och detta kommer att hemsöka dem i all framtid. Han kommer inte att våga lita på henne mer och hon kommer att underkasta sig och förnedra sig på alla möjliga sätt för att reparera tabben hon gjort. Men förgäves. Balansen och tilliten i förhållandet är helt körd. Lika bra att gemensamt ta beslutet att separera och aldrig mer inleda nått med varandra. De är som sagt unga och kommer att träffa andra partners. Och har förhoppningsvis lärt sig av sina misstag, Gör om gör rätt!!