Finns de som blivit helt friska från matmissbruk/sockerberoende eller är det helt kört?

Läs på om LCHF. Många sockerberoende lyckas den vägen.

Det är med socker som med sprit. Att äta lagom med socker funkar inte för sockermissbrukaren. Det svåra för sockermissbrukaren är att socker och kolhydrater finns i massor med mat. Kolhydrater omvandlas till glukos. Dvs socker . När sen blodsockret sjunker så skapas suget igen.

Läs på och testa lchf.

Alltså inte så svårt som alla säger, vad får du för symptom när du slutar äta? Ångest?

Har för mig att det tar 4-8 veckor för kroppen att "ställa om sig" när du slutar hettsäta. 

Börja med att äta som du brukar men INGET ätande efter middagen.
Alltså fattar inte riktigt problemet, bra mycket svårare att sluta med t.ex. rökning/alkohol.

Sluta käka som en jävla dåre och acceptera att du kommer må lite halvdåligt i 2 månader för att sedan må superbra.

Ja du. Jag har visserligen inte varit så djupt nere i det att jag planerat och åkt till olika affärer. Men jag har blivit bättre genom att läsa på vad socker gör med en. Läs Andreas Eenfeldts bok om lchf. När jag läste Sockerbomben var det som en trigger och jag började äta en massa socker igen. Läs på om näringslära och träna på att bara köpa hem nyttigheter. Jag kan "tröstäta" gurka och morötter om det blir jobbigt. Prova. Se det som en vinst varje gång du säger nej till begäret. Du behöver få nåt utav det, så börja träna om du inte gör det. Köp hem hantlar och kör några pasd i veckan. De endorfinerna vill i alla fall inte jag döda med socker och annat skräp.

Hahahaha, jag ÄLSKAR ditt svar!!  "Sluta käka som en jävla dåre"... det är ju genialt! Ja du, tänk om det hade varit så lätt, då hade ingen människa haft det här problemet. 

Jag får inte ångest när jag inte får mitt godis, men jag känner en stor, stor tomhet och meningslöshet med allt, så starkt att det inte ens går att beskriva. Som om godiset är det ENDA härliga i mitt liv, den enda glädjen jag har, och plockar jag bort det kan jag lika gärna lägga mig ner och dö. Inget kommer någonsin att bli roligt igen. Då slocknar min låga för gott. Jag hör ju naturligtvis hur sjukt detta låter, och jag VET ju att jag är sjuk, men ändå. Jag misstänker att det är precis så här svårt det känns för en alkoholist att sluta dricka, eller en knarkare att sluta med droger, det är nog samma begär. 

Tack för tipset. Jag har också läst Sockerbomben och jag vet ju precis hur lömskt och farligt det där sockret är, men inte hjälper det... Man skulle kunna slänga fram de värsta skräckbilder på kroppar i förruttnelse framför mig, och jag skulle ändå inte "vakna upp". Jag VET att det är jättefarligt, men det rör mig inte i ryggen. Att det är så sjukt gott väger så mycket tyngre!

Jag är oxå sockerberoende, mat missbrukare, hetsätare etc ... Finns många benämningar. Bitten Jonsson har hjälpt mig, och Anna Hallen, och man måste helt utesluta alla former av socker. Ja behövde äta bara naturlig mat, inget processerat, inget konstgjort och behandlat. Inget sötningsmedel heller. Max ca. 5 ingredienser i nåt jag köpte, läsa ALLA innehållsförteckningar, max 3gr. Kolhydrater per 100 gram. Och låt det ta tid. Träna hjälper OM det inte känns övermäktigt. Jag har dock haft återfall som varat så länge att vikten gått upp typ 10 kg. Men senast tog jag mig i kragen 1.1.2015 så har jag lyckats hålla mig på banan, med undantag för frukt 2ggr totalt, bär typ 3 ggr och ett 2dagars fusk som var "under kontroll" (men ack sså jobbigt, vill inte göra om det för de kommande dagar efteråt är pina o plåga!!!).

Så vikten har gått ner, hudproblem en är borta och jag har fått kontroll över livet igen :) men: tom. inatt drömde jag att jag åt godis!!! Så visst får man kämpa! Lycka till! Ge aldrig upp!!!

Jag är också fast i ett matmissbruk, men tror inte riktigt på "sockerberoende" som diagnos. (undviker helst en diskussion om det, för frågan här är ju hur man blir av med beteendet) I alla fall. Jag tror att matmissbruk ser ut på många olika sätt och att det är väldigt individuellt hur man "bör" hantera det. Jag känner precis igen dina känslor att godis och mat är det enda som gör en lycklig, det är som min bästa vän... Och precis som du tycker jag helt enkelt att det är så förbannat GOTT!

I mitt fall är jag också ganska besviken på hur mitt liv har fallit ut hittills, och finns det något man kan lita på då är det den där njutningen man kan få av mat och godis. Det jag nu gör för att hantera det är att - INTE hoppa över måltider. Jag är i vanliga fall expert på att äta glass eller godis till frukost och andra mål och skippa den riktiga maten för att "spara kalorier", men det gör bara gör saker sämre, plus att kroppen inte får i sig riktig näring, och då skriker efter mer. Det märks helt klart stor skillnad om man äter riktig mat istället. Dessutom försöker jag medvetandegöra min ätning. Varje gång jag stoppar något i munnen ska jag tänka igenom det och ha gjort ett medvetet val, och se till att faktiskt njuta av den mat jag äter. Lite "mindful eating"-tänk, helt enkelt.

Jag hade ett matmissbruk förr, hetsätare. Jag var således också tjock. Kbt var vad som fick mig att komma ur det och redan efter några veckor började jag gå ner i vikt dessutom (du kanske inte har något problem med övervikt men för mig var det enbart positivt med viktnedgång). Nu hetsäter jag inte längre, har gått ner 25kg, men äter inte enligt någon diet och jag undviker ingenting utan äter precis vad jag känner för. Skillnaden är hur jag äter och mängden och det har jag tack vare kbt fått under kontroll.

Det låter ju superbra! Får jag fråga om du skulle kunna beskriva några av de övningar du fick göra?

Yes, jag! Trodde aldrig att det var möjligt, men ja, jag har klarat det!! Jag har varit matmissbrukare i ca 15 år... 

Tog många år av olika dieter då man ofta som matmissbrukare är överviktig (jag var det iallafall..) och man ständigt söker en väg att gå ner i vikt men hetsätandet bestod och blev nog värre av dieter.

Tillslut så insåg jag ju sambanden. Jag känsloåt - löste mina känsloproblem vilket inte var helt lätt. Jag slutade också med allt vad dieter heter, började röra på mig och nu har jag varit frisk i några år! D.v.s. jag äter idag normalt utan att hetsäta och jag äter allt. Mat är idag bränsle för mig kropp. Äter pasta, feta ostar, kakor, glass, godis men mest riktig mat såklart. Jag menar att jag kan äta en kaka till fikarasten eller några nävar chips till filmen utan att känna att "nej, jag FÅR inte" eller "åh, jag vill ha FLER" och sedan trycka i mig allt med fett och socker.

Det var inte lätt, men det gick. Tror alla måste hitta sin egen väg ut ur det. Önskar dig stort lycka till!

Det första var att jag var 'tvungen' att börja äta frukost x Sen fick jag bl a föra matdagbok och journalföra alla hetsätningssessioner för att få en faktisk inblick i vad jag stoppade i mig, vid vilka tider på dygnet och vad det var som triggade igång hetsätningen, för att jag skulle kunna lära mig känna igen det i god tid i förväg och avstyra det. Det finns fler steg men dessa räckte för mig och jag har inte hetsätit på ca ett halvår, får ingen ångest eller skuldkänslor heller efter att ha ätit nåt onyttigt :)

Olika saker fungerar för olika människor. Jag själv har precis börjat (2 v sedan)med Dukan-dieten. Den är iofs ganska ifrågasatt, men bara efter en vecka så är sötsuget borta. Jag känner inte så mycket hunger heller för den delen. Och jag är inte alls trött.
Efter den första "attackfasen" (för mig var det 5 dagar) med bara kött, ägg och minikeso, då var jag så glad och tacksam bara över att få äta grönsaker till. Tomater och isbergsallad var riktigt gott, och jag såg verkligen fram emot att få äta det. I helgen fuskade jag lite med lite choklad, men jag trillade inte dit för det utan forsatte bara min diet dagen efter. På 2 veckor har jag gått ner 3,6 kg, det är mycket vatten som försvunnit ut ur kroppen och jag känner mig inte lika svullen längre, och framförallt så är sötsuget borta.
Nackdelarna jag sett hittills är att man kissar mycket och att man har en konstig smak i munnen ibland.

Tack för alla era svar!! Det finns helt klart hopp, det gör det... 

Men att bara äta naturlig mat, inget processat, inget konstgjort och behandlat, inget sötningsmedel, max 5 ingredienser, läsa innehållsförteckningar osv är INGET för mig. Ett sådant liv vill jag inte leva! Då får det hellre vara som det är. 

Precis som en av er skrev är jag också besviken på hur mitt liv har fallit ut hittills! Jättebesviken, och bitter. Avundsjuk på andra, som lever bättre och roligare liv. Då är det lätt att "unna sig" som tröst... 

Och jag skippar också den riktiga maten för att "spara kalorier"! Det var som att du skrev om mig, jag kände igen mig så i din text.

KBT lät intressant! Jag är tjock, absolut, väger ca 15-20 kg för mycket  Inte konstigt så som jag håller på.

Mitt problem är att jag blir så himla LEDSEN om jag "bara" får ta EN tårtbit, EN rad choklad, en HALV påse ostbågar osv osv. Jag blir LEDSEN. Tar det som att någon är elak mot mig, som inte låter mig få mer. Det är helt sjukt. Jag kan inte fatta att någon kan vara så elak att den inte låter mig få äta tills jag blir nöjd. Varför måste jag bete mig civiliserat??? Jag vill bara hetsäta tills magen är full och jag har ro i själen igen.

Det här är verkligen inte enkelt... Tack för era svar och tips, det finns som sagt hopp! 

Det handlar om en omprogrammering i hjärnan som måste ske.
Ett bra sätt är just KBT som du fått råd om, är en bra väg att gå.
Att lägga om kosten till en kolhydrat fattig kost, är också en bra väg att gå.
Då kroppens sug försvinner efter 2-5 dagar(normalt, om man inte fuskar).
Sen har du bara det psykiska kvar, som är det svåraste och kommer ta längst tid.
Men under tiden så kommer du se vikten ge med sig, som kan vara en sporre att fortsätta.
Läs upp dig innan du börja med kolhydratfattig kost, då många inte har kunskapen i vart det finns en massa kolhydrater.
Så kan det vara bra att veta vad som är vad.