Finns inget att göra mer för att få honom intresserad?

Två gånger under dessa år har jag faktiskt också sagt till honom att vi borde bryta kontakten, att jag inte tycker att det är kul att veta att han blir sårad av denna tjej och att han kan återkomma den dagen han är singel på riktigt. Sen har det gått ett par veckor och sen har jag inte lyckats hålla mig utan vi har surrat på igen. Periodvis är han ju singel, men hon spökar alltid.

100 som läst Äsch, vet redan svaret. Rimligen kommer det aldrig leda till något. Men jag är lugn och trygg, har ett gott liv utan en partner. Det blir vad det blir. En liten bitterhet dock över att jag önskar att jag var en slank, snygg tjej som killar spanade in. Men jag har ett gott hjärta och ett gulligt ansikte med ett stort leende så jag ska nog hitta en prins jag med.

Ok, en sista fråga då innan jag lägger ner:

Har ni hört talas om några som varit vänner på distans flera år och som sedan blivit ett par?

Vill du bli ihop med nån som inte ens verkar ha satt dig på reservlistan? O som har dig som samtalspartner o som aldrig visat dig nåt intresse som det verkar?

Du har aldrig funderat över att prata med honom?

"Du, jag är intresserad av dig och vill att vi är mer än vänner. Vad känner du?"

Sen ser du vad han säger.

Ja, absolut! Det är en fantastisk kille. Men han måste ju bli kär också. Och jodå, han prioriterar vår vänskap högt. Han hör av sig och han vill väl.

Vågar inte. Har för dålig självkänsla.

Ja då blir det ju svårt att komma vidare. Men du kan ju kanske höra efter lite försiktigt o fråga honom om han känner nåt för dig, eller nånsin har gjort? Då har du ju inte blottlagt dig själv alltför mycket menar jag.

Jag och min man (kallar honom A sen) var vänner i tio år innan vi blev ett par. Första gången vi träffades var han kär, men jag upptagen. (Jag visste inte att han var kär i mig först, det märktes sen dock)
Jag har länge levt med 'man gör inte så'. Dvs, jag var i ett förhållande med en man och vi hade börjat prata om att flytta ihop, så dyker min nuvarande man upp i mitt liv och jag började tveka över den man jag var ihop med. Men man gör ju inte så...

Vi blev dock nära vänner A och jag.

Iaf, jag bröt med den mannen jag var ihop med men då hade A hittat en annan som han flyttade ihop med, och här var det ju återigen: 'Man gör inte så' dvs, jag sa inget om att jag var intresserad av honom, han var ju upptagen..
 
A´s förhållande med kvinnan var väldigt turbulent och under deras tid ihop var det många gånger jag tröstade honom och stöttade. När de sen gjorde slut ville A dejta mig men jag fegade ur, han var ju helt nyseparerad och behövde egentid tänkte jag.
Han skaffade en kk då och även jag hade en kk under tiden. Efter en tid så bestämde vi att börja dejta. Tyvärr visade det sig att hans kk var gravid och då backade jag (återigen, man gör ju inte så) och eftersom hon var kär i honom så försökte han leva med henne för barnets skull. När barnet var lite drygt året så separerade de och han och jag började träffas. Efter knappt två månader friade han och idag är vi gifta sedan 3 år.

MEN i mitt fall var han ju redan kär i mig sedan länge. (Ja när han var ihop med kvinnan han träffade direkt 'efter mig' så att säga var han ju kär i också). I ditt fall är det tveksamt, jag skulle iaf känna det som att han tar mig bara för att han inte kan få den andra tjejen. Lite som ett andrahandsval

Börja med att få i ordning på din självkänsla. Det finns massor med sätt, KBT, psykoanalys, hypnos osv. Sen kommer din drömprins

Förresten, min man är också supersnygg, men inte jag. Inte så smickrande för mig,  men många har utbrustit: Men han är ju snygg! Eller: Så snygg han är! med förvånande röster när de sett honom på bild eller irl.

Har varit i samma situation som du fast ingen av oss hade barn. Men vi pratade ofta och mycket i telefon och delade med oss av allt. I perioder verkade det kunna bli mer men det var alltid jag som var kär, inte han. Plötsligt träffade han en tjej och dom blev ett par. Vi pratade mer och mer sällan och snart träffade jag också någon (så fort jag släppt honom kunde jag se på andra på ett annat sätt). Idag är jag gift och har två barn och nu är det nog ett år sen vi pratade sist. Men har fortfarande ett gott öga för honom och önskar honom allt det bästa även om jag inte har några kärlekskänslor kvar.

Det är dock inte min enda erfarenhet utan min syster hade en liknande relation till en kille. Idag ska dom köpa hus och lever lyckligt tillsammans. Så det kan såklart gå åt andra hållet också. Det var dock inget hon gjorde mer än att vara sig själv och plötsligt en dag fick han upp ögonen för hur mycket hon betydde för honom och på den vägen blev det. Förändringen kom alltså på insidan hos honom genom en insikt och inget hon gjorde mer än att vara tydlig med vad hon ville - vilket jag tror är viktigt. Innan kanske han inte ens hade tänkt på henne på det sättet och när hon sa vad hon kände så började han fundera i andra banor som inte ens fanns innan.