Är ni öppna för att prata med andra föräldrar i förskolan/skolan/aktiviteter?

Jag är som du ts :) det är kul att träffa andra föräldrar! Mina kompisar har inte barn så :)

Man känner in hur på man får vara, vissa är på direkt och med andra blir det bara lite leende och något snabbt snack inget mer..

Ja självklart känner jag av och pratar inte massa med de som inte ger något grnsvar. Jag bara undrar vad bristen på gensvar står för?

Jag kan inte svara för någon såklart men tänker på hur jag själv blir när jag är trött vissa dagar och bara inte på humör helt enkelt:p jag antar att folk bara är trötta, osugna på att prata, nöjda med att bara sitta och vila.. Vad annars kan det vara liksom? Kanske någon sån ser tråden och kan förklara :p

Jag pratar egentligen oftast gärna men kan ha lite svårt att komma på vad jag ska säga till människor jag inte känner. Ibland går det bättre och flyter på och ibland är det svårare och mer korthugget. Jag kan nog framstå som reserverad och ointresserad ibland när jag bara inte riktigt finner mig och vet vad jag ska säga.

Jag är pratglad och pratar gärna på med de flesta.

jag är absolut inte öppen för att prata . jag hatar att prata med okända människor , det räcker med att bli trakasserad varje gång jag går och handlar ! (har bett tanten som sitter utanför att inte hälsa på mig pga mina problem men hon lyssnar inte så snart måste jag polisanmäla henne)

så nej jag vill inte prata :P  

Jag pratar. Kan ju alltid prata om det gemensamma. Barnen och deras aktiviteter typ. Jodå, jag kan kallprata med de flesta. Men man ser ganska tydligt om någon inte är så sugen på att prata. Då brukar jag bara heja och hålla tyst.

Jag är rätt blyg och reserverad mot människor jag inte känner. Men hade du kommit och startat en konversation hade jag bara blivit glad.

Jag är generellt social och öppen, men just skol och dagismiljöer är inte de miljöer som jag är öppen för. Vet inte, men jag har alltid ogillat miljön kan nog vara därför.

Så jag har varit den där tråkiga mamman som har velat ha så lite kontakt med andra som möjligt.

Jag är normalt sett rätt surrig men de ggr jag inte känner för att prata är det för att det kanske är dagens 30 tysta minuter eller för att jag har bråttom.

När jag hämtar/lämnar på dagis så är det bara ett stopp i raden. Måste till skolan och hämta fler barn.

Är jag på aktivitet kan det vara rätt skönt att bara få tänka själv ibland och kommer man direkt från jobbet och vet att man ska hem till läxor, läggningar, städ, disk och annat då kan jag ibland tycka det är djäkligt skönt att bara sitta i ett hörn tyst och vänta :) Det är kanske dessutom den aktiviteten den veckan där jag har tid att göra det för normalt lämnar jag på ett ställe för att direkt skjutsa någon annan unge någon annanstans eller handla mellan eller.... 

Jag föredrar att vara själv och tyst i vanliga fall, men just när det kommer till klassföräldrar och liknande så bryter jag gärna isen under dessa tillfällen. Dels för att det är praktiskt att ha kontakt om det är något och dels för att mina barn lättare får leka med deras barn då. Det blev oftast så att min äldsta lekte med de barn vars föräldrar och jag hade naturlig kontakt. De kände inte samma press att storstäda innan eller ta sats för ännu ett krystat samtal med klasskompisens föräldrar. (och lika för mig) Det här var dessutom guld värt när de var äldre och försökte komma undan med diverse..

Tack för era svar!