Behöver råd! Dotter till kurator.
Min nioåriga dotter har en jobbig period just nu. Vaknar på nätterna av mardrömmar och bråkar om precis allt hemma. Jag blev orolig över att det kanske berodde på att hennes pappa flyttat ganska långt bort och hon inte träffar honom lika mycket längre (han hade Vh och två eftermiddagar i veckan, nu bara vh). Jag tog upp detta med läraren på utv. samtalet och hon sa att jag kanske skulle kontakta skolans kurator. Jag velade fram och tillbaka. Ville inte göra saken större och älta något som kanske bara var en övergångsperiod. Om detta håller i sig hade jag kanske gjort något. Så jag bestämde mig för att avvakta.
I samma veva fick jag höra fler föräldrar i dotterns klass som pratade om samma beteende hos deras barn. Fick höra ordet "nioårskris". Google! Fick ett helt annat perspektiv. Det kanske inte alls var någon fara. Det kanske bara är ett helt normalt beteende. Kanske är det bara jag som läser in en massa problem som inte finns?
Så kommer plötsligt dottern hem i fredags och säger att hon blivit skickad till kuratorn av läraren. Jag ringer läraren och hon trodde att vi bestämt att dottern skulle dit. Nej, det var JAG som skulle ta kontakt med kuratorn i så fall. Får läraren skicka barnet till kurator utan förälders medgivande?
I alla fall sa dottern att kuratorn sagt att det kan vara bra att prata med någon annan utanför familjen. Jag frågade om dottern tyckte så och hon visste inte riktigt men sa att kuratorn tyckte så. Jag frågade om hon ville gå dit igen och hon sa att hon missade rasten då, men upprepade åter att kuratorn sagt att det kan vara bra att gå dit. Jag sa att dottern får bestämma.
På kvällen frågade dottern om hennes pappa är dum som flyttat. Jag frågade varför hon frågade så. Hon sa att kuratorn frågat om hon var arg på pappa för att han flyttat men att hon inte är det. Hon i stort sett frågade mig om hon borde vara arg. Plötsligt kände jag bara "höna av en fjäder"-känsla. Det kändes som att just det jag ville undvika, började hända. En sak blev större än vad det behövt bli. Och dessutom kanske hennes beteende inte ens berodde på det!!
Funderar på att ringa och prata med kuratorn imorgon. Men vad ska jag säga? Vad ska jag göra? Ska dottern gå dit eller inte?
