Men varför är alla så sjuka helt plötsligt?!?!

Är inte det ett sätt att ta tag i det som är jobbigt och ta ansvar för sin hälsa?
Att ta kontakt med läkare/psykolog och eventuellt bli sjukskriven?
Jag tror det har att göra med att vi dels är mer medvetna idag samt att samhället blivit hårdare.
Det är min ovetenskapliga analys iallafall.

Visst kan det vara det, men många förväntar sig att en sjukskrivning och ett piller ska göra dem friska utan egen ansträngning, och det funkar ju inte så.

Det var länge stigmatiserat med psykisk ohälsa i Sverige, men nu känns det som att pendeln slagit för långt åt andra hållet. Det är lite för okej att gå hemma å efter år om man har en "depression".

Håller med dig. Gick också sjukskriven en tid och kände mig mer som en laboratorieråtta åt läkarna som skrev ut allehanda antidepressiva och sjukskrev. Av ren bekvämlighet för dem tror jag ibland. Och medicinerna fick man absolut inte sätta ut abrupt på eget initiativ! Ledsnade på ett mående som inte blev ett dugg bättre av att äta en massa mediciner utan gjorde precis tvärtemot vad de sa, jag kastade alla mediciner.

Bestämde mig för att disciplinera mig själv till vissa saker varje dag, bl.a att gå upp tidigt varje morgon och städa. Och minst en långpromenad per dag. Det bar emot i början, men sen blev det en rutin.

Hade jag följt läkarnas ordination hade jag med all sannolikhet suttit som ett apatiskt vrak än idag. Men jag vägrar vara ett vrak, lägga mitt liv i någon annans händer. Mitt liv - mitt ansvar.

Tror att det handlar mer om att både sämhället i stort samt arbetslivet har förändrats och blivit mer krävande och stressigt överlag.

Sedan är det väl inte omöjligt att en del människor har blivit lata och väldigt bekväma av sig också såklart.

Men jag tror personligen främsta orsaken är all stress och alla höga krav som människor får både genom den egna föreställningen om vad som behövs för att man ska vara "lyckad", samt de som krav som andra har på en i olika sammanhang.

Jag tror man ska akta sig från att säga att det är en enkel väg att sjukskriva sig. Samt att det är av lathet i stor del. Visst kan det säkert vara så för några men har svårt att tro att det är så för de flesta. Jag kan bara tala för mig själv... jag har en trasig barndom bakom mig. Går inte att gömma sig för sitt förflutna och 2009 blev jag sämre. Gick i terapi utan medicin, men 2012 så min terapeut att det va något annat nu.. jag va så in åt helvete dålig. Fick medicin då och samtal såklart. Ingen sjukskrivning jag jobbade snarare mer för det fick livet att snurra på. Jag blev helt bra igen.

MEN... I höstas va jag med i en trafikolycka vilket gav mig en så stor rädsla för bil och jobb (kör hela nätterna) så jag blev sjukskriven. Va tillbaka hos min terapeut igen och kom till jobbet i mars. Dock rasade jag i vikt, sov inte, åt inte fick panik på nätterna när jag jobbade osv.. till sist tuppade jag av hemma och fick igen bli sjukskriven.. nu har jag haft kontakt med jobbet och jag vill ju tillbaka. Jag vill inget hellre. Men hjärnan är inte klar med olyckan än. Jag sliter varje dag för att blir ok igen.

Till sist vill jag bara nämna att samhället idag kräver olika saker och alla klarar inte allt. Vissa får magsår, klåda, håravfall, migrän osv.. andra får mer psykiska åkommor. Alla är olika och alla reagerar olika på stress eller olyckor. Ibland bara baserat på person och ibland på vad man har i bagaget.

Jag tror det kan finnas olika orsaker. Jag tror inte att alla klarar av pressen att ha småbarn, jobba 8 timmar eller mer/ dag, sköta hemarbete och träna regelbundet. tror många människor är gjorda för ett långsammare tempo.

Det finns en jakt på status, pengar och skönhet i vår del av världen, som kanske inte gör alla lyckliga. Det finns introverta i världen (som jag) som inte alls passar i den här samhällsstrukturen då man gärna ska snacka omkull arbetsgivare och roffa åt sig de bästa bitarna hela tiden.

Jag tror även att medicinerna inte hjälper alla. Jag har provat 20 olika för depressioner, det har gjort depressionerna värre.

Jag tror att mycket av depressioner här beror på brist på solljus och därmed d-vitaminbrist som leder till depression, dricker för mycket alkohol- testosteronbrist och b-vitaminbrist-depression, äter mat som är konserverad-dödar även din magflora, som sköter ditt immunförsvar, man vet inte vad detta kommer att leda till på lång sikt.

Vi äter mer besprutad mat, vi lever ofta ganska stillasittande, träna 2 ggr/vecka räcker helt enkelt inte. Vi äter mycket vitt mjöl och socker som våra kroppar inte är anpassade för.

Jag tror fel föda och stressig livsstil bidrar till stor del. samt urbana miljöer som kanske inte alltid är det optimala för oss.
Människor behöver tid till eftertanke, tid i naturen, och inte bara fem veckor/år.

Vad sägs om ökad arbetsbörda och nedläggning av fabriker och arbetsplatser samt då ökad arbetslöshet och ökad börda på barnfamiljer med större krav från samhället..?

Samt att många faller mellan stolarna pga ovan nämnda orsak..

Är det verkligen raketforskning att förstå?

Förlåt mig. Skäms verkligen. Jag tänkte inte så långt. Du har helt rätt.

Jag har haft ätstörningar, djupa ddepressioner och även Ptsd. Det enda jag kan säga är utifrån mig själv har det varit det absolut sämsta att vara sjukskriven. För då är det ' ok' att sova bort hela dagarna, matrutinerna försvinner, du får kämpa för att ta dig ut i friska luften.

Nej. Det bästa är att aktivera sig på något sätt. Även om det tar tid att orka göra det med en djup depression så kan man börja i små steg.