Ingen hjälp-sonen kissar konstant i byxorna

Låt honom kissa i blöja!
Låt honom bestämma själv, varför är det så viktigt för er att han måste vara utan när han kissar ner sig hela dagarna?
(Är han så stor kanske han tom kan byta på sig själv när det behövs?)

Han kommer inte att vilja ha blöja när han börjar gymnasiet, troligen inte långt innan heller.

Hade en kompis till mitt barn som vägrade sluta med blöja i den åldern när potträning normalt börjar. Han fortsatte med blöja  i flera år, utan press från föräldrarna. En dag ville han inte längre och så var det med det.

Dags för lillebror att sluta med blöja oxå? Eller åtminstone rutinpottas? Då kan man ju dessutom rutinpotta även bebisen när den kommer så blir det rättvist: I den här familjen går man på toa ... och sen går alla på toa. Om lillebror och bebisen inte kissar gör det ju inte så mycket, grejen är ju att de öht går och sannolikheten för att åtminstone bebisen kommer börja kissa vid dessa tillfällen.

Läs om EC/babypottning för tips om hur man gör med bebisen

Lillebror är bara 1 år

Låter som att han vill vara liten ett tag. Kanske tycker han att ni verkar ha det mysigare med småbarnen och han blir avundsjuk. Låt honom ha blöja ett tag, han kommer nog ganska snart på att det inte är så skönt och gör lite mer roliga saker med honom. Det löser sig nog med tiden bara ni har lite is i magen.

Jag tror inte att det löser Ts sons problem, vad jag förstod det som blir pojken sur och slåss om han inte får som han vill. Men jag håller med om att försöka. Gör lite storebror grejer med honom! Cykla, skogspromenader, busa och visa att han är familjens stora barn.

Det går jättebra att pott-träna en ettåring. Vad gäller storebror så skulle jag uppsöka BUP, det låter som att han verkligen behöver hjälp av något slag.

Vad säger psykologen? Låter som att ni har en bestämd son som vill vara liten igen.

Psykologen säger att han bara inte vill gå på toan. Att han vill kissa på sig med flit.

Men om han gör det för att han vill vara liten, vad gör man åt det?

Låt honom va liten en tid så kanske han själv tröttnar och vill bli stor igen.

Han kommer absolut att tröttna. I en viss ålder blir det tex pinsamt inför kompisar att ha blöja.

Han vill ha blöja och gos och mys. Vara bebis ett tag istället för stor. Blöjan kommer han troligtvis sluta med ganska snart tror jag, när han inser att det inte är så skönt och att ingen annan i hans ålder har blöja.

Och skulle det vara så att han vill fortsätta med blöjan skulle jag nog kontakta bup.

Hur är ni med honom? Hur bekräftar ni honom positivt och lyfter honom? Rannsaka er själva lite; har ni kanske för höga krav på honom? Kan ni sänka dem? 

Vad säger han själv om ni pratar med honom?

Vi behandlar honom som storebror i familjen, då han är det. Inte så att vi tvingar honom göra något. Pappa och han åker ofta på cykelutflykter, dock har det blivit mer sällan sen lillebror kom. Men vi pratar ofta om att han kan göra saker som lillebror är för liten för. Vet dock inte om han tar det negativt/positivt. Men han blir glad när han får höra det.

Vi bekräftar honom och berömmer honom ofta för saker. Vi har en klistermärkestavla. Om han bland annat dukar av sin talrik, inte blir sur när han ska sluta spela på ipaden, prata istället för att skrika och tillexempel hjälpa mig eller pappa att laga mat( han älskar det). Belöningen får han då på fredagskvällen och det kan vara en pinnglass, eller lite chips.

Jag tycker faktiskt inte att vi har höga krav på vår son. Han är oftast nöjd, det är bara när man kommer till kisseriet och att han vägrar gå.

Vi har provat ett flertal gånger att sänks dom, men det har tyvärr inte blvigt bättre.

När vi pratar med honom slingrar han sig ofta ur, och säger att många på hans avdelning på dagis kissar på sig. Han säger också att pappa kissade också på sig när han var fem( vilket stämmer, men inte såhär ofta) , han blir jätteledsen när vi pratar och säger att han inte vet varför han gör såhär, men han har pratat om att han tycker att det ska bli läskigt att börja sexårs. Vet inte om det har något att göra med att han kissar på sig, av rädsla kanske.

Jag vill börja med att säga att din text tyder på att sonen gör detta av trots/med vilje. Han har en önskan om att få vara liten. Då är det kanske ett par veckor med blöja som behövs. Bättre att göra detta INNAN han börjar sexårs. På dagis är det inte riktigt lika stor grej liksom. Stirra dig inte blind på hans ålder, barn är olika och har olika behov.

Men jag vet hur du känner, ts! När min son var fyra år kissade OCH bajsade han på sig ständigt. Nu är han snart sju år och det har blivit mycket bättre, även om han läcker i byxan ibland.

Genom BVC kom vi i kontakt med PNUT (Pediatrisk Neuro-Urologi och Tarmstörningar) på Linköpings US. De kollade först för sjukdomar förstås, men hittade inget. De kollade med special-toa och ultraljud om han tömde blåsan ordentligt, vilket han i princip gjorde. Vi fick recept på Movicol, som gör bajset mjukare då det kan hjälpa. Men vi blev även erbjudna att låta sonen gå på "Kiss-skola". Det ska alltså inte behövas bakomliggande sjukdomar för att få hjälp.

Från 1177.se:

"Så kallad kontinensträning innebär att blåsan tränas upp så att urinen kan hållas kvar. Barnet får lära sig hur urinblåsan fungerar och vad som behöver rättas till. Det är vanligen ingen idé att behandla barnet före fem års ålder eftersom barnet behöver vara motiverat och delaktigt för att behandlingen ska ha bäst effekt.

Första steget är vanligen att barnet får gå och kissa på bestämda tider med jämna mellanrum oavsett om barnet är kissnödigt eller inte. Toalettbesöken anpassas till barnets dagliga aktiviteter. Ett bra hjälpmedel kan vara att barnet själv får föra dagbok.
Ibland kan barnet behöva träffa en så kallad uroterapeut, som är en specialutbildad sjuksköterska eller sjukgymnast. Barnet får lära sig avslappningsövningar och träna på att hur det kan förhindra att urinblåsan plötsligt drar ihop sig." 

www.1177.se/Ostergotland/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Barn-som-kissar-pa-sig-pa-dagen/ 

Att börja skolan är stort för många barn. Kanske ska kompisar splittras? Kanske vet man inte hur skolan ser ut eller vem som ska ta hand om en där? Kanske har man vuxna runt omkring sig som schasar upp övergången till skolan och gör det till en ännu större sak? Speciellt om man inte känner sig så stor och kanske inte så redo.

Jag har hört talas om flera barn som går på dagis ett extra år, funkar det bra? Är det bara i extrema fall? Min son fyller sex i december, är väldigt liten och omogen för åldern. Vad tycker du?

Låter ju helt klart som om det handlar om avundsjuka på lillebror och nu ska ni även få ett barn till. Min äldsta son gick minst ett år tillbaka i utvecklingen då han var 3½ år och fick en lillebror. Han började både kissa och bajsa på sig dagligen och gjorde detta under lång tid. Speciellt varje gång jag satte mig för att amma och inte gav 100% uppmärksamhet gjorde han så. Det är ju ett väldigt smart sätt av ett barn att få uppmärksamhet. Om man går med blöta byxor så måste någon hjälpa en. Och hellre negativ uppmärksamhet än ingenting alls.

Jag tycker ni ska försöka göra så liten affär som möjligt av kisseriet. Påminn ibland men tjata inte. Ha alltid med massor av kläder och byt bara på honom vid behov utan att säga något. Jag skulle inte ha börjat med blöja igen. Satsa på att prata mycket om hur bra det är att vara stor. Ge honom lördagsgodis och poängtera att det bara är för STORA barn. Gör roliga saker och prata mycket om att det inte är för barn som lillebror som är små.

Förstår att det är enormt jobbigt men det kommer att gå över. Ha tålamod.

Vad tycker förskolepersonalen? En pojke som är född i december och dessutom är liten och omogen - då är det ju kanske snarare naturligt att gå med de som är födda året efter. Hellre bli äldst än yngst tänker jag. Min son är född i oktober och är omogen av sig. Innan hans skolstart diskuterade vi mycket kring om han skulle börja ett år senare. Nu blev det inte så men jag kan ibland tänka att det hade varit bra för honom. Han kämpar för att hänga med övriga i klassen som är mognare. Hade min son varit född i december hade han absolut fått börja senare.

Det kan jag omöjligt avgöra. Jag känner inte er pojke. Har ni haft utvecklingssamtal på förskolan och hur gick det?

Det är inte jättevanligt att barn hålls kvar på förskolan ett år men det händer. Det är svårt att avgöra vad som är bäst för dessa barn. Det är ju viktigt att de får vara med i en gemenskap med sina kamrater. Jag tycker att ni ska be om ett möte med er sons ansvarspedagog och gärna också den som ska ha honom i förskoleklassen. Sen tycker jag faktiskt att ni ska höra av er till BUP och rådgöra för såhär ska han inte behöva ha det även om han nu är lite sen. Väntetiderna brukar vara långa så vänta inte.