Tjafs, kommunikation, va?

Pojkvännen bygger en grej här hemma åt mig. Igår sa han att jag skulle följa med han till hans stad på eftermiddagen för ett köp. Jag sade bara att då måste vi åka i två bilar. Han skulle inte sova hos mig på lördagen (idag) för han ska iväg tidigt på söndagen.

Sen har inget mer blivit sagt. Tills han sa att han måste åka senast två. Jag blev ställd, lite förnärmad, jag var tydligen inte medräknad längre. Tog ett tag innan jag sade något om att han inte ville ha mig med.

Då börjar han gorma och säger att jag har en skruv lös, är dum i huvudet, att jag kan dra åt helvete. Jag blir ställd inför hans hårda ord och starka reaktion? Tycker inte att jag betett mig eller sagt något för att han ska få ett sånt utbrott.

Kan knappt hålla gråten borta så stänger in mig på toan. Efter ett tag frågar han; kommer du eller ska du sitta där inne och gråta. Jag säger; hejdå! Högt! Hör han mumla något i stil med; får väl åka och knulla sen komma tillbaka och fixa klart den här skiten. Eller så sa han; jag får väl komma tillbaka och knulla och fixa klart den här skiten.

Vad fan hände? Vill inte alls att han kommer tillbaka.