• Anonym (Så trött..)

    Hon släpper inte ut barnen

    Jag är i behov av tankar och reflektioner hur jag ska hantera denna situation.

    Jag har varit tillsammans med min man i tre år, vi är gifta o har barn. Problemet är att hans exfru verkar fullkomligt hata mig utan att vi någonsin ens har pratat med varann. Det var inte jag som orsakde deras skilsmässa kan jag tillägga. Jag kom in i bilden ett år efter de gjort slut.

    problemet är snarare att hon inte tycker att en annan tjej ska ha något som helst med hennes barn att göra. I tre år har hon visat sitt förakt mot mig men barnen har ändå accepterat mig och vi har roligt ihop när vi ses.

    Tyvärr är de bara hos oss varannan helg eftersom hon flyttade till en annan kommun i samband med skilsmässan.

    I förra veckan fick jag liksom nog av allt så jag bestämde mig för att jag måste lyckas träffa henne o se henne i ögonen för att fråga henne vad hon anser jag gör fel o hur vi kan lösa det. Jag bad därför min man att säga att jag häntar barnen den dagen. Då fick han svar att de stannar hos henne i helgen i så fall. Jag körde ändå dit för att äntligen lyckas möta henne o prata. Jag har hitills inte fått närvara någonstans där hon är och de gånger vi träffats har hon inte ens tittat på mig. Jag tänkte att om jag kör o hämtar dom istället för min man måste hon möta mig.

    Det som då händer är att hon inte öpppnar dörren o barnen gråter o alla skriker i hallen. Jag väntade en halvtimme, satte mig i bilen o provade ringa henne o smsa henne utan svar. Hon ringde o fullkomligt skällde ut min man o sa åt honom att komma istället. Det slutade med att hon körde o lämnade dom (10mil tur o retur). Allt för att de inte skulle åka med mig.

    Jag kom hem en liten stund innan de kom så när jag såg henne lämna av barnen gick jag ut för att prata med henne.. o återigen försöka förstå vad som är fel. Då lägger hon sig pä gasen o far iväg..

    Min man har försökt prata med henne mååånga gånger men det enda svar hon har är att jag inte har med hennes barn att göra. De har en mamma o en pappa, det räcker.

    De ska nu på sammarbetssamtal.

    Hon har sökt sammarbetssamtal för att hon tycker min man gör helt fel och hon börjar mer o mer se till att barnen kommer mindre o mindre o att min man får mindre o mindre rättigheter.

    Jag blir mer o mer ffrustrerad och trött på hela situationen....

    Barnen är 8 och 13.

    Några spontana tankar?

  • Svar på tråden Hon släpper inte ut barnen
  • Näckrosen

    Det låter som att hon har stora problem med sig själv och sitt självförtroende.

    Barn kan aldrig få förmånga vuxna i sitt skyddsnät. Du försöker ju inte ta över hennes barn.

    Bra att de ska på sammarbetssamtal. Det låter som att det behövs.

  • Anonym (Så trött..)
    Anonym (!) skrev 2015-04-25 21:03:24 följande:

    Men låt kvnnan vara!


    Jag hade gärna låtit vara om det inte hade varit för att barnen kommer i kläm om och lm igen.. hela tiden. De får komma allt mindre tex.
  • Drottningen70
    Anonym (Så trött..) skrev 2015-04-25 21:12:10 följande:

    Jag hade gärna låtit vara om det inte hade varit för att barnen kommer i kläm om och lm igen.. hela tiden. De får komma allt mindre tex.


    Och konfrontationen som du valde att ställa till inför barnen gjorde deras situation bättre tycker du? Jävligt klantigt gjort. Om du nu kände att ett möte var nödvändigt kunde du ha tvingat fram det när barnen INTE var närvarande. Förstår bara inte vad du trodde dig kunna åstadkomma när hon tydligt visat att hon gärna använder barnen som vapen.
  • Anonym (Så trött..)
    Drottningen70 skrev 2015-04-25 21:17:30 följande:

    Och konfrontationen som du valde att ställa till inför barnen gjorde deras situation bättre tycker du? Jävligt klantigt gjort. Om du nu kände att ett möte var nödvändigt kunde du ha tvingat fram det när barnen INTE var närvarande. Förstår bara inte vad du trodde dig kunna åstadkomma när hon tydligt visat att hon gärna använder barnen som vapen.


    Jag tänkte en vänlig konfrentation. Säga hej glatt och visa mitt vänliga jag. Jag hade verkligen inte tänkt vara arg o ge mig på henne. Tvärtom. Men visst, jag kan hålla med om att det var dumt att tro det skulle gå så lätt.
  • Anonym (styvmamma)

    Hade jag varit du hade jag nog bara låtit de vara. Det är jobbigt när barnen kommer i kläm men i detta läget är det mamman som äger problemet. Låt henne vara, och låt allt skötas via pappan. Var bara sig själv och visa barnen omtänksamhet och att du tycker om/älskar dom.

    Tror du gör de värre om du försöker reda ut de när mamman så tydligt visar att hon inte vill.

  • Anonym (Dumt)
    Anonym (Så trött..) skrev 2015-04-25 21:19:56 följande:

    Jag tänkte en vänlig konfrentation. Säga hej glatt och visa mitt vänliga jag. Jag hade verkligen inte tänkt vara arg o ge mig på henne. Tvärtom. Men visst, jag kan hålla med om att det var dumt att tro det skulle gå så lätt.


    Dumt gjort? Det var rent av efterblivet korkat gjort! Om det är så du beter dig så förstår jag varför hon är avig mot Dig!

    Låt din man sköta ALL kontakt gällande hans barn och hans exfru!!!
  • Litet My
    Anonym (Dumt) skrev 2015-04-25 21:29:10 följande:
    Dumt gjort? Det var rent av efterblivet korkat gjort! Om det är så du beter dig så förstår jag varför hon är avig mot Dig!

    Låt din man sköta ALL kontakt gällande hans barn och hans exfru!!!
    Instämmer med det sistnämnda. Vill hon inte ses eller prata med dig TS så vill hon inte. Låt föräldrarna/vårdnadshavarna sköta den biten och lägg energin på att vara en bra extravuxen åt barnen på umgängestiden. Fungerar det inte mellan bioföräldrarna blur det oftast värre när nya partners skall försöka styra upp och tvinga sig på. Njut av att slippa konflikterna osv istället och njut av att ha förmånen att bara kunna göra de roliga sakerna med barnen.
  • Anonym (Linda)
    Anonym (Så trött..) skrev 2015-04-25 21:12:10 följande:
    Jag hade gärna låtit vara om det inte hade varit för att barnen kommer i kläm om och lm igen.. hela tiden. De får komma allt mindre tex.
    Varför kommer barnen ikläm bara för att din partner önskar att samarbetet och överlämningar sker mellan föräldrarna. Det far väl barnen inte illa av?
  • Anonym (Så trött..)
    Anonym (Dumt) skrev 2015-04-25 21:29:10 följande:

    Dumt gjort? Det var rent av efterblivet korkat gjort! Om det är så du beter dig så förstår jag varför hon är avig mot Dig!

    Låt din man sköta ALL kontakt gällande hans barn och hans exfru!!!


    Så jag beter mig?

    jag har stått åt sidan i tre år. Jag har inte försökt närma mig henne. Men jag trodee att vuxna människor skulle kunna prata med varann. Dessutom fick hon välja på att låta mig hämta dom eftersom jag jobbar i närheten eller låta pappan hämta dom tidigare på dagen men då valde hon att de skulle vara hemma. Skulle vi låta barnen stanna hemma? Hade inte det varit att svika barnen? Jag hade som sagt inte tänkt säga något inför barnen utan istället vara glad o vänlig o visa henne att hon inte behöver vara rädd för mig.

    Jag har länge tänkt att jag skulle vilja prata med henne så att hon kan släppa denna rädsla inför att möta mig. Jag kanske har helt fel tro, men jag tror ju att samtal kan lösa det mesta. Ska vi undvika varann för resten av livet? Jag är inte en sådan människa helt enkelt. Jag gillar inte undvikande o smygande.
Svar på tråden Hon släpper inte ut barnen