• Äldre 26 Apr 14:15
    1798 visningar
    6 svar
    6
    1798

    Att leva utan egna barn

    Hej,

    Jag är nu 44 år och har gått igenom 4 IVF behandlingar, adoptionsutredning med nekad utgång då jag drabbades av bröstcancer pga mina IVF behandlingar. Jag insåg motvilligt att jag aldrig skulle bli mamma och försöker nu bearbeta min ofrivilliga barnlöshet och söker andra i samma situation.

    Hur har ni kommit vidare? Hur bearbetar ni sorgen efter ett barn som aldrig kom?

    Tacksam för att ni delar med er!

    Min blogg hittar ni på andrasidantroskeln.se

  • Svar på tråden Att leva utan egna barn
  • Äldre 26 Apr 14:21
    #1

    Nu har jag inte läst din blogg men jag undrar om du har bestämt dig för att inte prova äggdonation/embryoadoption?

  • Äldre 26 Apr 14:48
    #2

    Kanske kan du bli fosterhem? Eller stödboende el dylikt? Jag fattar att det inte är som att få egna barn men då får du ju ändå vara med och verkligen påverka och hjälpa barn och familjer. Eller äh, kanske bara är mer smärtsamt?

  • FIame
    Äldre 26 Apr 14:53
    #3

    Bara för att konstatera, du har inte drabbats av bröstcancer på grund av IVF behandlingarna.

    Däremot har IVF-behandlingarna högst sannolikt orsakat att tumören växt till sig.

    IVF-behandlingar ger inte bröstcancer. (Finns inga mekanismer för IVF att orsaka genmutationer).

  • FIame
    Äldre 26 Apr 14:57
    #4

    Det är en stor sorg att inte kunna ha egna barn. Jag förstår och beklagar, sorgen trots att jag har egna barn.
    Någonstans får man acceptera att livet inte är rättvist. Det tar lång tid med många återfall.

    Men det gäller att inse att livet är i perioder svårt för alla människor. Gällande både barnlöshet, som sjukdom, som död av anhöriga, arbetslöshet, ekonomiska trångmål man själv varit med att påverka.

    De flesta människor får något som inte är så positivt. Hoppas du kommer förbi din sorg.

  • Äldre 26 Apr 15:59
    #5

    Tack för era svar!

    Ägg/embryodonation känns inte relevant för oss. Vi har haft toppfina embryon men de ville inte fastna. Nu går jag igenom antiöstrogenbehandling som har satt mig i klimakteriet. Där kommer jag att vara i 2 år till sedan är jag 46 år och jag tror inte att oddsen har ökat tills dess. Fosterhem har vi funderat på och varit på ett sådant informationsmöte. Jag insåg då att jag måste stanna upp och bearbeta sorgen själv innan jag kan stötta en annan familj med deras relation. Det kan absolut bli aktuellt lite senare i livet när vi känner oss starkare. Nu hade jag turen att bli moster till två små och hjälper dem så mycket jag kan.

    Angående bröstcancern så har jag haft samtal med bröstcancerläkare som forskar på orsakerna till bröstcancer och bekräftat att i mitt fall så triggade hormonbehandlingarna igång tumören som säkert låg latent och annars hade brutit ut senare i livet. Min mamma fick samma sorts hormonella bröstcancer samtidigt som mig och jag hade sannolikt fått bröstcancer vid hennes ålder. Nu är det inte så för alla utan det var så i mitt individuella fall.

    Intressant att du tar upp andra sorger i livet för det har kommit fram i flertal studier att ofrivillig barnlöshet är den jobbigaste sorgen av alla. De som drabbats av cancer, förlust av anhörig mm uttrycker barnlöshetssorgen som det svåraste hantera. Den har ingen utlösande händelse och inget slut. Vi har inget konkret att sörja som vid alla andra sorger. Vården definierar den som en sjukdom, ett funktionshinder och en livskris som varar upp till 20 år med återfall när vännerna får barnbarn.

    De som är drabbade av ofrivilligt barnlöshet, permanent, har ofta svårt att prata om det och vi har inget sammanhang att vända oss till. Därför söker jag nu andra i min situation och vill gärna höra hur de har det.

  • Anonym (....)
    Äldre 21 May 14:31
    #6

    Hej!

    Beklagar din situation. Är själv inte i samma sits, då jag själv har valt att inte skaffa barn. Undrar om du ändå vill utbyta lite tankar, eller om du känner att det inte alls hjälper dig. Jag hoppas hur som helst att du hittar ett sätt att hantera det, ta hand om dig!

Svar på tråden Att leva utan egna barn