Religiösa rädslor

Anser du dig vara religiös fortfarande? Berätta gärna lite om din syn på tro idag så blir det lättare att komma med tips.

Jag vet inte. Jag skulle gärna vilja tro på det liberala sätt mina föräldrar tror, på det sätt jag trodde innan jag kom i kontakt med framgångsteologin. min barndoma Gud var en god och förlåtande far, kärleksfull. Vill tro men kan inte, pga rädsla.

Okej, så du har vuxit upp med en tro på att Gud var kärleksfull och förlåtande, ganska vanlig/allmän tro men sedan kommit in i ett sammanhang där Gud istället var dömande och bestraffande, och trots att du tagit dig ur det så är du orolig (stundtals?) för att de kanske hade rätt ändå? Hur kommer det sig att du tog dig ur det?

Efter att ha varit med ett tag kom jag underfund med att det som predikades där inte stämde överens med min gudsbild. Jag gick ur utan nånsomhelst ångest och länge var det drid och fröjd.

Nu, många år senare i en stressig livssituation dök rädslorna upp från ingenstans. Jag börjar undra om de i församlingen kanske har rätt ändå och får ångest för tänk om?

Läs "Allt är inte Gud som glimmar" av Sven Reichman. Han har själv ett förflutet inom Trosrörelsen och är bibellärare. Han har verkligen hjälp mig mycket i att lämna det bakom mig. Den finns för fri nedladdning här: http://media.bibelfokus.se/docs/Allt_ar_inte_Gud_som_glimmar.pdf

Tack för tipset! Ska läsa den å det snaraste! Har du själv erfarenhet av sånthär?

Ja, jag har tillhört en trosförsamling och lämnat den men har kvar min kristna tro och tillhör idag en annan frikyrkoförsamling.

Det finns många människor som fått problem av det som undervisats inom trosrörelsen. Av frukten känner man trädet! Nu när inte ens varken grundare (Ulf Ekman) eller andre pastor (Roberth Ek) finns kvar så gungar det rejält i Uppsala och människor som tidigare tigit och lidit kristerar och ifrågasätter nu i helt annan utsträckning och det är bra!

Är du med i någon församling nu? Det kanske skulle kunna hjälpa dig att prata med någon som har den tro som du vill ha

Skönt att höra att jag inte är helt ensam. Känns som om jag håller på att bli tokig som är så rädd. Jag var inte med i Livets Ord, men en sammanslutning som predikade lite liknande saker.

Jag är inte med i nån församling nu alls. Känner mig väldigt vilsen i min tro. Jag kan tom känna mig rädd för att be liksom.

Läs Nya Testamentet, där det berättas om hur Jesu död besegrade djävulen för alltid. Du har inget att vara rädd för om du bekänner Jesus som Guds son.