Hur lär jag min bebis att somna?!

Har han napp? Snuttefilt/gosedjur?

Vi var i liknande situation som du och tillslut hade vi provat allt "snällt" och inget fungerade. Så han fick sin napp och sin snuttefilt och sedan stålsatte vi oss, jag och pappan. Vi turades om och satt bredvid hans säng och mumlade lugnt och tyst: såja, du ska sova nu.... och så la vi ner honom om han ställde sig upp. Vi tog inte upp honom, vaggade inte, gjorde ingenting egentligen. Bara var där bredvid honom. 

Han skrek sig blå, det gjorde han, men det tog två nätter så började han sova hela natten och somnade in själv. Som ett jävla mirakel. Men fy vad det var jobbigt de där nätterna, jag grät av att höra honom skrika. Men vi hade inga alternativ kvar, vi gick på knäna båda två och var helt slut.

Han har tagit napp förut men plötsligt en dag för 2-3 månader sen vägrade han och sen dess har han vägrat, trugar varje dag för det känns som att den behövs då han ofta vill snutta på bröstet och jag vill sluta amma men han blir bara arg. Snuttefilt är inte heller så poppis tyvärr. 

Jag har funderat på att göra exakt samma sak men är rädd för att det inte funkar alls, det var det jag försökte testa idag alldeles nyss, men gick ju åt pipan. Efter en timmes sövning och när han skrikit ett tag tog jag upp honom i alla fall och vaggade (men han fortsatte skrika tills han somnade). Han skriker ju så att han nästan kvävs, och ligger inte heller still mer än 2 sekunder, så fort jag lägger ner honom är han uppe igen. Var det samma för er? Hur lång tid tog det för er innan han till slut somnade? 

Sen undrar jag även om ni gjorde på samma sätt om han vaknade under natten? Jag har testat att inte ge bröstet när han vaknar under natten utan vagga och bära för att han ska somna om men han skriker verkligen ihjäl sig så han får bröstet till slut ändå..

Vi gjorde samma även vid uppvak. Kommer inte riktigt ihåg hur länge han skrek, men det var säkert 2 timmar vid läggningen och kanske 30-40 min vid uppvaken ( kanske 3-4/natt de där två nätterna.

Vi var helt fast i det där med att vagga i famnen och det var liksom helt omöjligt att fortsätta för min rygg var helt knäckt. Dessutom skrek han sig blå oavsett så det var därför vi tillslut hamnade i att göra ingenting. Då sparade vi iallafall på våra ryggar....

Vid 10 månader började han sova 1 gång/dag, oftast efter lunch vid 11.30. Sov oftast 1-2 timmar. Men vi fokuserade på nattsömnen. Somnade han inte dagtid så fick det vara liksom. Vi sövde inte och höll på då, utan han lades i sängen och somnade han så somnade han, annars fick han komma upp. Konstigt nog var det aldrig särskilt knöligt att få honom att sova på dagen, det var just natt-läggning och nätterna som var ett litet helvete..... Nattades 19.45 och väcktes vid 07. Samma varje dag, för att det nya skulle sätta sig och bibehållas. 

Hoppas det ordnar sig för er, det är verkligen inte kul när det är sådär ....

Det tar tid att lära ett barn nya rutiner. Ha en rutin vid läggdags. Först mat eller välling. Sen tvätta sig och byta om till pyjamas. Sen släcka ner i rummet och lämna en liten nattlampa och så läser ni nån liten bok eller sjunger nåt till gosedjuren och säger god natt. Så lägger du honom med gosedjuret och går ut. Om du inte vill låta honom gråta lite så får du sitta bredvid sängen och inte gunga sängen eller sjunga och prata. Säg bara korta ord om det behövs som sov nu eller god natt. Så läser du själv något under tiden och ger inte uppmärksamhet. Eller så gör du samma sak i din egen säng om du ska ligga bredvid. Att du ignorerar det han gör tills han somnar.

Barn är ju olika. Min äldsta ville aldrig sova själv någonstans. Han skulle sova bredvid mig och antingen somna i min famn eller hålla om mitt ansikte när han skulle sova medan mitt yngsta alltid har gillat att sova ensam. Där får man istället inte hålla i eller störa på annat sätt.

Med min äldsta funkade inte skrikmetoden men jag följde en rutin jag sett på dr Phil då.

Första natten satt jag bredvid honom i sängen men han fick inte hålla i mitt ansikte. Jag läste i en bok och när han sökte uppmärksamhet så hyschade jag och sa bara : sov nu. Det tog lång tid tills han somnade efter att ha lekt överallt i sängen.

Nästa natt satt jag längre bort från honom och gjorde samma sak med min bok i handen.

Tredje natten satt jag vid fotänden av sängen och fjärde natten tog jag in en stol och satt vid fotänden på stolen.

Femte natten satt jag på stolen vid dörren och läste, sjätte natten i dörröppningen och sjunde natten hade jag flyttat ut stolen utanför så han bara halvt såg mig. Ropade han så svarade jag bara samma sak att Mamma är här sov nu. Sen var jag utom synhåll och han vande sig att det går bra att sova ensam.

Prova dig fram tills du hottar en metod som passa dig bäst. När det gäller amning så får du vänja honom av med det också. Ge inte bröstet. Ge ett kvällsmål eller lite välling i flaska innan läggdags. Det tar några nätter sen vänjer han sig.

Lycka till!

Jag hade börjat i ändan att ha extremt fyrkantiga rutiner i ungefär 2 veckor. Mat, äta, sova på bestämda och återkommande tider.

Under den tiden hade jag tagit till vilka knep som helst för att få barnet att somna och sova när den ska. Detta för att när man sen vill lära barnet att somna själv ska det iaf vara programmerat att vara trött och sova den tiden (sen har jag aldrig någonsin varit så fyrkantig senare, då har vi kunnat vara väldigt flexibla bara de sovit ungefär rätt mängd per dygn)

Med min yngsta ägnade jag massor av timmar varje dag åt att gå med vagn för hon sov bara när vagnen rullade när jag började. Efter de två veckorna jag körde med extremt fyrkantiga rutiner somnade hon bara hon lades i vagnen och jag kunde ställa den på altanden och sitta och dricka the medan hon sov.

Min erfarenhet är att mycket handlar om trygghet för barnet, det måste "veta" att det kan somna på ett visst ställe för att lyckas och annars får det panik och beter sig som din son.

Så jag hade förutom rutiner satsat på ett ställe till att börja med som somna-plats. Ett ganska bra knep är en madrass på golvet i ett i övrigt helt ofarligt rum. Barnet kan inte rymma, inte göra illa sig, inte dra ner något, inte stoppa något i munnen och omöjligt ramla och slå sig. Man ligger på madrassen och barnet bredvid men far det iväg så hämtar man inte. Det får komma tillbaka när det vill ha trygghet för annars blir det lätt en rolig stiga-upp-och-jaga-mig-lek. Och sen får det somna när det somnar helt enkelt. Och ja, barnet komme förmodligen skrika sig helt blått första gången men man finns där om och när det behöver. Och ja barnet kommer att gå iväg och springa iväg och leka en massa men man får iaf vila ryggen medan man väntar. När barnet sen kan somna på madrassen bredvid en utan skrik då hade jag ju satt mig upp och lärt det somna själv på madrassen med mig nära för att sen försöka optimera bort mig helt ur själva somna-processen. Med eller utan spjälsäng. För mina har det gått relativt fort att lära dem somna själva och det är gudomligt skönt. Då behöver man liksom inte bry sig om de ligger och sjunger blinnka lilla en halvtimme någon kväll för att de inte är trötta. Man kan göra annat. Ska man ligga bredvid blir iaf jag tokig av blinka-lilla i 30 min ist för att barnet försöker somna.

Är det svårt för dig att motstå att ge honom bröstet så låt din man ta de första gångerna.

Mitt barn var likadant och jag gav upp. Ammade till sömns och hn fick sova i min famn dagtid och nattetid, bredvid/på mig. När jag var hemma fick han bröstet vid minsta pip, tror att det minskade behovet nattetid. För att signelera att det var natt släckte vi ner överallt i lägenheten och jag hade pyjamas på mig när vi la oss. Allt detta gjorde att insomningen blev lättare.