Fyra barn på två år!!

Jag och min man har varit gifta i 6 år. Vi har sedan dess kämpat med att få barn. Tillslut vände vi oss till en ivf klinik och bad om hjälp. Efter några misslyckande försök, var vi förkrossade och hoppet började dala. Vi sa, vi ger det en chans till. Jag mådde väldigt dålig under alla försök och kände att jag inte orkade med besvikelse efter besvikelse. Sagt och gjort. Var ganska inställd på att det inte skulle bli några barn för Vår del. Men när jag väl satt med gravidetstestet i min hand och det stod 2-3 veckor, trodde inte att det var sant. Tog två test till och visst var jag gravid!! Glädjen var obeskrivlig. När det sen visade sig att det var två små individer som låg i magen blev vi helt lyriska. Efter 9 IVF försök var vi äntligen gravida, med tvillingar dessutom! Efter kämpiga nio månader föddes våra älskade efterlängtade barn. Pga komplikationer så blev det akut snitt. En pojke och en flicka. Helt perfekta! Babylyckan hade inga gränser! Visst var det tungt med två små samtidigt men får mycket hjälp av familj och vänner.

Dock, bara 3 månader senare, började jag må dåligt och kände mig trött och illamående. Tillslut åkte jag in till läkaren för att ta reda på vad som var fel. Visst hade jag sömnbrist och fullt upp med två nyfödda barn, men något stämde inte. Väl hos läkaren berättade jag om mina symptom och bad om hjälp. De visade sig att mitt järnvärde var mycket lågt och ombads äta järntabletter. Några veckor gick och tröttheten la sig inte. Tillslut vände jag mig till min bm och "klagade" lite. Hon fråga direkt: har du tagit ett grav test? Jag stirrade bara på henne och fattade inte varför hon undrade de. Jag ammade för fullt och mensen hade inte kommit igång. För att göra bm nöjd så gjorde jag ett test. Hon vände sig sen om och sa ; grattis du är gravid igen. Min haka föll ner och fattade ingenting. Gravid igen? Hur är det möjligt? Vi har ju försökt efter konstens alla regler att bli med barn i sex års tid. Vi hade bara haft sex EN gång efter förlossningen. Lämnade bm och var helt ställd. Berättade det osannolika för min man och vi bröt båda ut i skratt. Jag fick lite panik. Mina bebisar var ju bara 4 månader gamla! Hur ska detta gå?

Vi valde såklart att behålla barnet. Vid första kontrollen ser barnmorskan glad ut, "åh så härligt, det är ju inte bara en liten krabat utan jag kan se två hjärtan som tickar." Tvillingar IGEN?? Det kom som en chock för oss. Det är kämpigt att få tvillingar, det hade vi som smått lärt oss hantera och acceptera. Men att få ett till barn så tätt var något vi diskuterat, men att inom ett år få TVÅ till kändes overkligt.

Nu sitter jag, höggravid, utarbetad men väldigt lycklig. Vi ska få två döttrar om några veckor och håller på att sluta amma tvillingarna (har i princip slutat) Att inom loppet av 1.5 år få fyra barn var inget jag räknat med. Det är fullrulle här hemma och vi ska snart flytta till hus. Flyttlasset går nästa vecka. Får otrolig stöd av familj och vänner. Det hade inte gått utan dem, och min man såklart, för båda mina tvillingar var kolik barn och tror inte jag sovit en hel natt sedan de föddes. Är det någon som varit i liknande sits som mig? Hur får ni vardagen att gå ihop? Hur mycket är det okej att be om hjälp? Är mycket själv hemma då mannen arbetar. Är det för tidigt att skola in barnen på dagis när dem är 12 månader? Vill ju vara med dem, men när syskonen kommer så kommer allt bli svårare. Vore skönt att "bli av" med barnen några timmar så jag kan ta hand om mina nyfödda i lugn och ro. Samtidigt vill jag inte bort prioritera mina barn. Dock känns det som att jag redan går på knäna, båda har lärt sig gå och de är på ALLT. Ett himla passande. Några tips från er tvillingmammor?