Hur orkar man gå vidare?

Vi förlorade vår dotter i v 35, jag skulle gå in i vecka 36 när hon föddes.. Hur orkar man gå vidare. Just nu känns det så långt borta.
Detta var vårt första barn och vi vill såklart att vår lilla tjej ska få syskon men det känns som att jag/vi kommer att vara världens oroligaste föräldrar under en ev kommande graviditet.
Att behöva planera en begravning istället för att komma hem med sitt lilla barn känns så jävla orättvist..

Hon var väldigt liten till sina 35 veckor så jag undrar såklart om något var fel.. Förhoppningsvis får vi något svar från läkarna.

Jag är så ledsen för er skull. Ett sånt efterlängtat barn och så slutat det på det viset.. Ingen ska behöva känna sån smärta. Hon kommer alltid att vara med er och en dag kommer hon förhoppningsvis också få bli storasyster precis som jag hoppas att vår dotter kommer att få bli. Vi fick våra provsvar igår. Vår lilla hade ett kromosomfel som hade orsakat diafragmabråck. Tarmarna hade tryckt på hjärtat och tillslut orkade hon inte längre. Det är något barn kan leva med men hon hade fått ett tufft liv me många op, sjukhusvistelse och inte kunnat leva som barn bör få göra. På ett sätt känns det skönt att få ett svar på varför hon dog men det gör ju inte sorgen lättare..

Vi ska också vänta in svar nu om det här är något som kommer från oss eller om det var slumpen. Jag hoppas innerligt att det var slumpen och att nästa gång kommer det att vara ett friskt litet barn.

När man är mitt upp i allt detta så känns det aldrig som man ska orka ta sig vidare och man frågar sig hela tiden om varför just vi? Livet är så jävla orättvist.. Kramar på dih

Hur orkar man gå vidare?

INNEHÅLL