• malle2

    styvmamma

    Min make har en dotter en dotter sedan tidigare som är vuxen nu. 25år gammal. Vi har gemensamma barn som båda är under fem .

    Men den här dottern tål inte mig här aldrig gjort förutom i början när vi inte hade gemensamma barn. Direkt när första barnet kom börja det.

    Hon skyller allt på mig och så fort min man säger neJ åt henne som tex köra henne dit hon vill eller ge henne pengar. Då tar hon ej ett nej utan säger att de är mitt fel när min man säger nej...

    Hon påstår att de är jag som ligger bakom när han säger nej.

    Jag blir så ledsen och har insett att hon kommer aldrig acceptera mig

  • Svar på tråden styvmamma
  • lilly

    Så är det nog för många styvmammor. Hon har kanske varit "pappas flicka" alltid och helt plötsligt kommer du in och tar uppmärksamheten. Sen kommer dessutom två barn till som kallar honom pappa och svartsjukan gror. Två till att tävla om pappas kärlek med. En 25 åring ska inte behöva be om pengar utan klara sig själv , att din man säger nej är för hennes eget bästa, man måste bli vuxen någon gång.

  • malle2

    Ja vist är det så. Men man blir ledsen vi har varit gifta så många år och aldrig har hon accepterat mig. Trots att jag gjort mitt bästa

    Min man har ju tröttnat på också att ända gången hon hör av sig är ju när hon vill ha skjuts till sin mamma. Eller låna pengar som det heter. Men hon har aldrig betalat tillbaka.

    Dessutom bor hon tolv mil ifrån oss med pojkvänn också så de blir ju en bit att åka med.

    Att ta tåget och vi hämtar henne vid tågstationen är uteslutet det vägrar hon

    Men min man har för det mesta ställt upp. Men denna gång kunde han inte och då får jag ut för det.

    Jag har aldrig nekat han att köra henne.

  • lilly

    Så din man kör 12 mil och hämtar henne för att köra henne till mamman?.... Om så är fallet så är din man snäll så han är dum. Hur ska hon någonsin lära sig ta hand om sig själv? Hon kan bo ihop med en pojkvän men inte ta tåget till er? Kan förstå att du blir ledsen som får ta skiten men vissa människor ställer in sig på att ogilla en viss människa, oftast utan anledning sen spelar de ingen roll vad man gör. Tyvärr.. har inget råd. Du har gjort ditt bästa. Det är din man som får vara hårdare mot henne, ingen mer skjuts, inget mer låna ut pengar osv. Hur ser hennes situation ut i övrigt med jobb och familj och liknande?

  • malle2

    Hon är arbetssökande. Har bott med pojkvänn senaste fem åren. Han jobbar

    Dock verkar han hata mig för när vi har hälsat på dom hejar han inte. Han svarar inte om jag säger hej. Och han pratar inte med varken mig eller knappt med min man när vi är där...

    Hon pratar lite men pratar mera om pojkvännen ej är hemma.

  • lilly

    Okej, ett typexempel på tvååringar i vuxnas kropp alltså. Hon anser att "du tog min pappa och gav mig syskon som jag inte ville ha, därför hatar jag dig. Dessutom inser du att jag är för lat och gör att min pappa inte längre gör allt för mig" och han "min flickvän hatar dig och jag är för mesig för att ha en egen åsikt så jag tar det säkra före de osäkra och ogillar dig jag med". Som jag skrev, du har gjort det du kan. Vill de bete sig som tvååringar så låt dem.

  • malle2

    Har funderat på att inte följa med dit något mer pga att jag inte är välkommen. Men vet ej om jag gör det ännu värre då. Sänker jag mig till deras nivå?

  • lilly

    Tycker du ska följa med för att visa att de är DEM som har problem med DIG. Inte tvärt om. Om inte annat ska din man säga till sin dotter på skarpen att hon får skärpa sig.

Svar på tråden styvmamma